Vad säger gällande lagstiftning om små avlopp?

Det finns idag (mars 2020) inget samlat regelverk i form av lag, förordning eller föreskrift om små avlopp. Däremot gäller miljöbalkens allmänna hänsynsregler och Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har utfärdat ett allmänt råd om hur de anser att de bestämmelser som är relevanta för små avlopp bör tolkas. Observera att ett allmänt råd inte är bindande, det är inget som myndigheter kan hänvisa till som bestämmelser. Däremot använder miljökontoren (lokal myndighet) de allmänna råden som vägledning i sina ärenden.

Det finns några lagrum som rör små avlopp i miljöbalken (den ramlag som styr bl.a. små avlopp) men de är lite utspridda. De handlar t.ex. om att det är förbjudet att släppa ut avloppsvatten med påkopplad vattentoalett i vattenområde om man saknar rening efter slamavskiljning, om utsläppet inte är försumbart.

Mer på avloppsguiden.se

Lagar och regler för dig med enskilt avlopp

På denna sida har vi samlat ett urval av rapporter och skrifter om små avlopp, vi har en avdelning om lagar och regler.

Lagar och regler

Här förklarar vi och länkar till lagar som är aktuella, och vi har även med det allmänna rådet om små avlopp (även om det inte är lagstiftning, se ovan)

Gäller lagens krav på enskilda avlopp retroaktivt?

”Lagstiftning i Sverige brukar sällan gälla retroaktivt, det är en gammal princip som sällan rubbas. T.ex. får en bil från tidigt 1900-tal brukas trots att den vare sig har avgasrening säkerhetsbälten belysning eller ens bromsar på alla hjul. Detta borde också gälla avlopp, men det verkar som att gamla avlopp bedöms som om de var nybyggda.”

Sant, regler brukar sällan gälla retroaktivt. När nya bestämmelser träder i kraft finns det i regel övergångsbestämmelser som anger vad som gäller för befintlig verksamhet.

När det gäller äldre avlopp kan miljökontoret rikta krav och kräva åtgärder men det måste motiveras med att anläggningen har brister som skapar, eller riskerar att skapa, olägenheter för miljön eller människors hälsa.

Några försök att sammanfatta lite apropå tillstånd från äldre lagstiftning och tillstånd enligt miljöbalken.

Före miljöbalken

Fall 1: Det finns en avloppsanläggning men inga uppgifter om något tillstånd.

Fall 2: Det finns en avloppsanläggning och tillstånd enligt lagstiftningen som föregick miljöbalken (tillstånd utfärdat före 1/1 1999).

Myndigheten kan då använda bestämmelserna i miljöbalken som ger dem rätt att bedriva tillsyn. Men det måste finnas en omständighet, brister eller tecken på olägenhet eller risk för olägenhet, för att kräva åtgärder. Om anläggningen behöver göras om blir fråga om att ansöka om tillstånd enligt miljöbalken för ett nytt tillstånd.

Tillstånd enligt miljöbalken

Fall 3: Det finns en avloppsanläggning och tillstånd enligt miljöbalken (tillstånd utfärdat från och med eller efter 1/1 1999)

Myndigheterna kan använda tillsynsbestämmelserna för att kräva åtgärder om de ser olägenheter, att anläggningen inte funkar som det är tänkt. Men ett tillstånd är också ett skydd för den som sökt och fått tillstånd. Det finns speciella bestämmelser i miljöbalken för att ändra eller begränsa befintliga tillstånd (kap 16). Myndigheten kan inte säga ”vi har bestämt oss för att generellt sett ställa lite hårdare krav på små avlopp”. För att ändra eller återkalla tillstånd meddelat enligt miljöbalken måste myndigheten följa reglerna i 16 kap miljöbalken.

Kan myndigheterna kräva vilka åtgärder som helst när det gäller enskilda avlopp?

”Jag är inte på något sätt emot att rena avloppsvatten, men det blir ju liksom lite löjligt ibland. En ensam gammal farbror i sin lilla avlägsna stuga kan knappast förorena mer än grannarnas nästan 1000 kor, och älgarna i skogen, vildsvinen, rådjuren hararna för att inte tala om alla hästar som levererar lite vad som helst vart som helst, till och med ibland framför min farbrors brevlåda!”

Lagstiftaren vill att de åtgärder myndigheterna kräver ska vara rimliga. Myndigheten behöver motivera sina beslut, det vill säga redogöra för de uppgifter de grundar sitt beslut på, den bedömning de gör och vad detta innebär kopplat till de aktuella bestämmelserna i miljöbalken.

En viktig princip är att myndigheten ska göra en bedömning i det enskilda fallet. En av de så kallade allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken (2 kap 7 §) handlar om att nyttan av de åtgärder myndigheten kräver ska vägas mot kostnaderna för dessa, inklusive kostnader för undersökningar.

Räknas ny markbädd efter befintlig trekammarbrunn som en ny anläggning?

"Jag har en trekammarbrunn som nu blivit underkänd av kommunen på grund av att det inte finns någon rening efter. Jag måste göra en markbädd och brunnen ska vara orörd så endast en markbädd ska grävas. Min fråga är, ses detta som underhåll av befintlig avloppsanläggning eller ses det som att göra en ny anläggning om det inte finns markbädd sedan tidigare? Trekammarbrunnen kommer vara på samma plats som tidigare."

Att komplettera en slamavskiljare med en markbädd, det vill säga att anlägga en ny markbädd som reningssteg räknas som en ny anläggning. En ny anläggning kräver tillstånd.

Trekammarbrunnen fungerar som slamavskiljare och skyddar bädden från att sätta igen samt förbehandlar avloppsvattnet. En fråga att se upp med är statusen på den befintliga slamavskiljaren. Det är ju mäkta trist om en helt ny bädd skadas av att den gamla trekammarbrunnen inte fungerar som den ska. Inför en ny anläggning bör man även säkerställa att den befintliga trekammarbrunnen samt ledningarna från huset är täta.

Den som bistår med att ordna en ny anläggning behöver vara införstådd med att det finns en gammal trekammarbrunn och du som husägare och kund behöver diskutera vad som gäller mellan er om det skulle bli problem med den nya bädden. Avloppsguiden ser det som ett risktagande för husägaren att använda den gamla trekammarbrunnen. Men allt beror ju på åldern och statusen på den befintliga brunnen. Ansvaret för att anläggningen ska fungera som avsett faller alltid på den som ansvarar för verksamheten, det vill säga husägaren.

I detta svar har vi utgått från att avloppet har vattentoalett påkopplat. Det finns en regel om att avlopp från hushåll med vattentoalett påkopplat ska ha så kallad efterföljande rening efter slamavskiljning.

Om det handlar om ett avlopp utan vattentoalett, så kallat bad-, disk- och tvättavlopp (BDT-avlopp) krävs det att avloppsvattnet behandlas på något sätt som medger att bakterier kan bryta ned föroreningar. Detsamma gäller för avloppsrening med vattentoalett men kraven är högre och det krävs tillstånd. Om det är ett BDT-avlopp som får en ny markbädd krävs det en anmälan till miljökontoret.

Oavsett om det handlar om avlopp med vattentoalett eller inte behöver husägaren ta kontakt med miljökontoret innan åtgärd.

Vem bestämmer vilken skyddsnivå (normal eller hög) som ska gälla på en viss plats?

Miljökontoret ska bedöma känsligheten på den aktuella platsen och ställa rimliga krav utifrån detta. Kommunen argumenterar för sin bedömning och det är viktigt att de bedömer lika situationer lika. Husägaren kan argumentera för sin bedömning.

I slutändan fattar miljökontoret (på uppdrag av den kommunala nämnden) ett beslut och kraven på anläggningen, normal eller hög skyddsnivå, ska utgå ifrån bedömningen av platsens känslighet.

På denna sida redogör vi lite mer för myndighetens utgångspunkter som kan vara bra att känna till.
Krav på enskilda avlopp

Flugor i mulltoan - Vad göra?

Någon helt säker lösning finns inte men det finns några saker man kan göra för att minska risken:

  • Håll toaletten, rör etc. så rena som möjligt.
  • Minimera mängden vätska som tillförs multrummet/kompostbehållaren. Om man har urinsortering sker detta automatiskt men man kan också behöva tillföra strömaterial eller liknande för att suga upp vätska.
  • Man kan t ex med en fläkt forcera ventilationen från uppsamlingskammaren så att luften dras ut.
  • Lägg inte bladgrönsaker, sallad etc. eller proteinrikt material av något slag i mulltoan då detta dels kan innehålla flugägg och dels drar till sig flugor.
  • En tät behållare med fläkt/undertryck samt ett nät eller motsvarande för frånluft/ventilation minskar flugproblemen. Ju tätare desto mindre chans att flugor hittar in, men det kan vara svårt runt ventilationsöppningar, luckor etc.

Om du ändå får flugor kan du göra följande:

  • Byt innehållet i behållaren så fort som möjligt. Ett bra tips om man har en stor behållare är att ha en plastsäck i sin tunna/behållare under toaletten. Då kan man snabbt ta bort och få en ren behållare utan flugägg etc. Om du har ett multrum är det svårare då man kanske måste tömma hela eller stora delar av multrummet för att säkert bli av med alla flugägg.
  • Ett alternativ för multrum är att försöka täcka ytan över materialet med ett tjockt lager strö/jord och blad så att fluglarverna inte kan komma igenom när de kläckt. Detta är olika lätt att göra för olika multrum.

Radar, gifter etc. är inte att rekommendera då man ju vill kunna använda fekaliekomposten i sin odling utan risk. Har du bra tips eller erfarenhet av denna typ av problem så tar vi gärna emot dem. E-post till Avloppsguiden

Vad är ett kretsloppsanpassat avlopp?

Kretsloppsanpassade avloppslösningar gör det möjligt att återföra näringsämnen (framförallt kväve och fosfor) till odlad mark. Avloppet från toaletten, urin och avföring, innehåller en stor mängd kväve och fosfor som kan ersätta handelsgödsel i lantbruket eller på din egen tomt. Idag finns det metoder som möjliggör återföring av näring från avlopp till odling på ett hygieniskt säkert sätt.

Läs mer om att ta hand urin, latrin och slam på sin egen tomt

Vad är skillnaden mellan kommunalt och enskilt avlopp?

Kommunen är skyldig att ansvara för vatten och avlopp när detta av hälso- eller miljö­skäl måste lösas i ett större sammanhang. Kommunen upprättar verksamhetsområden som visar inom vilka geografiska områden kommunen ansvarar för vatten och avlopp. Kommunalt vatten och avlopp finansieras främst genom taxor, dvs. de som är anslutna till systemet betalar dels en anslutningsavgift och dels en brukningsavgift. Utanför det kommunala verksamhetsområdet ansvarar de boende själva för sin avloppshantering.