Det blir lätt många facktermer när vi skriver om avloppsrening. Här är ett urval av några termer med en kort förklaring under.
Syrerik.
Biologiskt slam för rening av avloppsvatten bestående av bakterier och andra mikroorganismer som bryter ned avloppsvattnets innehåll av organiskt material vid tillgång på syre.
Kväveförening med kemisk beteckning NH4+. Se Nitrifikation
Syrefri.
Fasta partiklar och fett som avskiljs från avloppsvattnet.
Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten (HVMFS 2016:17) definierar avloppslam på följande vis: ”slam från avloppsreningsverk, slamavskiljare eller liknande anordningar som behandlar avloppsvatten från hushåll eller tätorter, eller från andra reningsverk som behandlar avloppsvatten med liknande sammansättning”
Bad-, disk- och tvättvatten från hushåll kallas även BDT-avlopp eller gråvatten.
Beteckning på det tunna skikt av mikroorganismer som gör att den biologiska reningen fungerar i en avloppsanläggning. Biohuden finns till exempel i markbaserade anläggningar som infiltrationsanläggningar, markbäddar och biomoduler. Biohud kallas ibland för biofilm.
Mikroorganismer bryter ned organiska föroreningar och smittämnen samt omvandlar kväveföreningar. I avloppsanläggningar kallas den biologiska reningen ibland för biosteg.
Förtillverkade moduler som underlättar den biologiska reningen i markbaserade anläggningar. Biomodulen är tänkt att ge en stor specifik yta för biohuden och syresätta den, det vill säga ge mer biohud och förbättra förutsättningarna för att mikroorganismer ska kunna rena avloppsvattnet.
Avloppsvatten från hushåll som innehåller både avlopp från toaletter och BDT-vatten.
Biokemisk syreförbrukning (Biochemical Oxygen Demand) är ett mått på vattnets innehåll av syreförbrukande organiskt material. Kan anges i BOD7 och BOD5, biokemisk syreförbrukning mätt under sju dygn respektive fem dygn.
Att avloppet bräddar betyder att vattnet svämmar över eller rinner över kanten på grund av överbelastning eller brister i anläggningen. Bräddavlopp innebär att avloppsvattnet leds förbi reningssteget för att skydda känsliga delar i anläggningen. Om anläggningen bräddar fungerar inte reningen.
Kemisk syreförbrukning (Chemical Oxygen Demand) är ett mått på vattnets innehåll av syreförbrukande organiskt material, den mängd syre (O) som behövs för fullständig kemisk nedbrytning. Kan anges i COD(Cr) eller COD(Mn).
Regn och smältvatten som inte infiltrerar grundvatten eller tas upp av vegetation, utan istället rinner av från hårdgjorda ytor som till exempel tak, gator, gårdar och parkeringsplatser.
Bakteriell omvandling av nitratkväve (NO3-) till kvävgas (N2).
Avvattning av mark genom avledning av vatten som samlas upp under markytan och leds bort i rör eller dike, till exempel vid dränering av husgrunder. Kallas även dränvatten.
Urinsorterande toalett som spolar både kiss och bajs med vatten.
Slamavskiljare där vattnet passerar genom en kammare.
Urinsorterande toalett som endast spolar urin med vatten. Bajset går direkt till ett uppsamlingskärl för latrin.
Avloppsanläggning utanför kommunalt VA-område. Oftast för ett hushåll, men kan också behandla avlopp från en grupp av hushåll. Synonymt med små avlopp och små avloppsanläggningar.
Tillförsel av näringsämnen, främst kväve och fosfor, till ett vattendrag. Likställs ofta med övergödning.
Toalett som förbrukar mindre än 1 liter vatten per spolning.
Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I förordningen finns bestämmelser som rör små avlopp.
Växtnäringsämne, kemisk beteckning P. Se även totalfosfor, tot-P.
Material med god fosforinbindningskapacitet. Ofta kalkhaltiga.
En brunn med kalkhaltigt filtermaterial placeras efter en anläggning med biologisk rening. Det behandlade avloppsvattnet leds genom filtret som ett avslutande reningssteg. Filtermaterialet behöver bytas utifrån intervall eller när det är mättat och inte binder fosfor lika bra längre.
Brunn som fördelar avloppsvattnet jämnt över alla spridningsledningar, vilket krävs om fler än en spridningsledning används.
Se kemisk fällning.
Undersökning av grundvattenförhållanden, till exempel avståndet till grundvattnet från markytan samt grundvattnets strömningsriktning. Kallas ibland hydrogeologisk undersökning och ingår ibland i en så kallad VA-utredning.
Annan benämning på BDT-vatten.
Spillvatten från bostäder och serviceinrättningar, vardagligt tal ”avlopp”, vilket till övervägande del utgörs av toalettvatten eller bad-, disk- och tvättvatten (BDT-vatten).
Toalett där avfallet spolas bort med vatten till en behållare för biologisk nedbrytning.
Process där sjukdomsframkallande mikroorganismer avdödas så att risken för smittspridning blir acceptabelt liten.
Rening av avloppsvattnet genom att det rinner genom naturliga jordlager och diffust sprids via marken till grundvattnet.
Ett växtnäringsämne, kemisk beteckning K.
Flockningsmedel tillsätts till avloppsvattnet för att binda fosfor och organiskt material (BOD), då bildas så kallade flockar som sedimenterar eller hålls kvar i slamavskiljaren. Denna reningsmetod kallas även för förfällning och sker före den biologiska reningen.
Avloppsvattnet från toaletten, det vill säga kiss, bajs, toalettpapper och spolvatten. Kallas även svartvatten.
Se biomodul.
Toalett med behållare där kiss och bajs och eventuellt annat organiskt avfall komposteras.
Se siktanalys.
Återföring av avloppets näringsämnen till odlad mark.
Ett växtnäringsämne, kemisk beteckning N. Se även totalkväve, tot-N.
LTAR-värdet anger hur många liter slamavskiljt avloppsvatten infiltrationsytan kan belastas med per kvadratmeter (m2) och dygn. LTAR är en förkortning av för Long Term Acceptance Rate. Se även perkolationsprov.
Ett samlingsnamn för anläggningsteknik som använder marken för att rena avloppsvattnet. Det finns system med självfall och trycksatta system med pumpning. Infiltrationer och markbäddar är exempel på markbaserade reningstekniker.
Rening av avloppsvattnet genom filtrering genom sand och jordlager, vattnet samlas sedan upp och leds ytligt ut till ett dike eller vattendrag. Ett samlingsnamn för markbäddar och infiltrationer är markbaserad rening.
Ett samlande term för förtillverkade anläggningar för små avlopp. I många fall bygger de på nedskalad teknik från större reningsverk, ofta mekanisk, biologisk och kemisk rening men ibland enbart biologisk eller enbart kemisk rening.
Liten komposterande toalett där avfallet samlas i en mindre behållare under toaletten, kräver vanligtvis placering i uppvärmt utrymme och elanslutning.
Komposterande toalettsystem där avfallet samlas i en stor behållare under toaletten där det bryts ned biologiskt, systemet kan även ta hand om det komposterbara hushållsavfallet.
Sveriges ramlag som rör det mesta av Sveriges miljölagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1999. Miljöbalken (1998:808) förkortas MB.
Kväveförening med kemisk beteckning NO3-som bildas genom oxidation av ammoniumkväve (NH4+). Se Nitrifikation
Bakteriell omvandling av ammoniumkväve (NH4+) till nitratkväve (NO3-) som sker i luftade (syrerika) miljöer.
Poröst filtermaterial som binder in fosfor.
Växtnäringsämnen såsom fosfor (P), kväve (N) och kalium (K).
En central lag som reglerar planläggningen av mark, vatten och byggande. Plan- och bygglagen (2010:900) förkortas PBL.
Ett sätt att bedöma markens lämplighet för avloppsinfiltration. Istället för att skicka provet för analys hos laboratorium utför man en egen analys med hjälp av ett testkit. Se även LTAR.
Personekvivalent används då man ska dimensionera avloppsanläggningar. Med en personekvivalent menas den mängd föroreningar som motsvarar det genomsnittliga utsläppet per person och dag mätt i biokemisk syreförbrukning. En personekvivalent motsvarar 70 g BOD7/dygn.
Mått på vattnets surhetsgrad. Lösningar med låga pH-värden (0-6,9) kallas sura och de med höga (7,1-14) kallas basiska. Lösningar som har pH 7 kallas neutrala.
Ett vanligt sätt att undersöka markens lämplighet för avloppsrening är att gräva en provgrop, 2,5 m djup eller ned till berg. Provgropen kan ge uppfattning om markens genomsläpplighet samt uppgifter om avståndet till högsta grundvattennivån. Se även siktanalys och perkolationsprov.
Vattendrag eller grundvatten som tar emot utsläpp eller renat avloppsvatten.
Reningsteknik där vattnet släpps ut i ett grunt bevuxet dike som är tätt i botten. Reningen består dels i att avloppsvattnet dunstar till luften, dels i att organiskt material fastläggs och bryts ned biologiskt.
Person som genom yrkeserfarenhet, deltagande i utbildningar eller på annat sätt har tillräckliga kunskaper för att utföra det arbete som avses. Så definierar Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten (HVMFS 2016:17) sakkunnig.
Satsvis biologisk rening av avloppsvattnet, till exempel i ett minireningsverk. Ursprungligen från engelskan, SBR – Sequencing Batch Reactor.
Visar kornstorlek samt den procentuella mängden av respektive kornstorlek i ett jordprov. Jordprovet från en så kallad provgrop skickas för analys till laboratorium som i sin tur svarar med ett diagram som visar fördelningen av kornstorleken i provet. Kallas av kornstorleksdiagram.
Översiktlig karta eller skiss över fastigheten och den planerade anläggningen där också dricksvattenbrunnar, fastighetsgränser och tillfartsvägar med mera finns markerade.
Se avloppsslam.
Behållare där fasta partiklar och fett avskiljs från avloppsvattnet.
Tank som samlar upp avloppsvatten. I och med att tanken är sluten måste den tömmas regelbundet. Det vanligaste fallet är att enbart avloppet från toaletter är anslutna till tanken.
Toalett som använder en mindre volym vatten för spolning än vanliga toaletter. Vanligen liten spolning (2 l) och stor spolning (4 l). Se även extremt snålspolande toalett.
Samlingsnamn för allt avloppsvatten från ett hushåll. Se även hushållsspillvatten.
Ett mått på partiklar i avloppsvattnet. Suspenderat material kallas även för partikulärt material eller suspenderade ämnen och är ett mått på de partiklar som är större än 0,45 μm i diameter och kan sedimentera.
En enklare form av anläggning för att snabbt göra sig kvitt stötbelastningar av vatten. Vanlig lösning för att ta hand om mindre mängder av dagvatten samt vanligt hos äldre enklare bebyggelse för till exempel köksavlopp. Avloppstekniken är inte anpassad för rening av avloppsvatten.
Annan benämning på avloppsvattnet från toaletten, kallas även klosettvatten.
Kemiska föreningar (till exempel i disk- och tvättmedel) som sänker ytspänningen för vatten, vilket gör att vattnet kan ta sig in i och väta till exempel textilier och fläckar.
Ledning som sammanför allt avloppsvatten i hushållet.
Totalfosfor, både partikelbunden fosfor och fosfor i lösning. Se även fosfor.
Totalkväve, både partikelbunden kväve och kväve i lösning. Se även kväve.
Den mängd torrt material som återstår efter fullständig torkning av materialet. Torrsubstans, anges ofta i procent av total vikt eller volym.
Slamavskiljare där vattnet passerar genom tre kammare.
Slamavskiljare där vattnet passerar genom två kammare.
Avskiljning så att kisset inte blandas med bajset i toaletten.
Toalett där vatten inte används för att transportera avfallet utan endast för att skölja skålen, undertryck i ledningarna skapas med hjälp av vakuumpumpar, ejektorer eller blåsmaskiner. Se även extremt snålspolande toalett.
Vanligen grundvatten men även vattendrag som används som råvatten för dricksvattenframställning.
För hög tillförsel av näringsämnen, främst fosfor och kväve, till ett vattendrag, vilket leder till problem såsom algblomning och syrebrist.