Vad säger gällande lagstiftning om små avlopp?

Det finns idag (mars 2020) inget samlat regelverk i form av lag, förordning eller föreskrift om små avlopp. Däremot gäller miljöbalkens allmänna hänsynsregler och Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har utfärdat ett allmänt råd om hur de anser att de bestämmelser som är relevanta för små avlopp bör tolkas. Observera att ett allmänt råd inte är bindande, det är inget som myndigheter kan hänvisa till som bestämmelser. Däremot använder miljökontoren (lokal myndighet) de allmänna råden som vägledning i sina ärenden.

Det finns några lagrum som rör små avlopp i miljöbalken (den ramlag som styr bl.a. små avlopp) men de är lite utspridda. De handlar t.ex. om att det är förbjudet att släppa ut avloppsvatten med påkopplad vattentoalett i vattenområde om man saknar rening efter slamavskiljning, om utsläppet inte är försumbart.

Mer på avloppsguiden.se

Lagar och regler för dig med enskilt avlopp

På denna sida har vi samlat ett urval av rapporter och skrifter om små avlopp, vi har en avdelning om lagar och regler.

Lagar och regler

Här förklarar vi och länkar till lagar som är aktuella, och vi har även med det allmänna rådet om små avlopp (även om det inte är lagstiftning, se ovan)

Gäller lagens krav på enskilda avlopp retroaktivt?

”Lagstiftning i Sverige brukar sällan gälla retroaktivt, det är en gammal princip som sällan rubbas. T.ex. får en bil från tidigt 1900-tal brukas trots att den vare sig har avgasrening säkerhetsbälten belysning eller ens bromsar på alla hjul. Detta borde också gälla avlopp, men det verkar som att gamla avlopp bedöms som om de var nybyggda.”

Sant, regler brukar sällan gälla retroaktivt. När nya bestämmelser träder i kraft finns det i regel övergångsbestämmelser som anger vad som gäller för befintlig verksamhet.

När det gäller äldre avlopp kan miljökontoret rikta krav och kräva åtgärder men det måste motiveras med att anläggningen har brister som skapar, eller riskerar att skapa, olägenheter för miljön eller människors hälsa.

Några försök att sammanfatta lite apropå tillstånd från äldre lagstiftning och tillstånd enligt miljöbalken.

Före miljöbalken

Fall 1: Det finns en avloppsanläggning men inga uppgifter om något tillstånd.

Fall 2: Det finns en avloppsanläggning och tillstånd enligt lagstiftningen som föregick miljöbalken (tillstånd utfärdat före 1/1 1999).

Myndigheten kan då använda bestämmelserna i miljöbalken som ger dem rätt att bedriva tillsyn. Men det måste finnas en omständighet, brister eller tecken på olägenhet eller risk för olägenhet, för att kräva åtgärder. Om anläggningen behöver göras om blir fråga om att ansöka om tillstånd enligt miljöbalken för ett nytt tillstånd.

Tillstånd enligt miljöbalken

Fall 3: Det finns en avloppsanläggning och tillstånd enligt miljöbalken (tillstånd utfärdat från och med eller efter 1/1 1999)

Myndigheterna kan använda tillsynsbestämmelserna för att kräva åtgärder om de ser olägenheter, att anläggningen inte funkar som det är tänkt. Men ett tillstånd är också ett skydd för den som sökt och fått tillstånd. Det finns speciella bestämmelser i miljöbalken för att ändra eller begränsa befintliga tillstånd (kap 16). Myndigheten kan inte säga ”vi har bestämt oss för att generellt sett ställa lite hårdare krav på små avlopp”. För att ändra eller återkalla tillstånd meddelat enligt miljöbalken måste myndigheten följa reglerna i 16 kap miljöbalken.

Kan myndigheterna kräva vilka åtgärder som helst när det gäller enskilda avlopp?

”Jag är inte på något sätt emot att rena avloppsvatten, men det blir ju liksom lite löjligt ibland. En ensam gammal farbror i sin lilla avlägsna stuga kan knappast förorena mer än grannarnas nästan 1000 kor, och älgarna i skogen, vildsvinen, rådjuren hararna för att inte tala om alla hästar som levererar lite vad som helst vart som helst, till och med ibland framför min farbrors brevlåda!”

Lagstiftaren vill att de åtgärder myndigheterna kräver ska vara rimliga. Myndigheten behöver motivera sina beslut, det vill säga redogöra för de uppgifter de grundar sitt beslut på, den bedömning de gör och vad detta innebär kopplat till de aktuella bestämmelserna i miljöbalken.

En viktig princip är att myndigheten ska göra en bedömning i det enskilda fallet. En av de så kallade allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken (2 kap 7 §) handlar om att nyttan av de åtgärder myndigheten kräver ska vägas mot kostnaderna för dessa, inklusive kostnader för undersökningar.

Räknas ny markbädd efter befintlig trekammarbrunn som en ny anläggning?

"Jag har en trekammarbrunn som nu blivit underkänd av kommunen på grund av att det inte finns någon rening efter. Jag måste göra en markbädd och brunnen ska vara orörd så endast en markbädd ska grävas. Min fråga är, ses detta som underhåll av befintlig avloppsanläggning eller ses det som att göra en ny anläggning om det inte finns markbädd sedan tidigare? Trekammarbrunnen kommer vara på samma plats som tidigare."

Att komplettera en slamavskiljare med en markbädd, det vill säga att anlägga en ny markbädd som reningssteg räknas som en ny anläggning. En ny anläggning kräver tillstånd.

Trekammarbrunnen fungerar som slamavskiljare och skyddar bädden från att sätta igen samt förbehandlar avloppsvattnet. En fråga att se upp med är statusen på den befintliga slamavskiljaren. Det är ju mäkta trist om en helt ny bädd skadas av att den gamla trekammarbrunnen inte fungerar som den ska. Inför en ny anläggning bör man även säkerställa att den befintliga trekammarbrunnen samt ledningarna från huset är täta.

Den som bistår med att ordna en ny anläggning behöver vara införstådd med att det finns en gammal trekammarbrunn och du som husägare och kund behöver diskutera vad som gäller mellan er om det skulle bli problem med den nya bädden. Avloppsguiden ser det som ett risktagande för husägaren att använda den gamla trekammarbrunnen. Men allt beror ju på åldern och statusen på den befintliga brunnen. Ansvaret för att anläggningen ska fungera som avsett faller alltid på den som ansvarar för verksamheten, det vill säga husägaren.

I detta svar har vi utgått från att avloppet har vattentoalett påkopplat. Det finns en regel om att avlopp från hushåll med vattentoalett påkopplat ska ha så kallad efterföljande rening efter slamavskiljning.

Om det handlar om ett avlopp utan vattentoalett, så kallat bad-, disk- och tvättavlopp (BDT-avlopp) krävs det att avloppsvattnet behandlas på något sätt som medger att bakterier kan bryta ned föroreningar. Detsamma gäller för avloppsrening med vattentoalett men kraven är högre och det krävs tillstånd. Om det är ett BDT-avlopp som får en ny markbädd krävs det en anmälan till miljökontoret.

Oavsett om det handlar om avlopp med vattentoalett eller inte behöver husägaren ta kontakt med miljökontoret innan åtgärd.

Vem bestämmer vilken skyddsnivå (normal eller hög) som ska gälla på en viss plats?

Miljökontoret ska bedöma känsligheten på den aktuella platsen och ställa rimliga krav utifrån detta. Kommunen argumenterar för sin bedömning och det är viktigt att de bedömer lika situationer lika. Husägaren kan argumentera för sin bedömning.

I slutändan fattar miljökontoret (på uppdrag av den kommunala nämnden) ett beslut och kraven på anläggningen, normal eller hög skyddsnivå, ska utgå ifrån bedömningen av platsens känslighet.

På denna sida redogör vi lite mer för myndighetens utgångspunkter som kan vara bra att känna till.
Krav på enskilda avlopp

Vad är ett enskilt avlopp?

Det finns ingen exakt juridisk definition av enskilda avlopp, men vanligen menar man avloppsanläggningar som inte är anslutna till det kommunala avloppsnätet, och som behandlar avlopp från ett till fem hushåll. Samma regler gäller för avloppsanläggning­ar för upp till 200 personer. Enskilt avlopp kräver tillstånd från eller skriftlig anmälan till miljökontoret i din kommun.

Enskilt avlopp kallas även små avlopp. Den termen tar fasta på att det handlar om en liten avloppsanläggning i jämförelse med avloppsreningsverk för en stad eller bostadsområde.

Vilket ansvar har jag för mitt enskilda avlopp?

Du som äger en fastighet med ett enskilt avlopp räknas som verksamhetsutövare enligt lagen och är därför ansvarig för att söka tillstånd (alternativt anmäla) innan du byg­ger din anläggning, och för att anläggningen sedan byggs enligt beslutet. Du ska också sköta och underhålla din anläggning, samt löpande kontrollera att den fungerar. Du ansvarar för att anlita någon sakkunnig för att anlägga ditt avlopp. Sakkunnig är den som genom utbildning, yrkeserfarenhet eller på annat sätt fått tillräckliga kun­skaper att anlägga avlopp.

Läs mer om vem som ansvarar för vad

Vilket ansvar har myndigheterna?

Miljönämnden i din kommun är tillstånds- och tillsynsmyndighet för enskilda avlopp. Tjänstemännen på miljökontoret ansvarar för handläggningen av avloppsärenden, och det är dem du ska vända dig till när du ska anlägga eller åtgärda din avloppsanläggning. Miljökontoret ska inte ge förslag på vilken anläggning du ska ha, deras uppgift är att granska din ansökan och ge råd och vägledning.

Läs mer om vem som ansvarar för vad

Varför ställer olika kommuner olika krav på avloppsanläggningar?

De lokala förutsättningarna avgör vilka krav som ställs på avloppsanläggningar. I tättbefolkade områden eller områden med känsliga sjöar och vattendrag blir kraven på rening högre. I glest befolkade områden med mindre känsliga vattendrag ställs inte lika hårda krav. Förutsättningarna kan också variera inom en och samma kommun.

Kan jag byta ut min torrtoa till en vattentoalett?

Om du vill koppla en vattentoalett till din befintliga anläggning för bad-, disk- och tvättvatten krävs tillstånd från miljökon­toret. Eftersom toalettavloppet innehåller mycket mer föroreningar än bad-, disk- och tvättvattnet måste du ofta uppgradera den befintliga avloppsanläggningen om du byter till vattentoalett. Kontakta miljökontoret (eller motsvarande) i din kommun.