Du kan bidra till naturens kretslopp på din egen tomt med näringen från dina toabesök. Vi beskriver hur du tar om hand om avfallet från toaletten på ett säkert sätt.
För att få ta hand om kiss (urin), bajs (fekalier) och latrin på den egna tomten behöver du kontakta din kommun. I vissa kommuner krävs tillstånd medan det i andra räcker med en anmälan. I alla lägen behöver du skicka in en ifylld blankett där du redovisar din situation och hur du tänker ta hand om urin, fekalier eller latrin.
Urin – flytande näring
Merparten av näringsämnena kväve och fosfor finns i urinen. När kväve och fosfor hamnar i sjöar och vattendrag blir de föroreningar. Man vinner därför mycket på att ta om hand om urinen på ett bra sätt!
Källsorterad urin från enskilda hushåll behöver inte behandlas innan spridning, eftersom det vanligtvis innehåller ytterst lite smittämnen.
Vilka ytor behövs för att gödsla med urin?
När det gäller ytor för gödsling med urin kan svaret på frågan variera.
- Till vilken yta räcker näringen i uppsamlad urin?
- Hur stor yta behöver du för att gödsla utan att orsaka läckage av näringsämnen?
Om vi börjar med den första frågan. Urinen från en person under ett år räcker till att gödsla grödor upp till 400 m². Ytan beror även på vilken gröda du odlar och hur mycket näring den behöver.
Notera att 400 m² per person är en uppskattning som bygger på att du samlar in all urin, 100 %, under ett helt år. I praktiken är det svårt att få ihop den mängd som räcker till 400 m². Den som arbetar eller har delat boende går ju på toaletten på andra ställen än i hushållet. Det är också sannolikt att du förlorar lite kväve som dunstar i samband med lagring och spridning. Hur stor förlusten blir beror givetvis på hur den uppsamlade urinen lagras och sprids.
Om du vill räkna på egen hand kan du uppskatta hur mycket du är i huset, till exempel 50 % om du arbetar heltid. Om du samlar in hälften av all urin på ett år skulle den i teorin räcka till ca 200 m². Om du har ett fritidshus och uppskattar att du är där på heltid tre månader om året kan du dela 400 m² på 12 månader (ca 33 m²) för att få möjlig yta utifrån uppsamlad urin per månad och sedan multiplicera 33 med tre, det vill säga ca 100 m² som gödningen kan räcka till.
Tillbaka till den andra frågan om hur stor yta du behöver för att gödsla utan att orsaka läckage av näringsämnen som leder till olägenheter. Att ta hand om uppsamlad urin på ett lämpligt sätt handlar om att gödsla så att växterna kan tillgodogöra sig näringen. Marken måste vara lämplig för växlighet, det vill säga ha tillräckligt jordlager så att inte näringen rinner av och ner i vattendrag eller snabb transport ned i grundvattnet.
Avloppsguiden frågade Håkan Jönsson vid SLU, professor i kretsloppsteknik. Håkan rekommenderar en tumregel om att du bör räkna med 10 m² per person och år för att sprida urin och långtidslagrade fekalier. Han jämför med de ytor som brukar krävas för rening av avloppsvatten i mark, markbaserad rening.
Riktlinjerna för odlingsytor gäller för näring från en person under ett år. Om ni är flera i hushållet räcker näringen till större ytor.
Lagring och gödsling
Om du uringödslar grönsaker som är i kontakt med jorden och som äts råa, till exempel morötter, är rådet att det går minst en månad mellan spridning och skörd, som en extra försiktighetsåtgärd.
Det blir mindre lukt om du inte späder ut urinen, och dessutom får du en mindre volym att hantera. Men tänk på att grödan behöver rikligt med vatten för att kunna ta upp näringen, sannolikt mer än 10 gånger så stor mängd vatten som mängden urin. Om du gödslar med outspädd urin behöver du alltså vattna rejält i samband med spridningen.
Gödsling med urin ska ske under växtsäsongen, det vill säga april till oktober. Det bästa är att sprida urinen så nära markytan som möjligt och sedan mylla eller vattna ned den. Spridning av urin med vattenspridare är inte att rekommendera, eftersom det kan lukta mer och man riskerar att mycket av kvävet dunstar.
När det inte är läge att gödsla behöver du lagra urinen. För att behålla näringen, kvävet, och för att minimera risken för dålig lukt behöver kärlen vara täta och inte riskera att ta skada av frost.
Försök att anpassa val av grödor och din hantering av sorterad urin så att du kan gödsla då växterna behöver gödning. Vattna efter växternas behov av vatten. Ett tips är att passa på att uringödsla om du vet att det väntas bli regn. Då får du hjälp av regnet med bevattning och minskar risken att sprida dålig lukt.
Kompostering och lagring av fekalier
Bajset innehåller smittämnen. Ett annat ord för bajs är fekalier. På grund av smittämnena ska detta avfall inte hanteras hur som helst och inte heller användas i odling utan behandling. Behandlingen för att minska risken för smitta kan ske på olika sätt. Det vanligaste är att man lagrar materialet under en längre tid. Till vardags säger vi att vi komposterar bajset, toapapper och strömaterial tills det blir jord. De som forskar och studerar eget omhändertagande av fekalier kallar det för långtidslagring.
Långtidslagring innebär lagring under 1,5-2 år innan materialet används i trädgården eller odlingarna. Även om fekalierna ser ut som jord och luktar som jord långt tidigare kan man inte vara säker på att det är helt okej att använda förrän efter 1,5-2 år. Under den långa lagringstiden minskar volymen drastiskt.
Vid kompostering nyttjar man värmen för att ta död på smittämnen. Kompostering eller varmkompostering innebär att komposten uppnår en temperatur på minst 50°C under en veckas tid. Under den tiden ska materialet röras om minst tre gånger för att allt material verkligen ska bli tillräckligt varmt. I de fall där man inte uppmätt en temperatur på minst 50°C under en vecka räknas det som långtidslagring, enligt ovan.
När en långtidslagring eller kompostering gjort så att smittämnena sannolikt försvunnit kallas det för att materialet är hygieniserat. När vi skriver ”behandlade fekalier” menar vi att de är hygieniserade och det ska då innebära låg risk att använda materialet i trädgården. Materialet luktar och ser ut som mullrik jord.
Gödsla med behandlade fekalier
Vid spridning av behandlade fekalier i din trädgård behöver du en odlingsyta på ca 10 m² per person och år. För latrin, som även innehåller urin, gäller samma spridningsyta som urin, det vill säga från 10 m² och uppåt per person och år.
Merparten av näringen finns som sagt i urinen. När vi skriver att du behöver en odlingsyta på ca 10 m² per person och år är det en uppskattning på möjlig odlingsyta utifrån alla näringsämnen från en person och år. I praktiken rör det sig sannolikt om mindre mängder näringsämnen och därmed mindre behov av odlingsyta. Det kan till exempel handla om ett fritidshus, där man inte vistas året om.
Om du använder behandlade fekalier för gödsling av grönsaker som är i kontakt med jorden och konsumeras råa, till exempel morötter, rekommenderas minst en månad mellan spridning och skörd.
Vid spridning är det bra att mylla ned de behandlade fekalierna så att näringen kommer växterna till godo och inte riskerar att rinna av mot vattendrag eller att kvävet förloras i gasform.
Tänk på att komposten eller behållarna för långtidslagring ska vara skadedjurssäker, täckt och ha tät botten. Det är viktigt att den har luftningshål så att syre kan komma in.
Vattna med gråvatten
Avloppsvattnet från bad-, disk- och tvätt kallas för gråvatten eller BDT-avlopp. Om du endast har små mängder gråvatten, till exempel enbart köksavlopp, kan du vattna med slaskvattnet.
Spridning av obehandlat BDT-avlopp ska ske direkt, för att undvika dålig lukt och bakterietillväxt. Vattna inte med vattenspridare. Det är bättre att använda droppbevattning eller liknande.
Ta hand om avloppsslam på egen tomt
På platser där det är svårt att lösa slamtömning med slamtömningsfordon kan en lösning vara att ta hand om avloppsslammet på den egna fastigheten. Avloppsslam är ett blött material och det finns produkter som avvattnar eller centrifugerar avloppet så att du lättar kan kompostera det.
Avloppslösningar med kemisk fällning ger ett fosforrikt slam. I annat fall innehåller avloppsslam inte så mycket näring, merparten av näringsämnena i avloppsvattnet finns i vattenfasen och går vidare till reningssteget som följer på slamavskiljaren.
Genom att ta hand om urin, fekalier eller slam på egen hand kan du minska kostnaderna hämtning av latrin eller slamtömning. Glöm inte att kontakta ditt miljökontor om du planerar att ta hand om avfallet från toaletten eller avloppsslammet på din egen tomt.
Fördjupning: riktlinjer från WHO
Världshälsoorganisationen WHO och FN:s miljöprogram (UNEP) har tagit från riktlinjer för säker användning av gödsling med urin, behandlade fekalier samt avloppsvatten. De råd och rekommendationer som finns på denna informationssida baseras på dessa riktlinjer.
WHO, 2006, Guidelines for the safe use of wastewater, excreta and greywater
Volume 1: Policy and regulatory aspects