På denna sida sammanfattar vi Normbrunn -16 som är en vägledning för att borra brunnar för enskild vattenförsörjning och geoenergi.
Vägledningen vänder sig i första hand till brunnsborrare och ingår i det undervisningsmaterial som Sveriges geologiska undersökning (SGU) tillhandahåller till certifieringsutbildningen för brunnsborrare. Den vänder sig också till handläggare på länsstyrelsen och kommuner och fastighetsägare som vill anlägga vatten- eller energibrunnar.
I Normbrunn -16 finns riktlinjer samlade för hur förundersökning, tekniskt genomförande och handhavande bör gå till när en brunn anläggs på ett säkert sätt med avseende på hur grundvattnet, omgivande mark och byggnader eller annan miljö påverkas.
Som fastighetsägare är det bra att känna till Normbrunn -16 då vägledningen ger en bra inblick i hur brunnsborrning går till och vad man kan och bör förvänta sig av entreprenaden.
Grundvatten
Bildning och variation
Grundvatten bildas när regn- och smältvatten tränger ner genom markytan och fyller porer i marken och sprickor i berggrunden. En del vatten tas upp av växtligheten och en del avdunstar till atmosfären. Resten av vattnet fortsätter vidare mot grundvattenytan och bildar så småningom grundvatten. Mängden grundvatten varierar under året och beror bland annat på nederbördsmängder och hur mycket vatten som tas ut. Normalt sett är grundvattennivån som lägst under sensommar/tidig höst då all nederbörd tas upp av växtligheten, och i slutet av vintern innan snösmältningen kommit igång.
Brunnens kapacitet
En vanlig norm för ett hushålls vattenbehov är cirka 50-100 liter per timme. Med vattenbesparande åtgärder kan du givetvis minska behovet. Vanligtvis ger en ny bergborrad brunn i urberg cirka 100-1000 liter per timme. Om brunnen prickar en eller flera större sprickzoner kan vattentillgången vara betydligt större.
Kvalitet
Grundvattnets kvalitet skiljer sig normalt sett mellan jordlagren och berggrunden. Generellt kan man säga att grundvatten på större djup har en jämnare och bättre kvalitet än ytligt grundvatten, då det djupare grundvattnet filtrerats och renats under längre tid. Men berggrundens kemiska sammansättning och grundvattnets långa uppehållstid i berget kan också påverka vattenkvaliteten negativt. Till exempel kan naturligt förekommande arsenik, radon, uran och fluor lakas ut från berggrunden och hamna i grundvattnet.
Saltvatten från berggrunden
Risken för saltvatteninträngning ökar med ökat djup, så det finns alltså gränser för hur djupt man kan borra för att få en bra vattenkvalitet. Om man får in saltvatten i sin dricksvattenbrunn är den vanligaste orsaken att det är så kallat relikt saltvatten. Relikt saltvatten kommer från den tid då delar av Sverige var täckt av salt eller bräckt vatten. Högsta kustlinjen (HK) och framför allt marina gränsen (MG) kan hjälpa till att identifiera riskområden för relikt saltvatten.
Planering av brunnsborrning
Placering
En brunn ska placeras så att den skyddas från föroreningar som avlopp, gödselupplag och åkermark. Då grundvattenströmningen vanligen följer markytans lutning bör brunnen anläggas högre i terrängen än potentiella föroreningskällor.
Rekommenderade skyddsavstånd är minst 20 meter till annan brunn och minst 30-50 meter till en föroreningskälla. Avståndet beror på vilken typ av förorening det handlar om, hur genomsläpplig marken är och på djupet till samt lutningen på grundvattenytan. Finns det grannar är det också viktigt att ta reda på om de har egna brunnar och var de ligger.
Om borrning ska göras i närheten av en huskropp finns det risk för att skador på dränering eller byggnad, och därför bör brunnen anläggas minst fyra meter från husvägg.
Certifierade brunnsborrare
Att få en så bra brunn som möjligt ställer krav på en hög kompetens hos den som planerar och anlägger brunnen. En borrning eller installation som inte är fackmannamässigt utförd kan skada grundvattnet och resultera i dålig dricksvattenkvalitet i både den nya brunnen och i närliggande brunnar.
SGU har tillsammans med branschaktörer tagit fram krav för frivillig certifiering för brunnsborrare och Research Institute of Sweden (RISE) utför själva certifieringen. Det finns inget lagkrav på att den som borrar måste vara certifierad men certifikatet är ett kvitto på att den som utför arbetet har utbildning och klarat de krav som SGU och branschen ställt upp. Certifieringen är uppdelad på tre nivåer AB, ABS och B. En certifierad brunnsborrare (B) har alltid:
- Minst ett och ett halvt års erfarenhet av brunnsborrning och medverkat vid minst 45 brunnsborrningar eller medverkat vid minst 150 brunnar.
- Avlagt godkänt svetsprov .
- Godkänd kurs ”Arbete på väg”.
- Certifikat för ”Heta arbeten”.
- Godkänt resultat i ”Förenklad borrarjuridik”.
- Godkänt resultat i ”Praktisk hydrogeologi”.
- Lämplighetsintyg (från 2022).
På borrföretaget finns ofta en AB-certifierad borrare som är ansvarig. Denna har utökade krav på tre års erfarenhet av att borra brunnar med minst 30 brunnar per år i ledande ställning, eller motsvarande erfarenheter, samt mer omfattande kurser i praktisk hydrogeologi och juridik. I mars 2022 infördes ABS-certifiering, där svetsintyg ingår som del av AB-certifieringen.
Dessutom har företaget där den certifierade brunnsborraren arbetar en ansvars-och miljöförsäkring om skador skulle uppkomma. Enligt SGU och Livsmedelsverkets faktaskrift Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk skapar certifieringen goda förutsättningar för att hålla fackkunskapen på hög nivå bland brunnsborrarna. Certifieringen gäller i fem år, förutsatt att en årlig rapportering görs till RISE.
De flesta kommuner, liksom SGU, rekommenderar att en certifierad brunnsborrare anlitas då det behöver borras och anläggas brunnar.
Krav från kommunen
Kommunen har möjlighet att ställa krav på brunnsborrning enligt både plan- och bygglagen och miljöbalken, och det är fastighetsägarens ansvar att se till att eventuella krav följs. Därför är det alltid bra att som första steg ta kontakt med kommunen för att ta reda på vad som gäller för den specifika fastigheten.
- För energiborrning gäller alltid minst anmälningsplikt.
- Inom skyddsområde för vattentäkt råder normalt tillståndsplikt eller förbud för borrning
- I områden med knapphet på sött grundvatten kan kommunen föreskriva tillståndsplikt för borrning.
- I vissa områden kan kommunen införa bygglov för vatten- och energiborrning.
- I områden med konstaterad eller förmodad förorenad mark kan tillsynsmyndighet införa tillståndsplikt eller förbud för brunnsborrning
Borrningens genomförande
I samband med att borrningen genomförs finns det ett antal delmoment som är extra viktiga att ta hänsyn till.
Risk för läckage
Det finns alltid en risk för att en borrigg eller kompressor läcker olja eller diesel vid borrningen. Brunnsborraren är skyldig att kontinuerligt kontrollera att utrustningen inte läcker, och absorptionsmedel ska alltid finnas tillgängligt. När borrningen görs vid mark som består av sand eller grus rekommenderas att både borrigg och kompressor står på tätt underlag, som till exempel en presenning med uppvikta kanter.
Fodring
Foderrör ska alltid drivas ner genom jordlagren och minst 2 meter ner i fast berg. Utrymmet mellan foderrör och berg ska därefter tätas för att förhindra att jord, bergmaterial eller ytligt liggande grundvatten kan tränga in i brunnen.
Tryckning
Det är vanligt att nyborrade brunnar trycks med högt tryck för att öka vattentillgången. Vid tryckning finns en viss risk att brunnen får kontakt med ytligare grundvatten av sämre kvalitet, eller att det blivit svårare att få ett klart och slamfritt vatten.
Lång erfarenhet av tryckta brunnar visar dock att mycket få permanenta skador har uppstått och att den positiva tillrinningseffekten är god så länge tryckningen utförs av yrkeskunniga entreprenörer.
Saltvattenpåverkan
Risken för saltvatteninträngning ökar generellt sett med ökat borrdjup och vattenuttag. Därför ska kloridhalt eller konduktivitet alltid dokumenteras vid borrning. Detta gäller oavsett om brunnen ska användas för vatten- eller energiuttag
Vid normalt utförande drivs foderrören ner till fast berg och utrymmet mellan rör och berg tätas med cement. Man borrar sedan tills tillräckligt med vatten påträffas.
Brunnsprotokoll
När en ny brunn anläggs ska brunnsborraren upprätta ett så kallat brunnsprotokoll . Där kan du se kapaciteten, liter per timme, som brunnen gav vid anläggandet. SGU har en databas över enskilda brunnar för vatten eller energi (värmepumpar). Det kallades tidigare för Brunnsarkivet. Där finns uppgifter från brunnsprotokollen från fler än 650 000 brunnar. Databasen kan vara ett bra ställe att titta på om du tappat bort ditt brunnsprotokoll.
Om din brunn inte finns med i databasen men du har uppgifter om den kan du själv rapportera in till databasen. SGU ger tre bra skäl till att registrera uppgifter om ens brunn:
- Räddningstjänsten får lättare att skydda din brunn vid ett utsläpp eller annan miljöolycka.
- Andra som vill borra efter vatten eller värme i området har större möjlighet att se och ta hänsyn till din brunn.
- Kommunen kan se din brunn när de handlägger ärenden eller tar fram planer för ett område.
Hos SGU finns databasen Brunnar, det så kallade Brunnsarkivet (öppnas i ny flik)
Det finns även vattenmätare som mäter nivån i själva brunnen och som ger dig som fastighetsägare möjlighet att löpande följa vattennivån.
Ladda ned Normbrunn -16
Normbrunn-16: vägledning för att borra brunn, SGU 2016 (pdf)