I Sverige finns ingen särskild lag som reglerar enskilda avlopp. Regler som rör enskilda avlopp finns i följande lagstiftning.
Miljöbalken (MB), SFS 1998:808
Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH), SFS 1998:899
Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar, HVMFS 2016:17
Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar, NFS 2006:7
Ersattes av HVMFS 2016:17 2016-05-30
Plan- och bygglagen (PBL), SFS 2010:900
Lagen om allmänna vattenjänster (LAV), SFS 2006:412
Anläggningslagen, SFS 1973:1149
Konsumenttjänstlagen, SFS 1985:716
Konsumentköplagen, SFS 1990:932
Den övergripande miljölagstiftningen som reglerar all verksamhet som påverkar miljön, t.ex. utsläpp av avloppsvatten.
Reglerar bl.a. frågor om tillstånd och anmälan för enskilda avlopp.
Havs- och vattenmyndighetsn tillägg om EU:s bestämmelser om byggprodukter ersätter Naturvårdsverkets tidigare allmänna råd.
Naturvårdsverkets tolkning av miljöbalken avseende små avlopp som fungerar som utgångspunkt för vilka krav som ska ställas på avloppsanläggningar för upp till 25 personer.
Reglerar bebyggelse och användning av mark och vatten, bl.a. översiktsplaner, detaljplaner och bygglov.
Reglerar kommunens ansvar för att ordna vatten och avlopp.
Reglerar skapandet av gemensamhetsanläggningar, t.ex. avloppsanläggningar för flera fastigheter.
Reglerar dina rättigheter när du köper en tjänst, t.ex. anlitar en markentreprenör.
Reglerar dina rättigheter som konsument när du köper en produkt, t.ex. ett minireningsverk eller en slamavskiljare.
Det finns också kommunala regler och riktlinjer som rör enskilda avlopp.
Kommunens översiktsplan
Detaljplaner och områdesbestämmelser
Skyddade naturområden
Vattenskyddsföreskrifter
Lokala hälsoskyddsföreskrifter
Kommunal renhållningsordning
Lokal vatten- och avloppspolicy
Lokala riktlinjer för hantering av urin och latrin
Varje kommun måste ha en översiktsplan som anger hur kommunens markanvändning ska utvecklas på sikt. Översiktsplanen är inte bindande och hur omfattande planen ska vara avgör varje kommun. Ofta innehåller översiktsplanen värdefull information som rör avloppshanteringen, t.ex. särskilt skyddsvärda vattendrag, områden med känsligt grundvatten eller planerad utbyggnad av kommunalt vatten och avlopp i framtiden.
En detaljplan eller områdesbestämmelse styr bebyggelsen i ett avgränsat område. Detaljplanen kan också ange krav på avloppsanläggningar, t.ex. att avloppshanteringen ska lösas gemensamt eller att vattentoalett är förbjudet inom området. Miljökontoret får inte ge tillstånd till en avloppsanläggning om det strider mot bestämmelserna i detaljplanen för området.
I närheten av känsliga vattendrag och inom områden med skyddsvärd natur, t.ex. skyddade områden enligt Natura 2000, naturreservat eller nationalparker, kan särskilda krav ställas på avloppsanläggningar.
I de flesta kommuner skyddas viktiga vattentillgångar genom vattenskyddsföreskrifter. Inom skyddsområde kan speciella regler gälla för enskilda avlopp, t.ex. är ofta infiltration av avloppsvatten förbjudet.
Kommunen kan föreskriva om lokala hälsoskyddsföreskrifter som t.ex. kan ange att det krävs tillstånd för att inrätta torrtoaletter eller andra typer av toaletter, utöver vanlig vattentoalett.
Varje kommun har en renhållningsordning som reglerar hur avfall får hanteras inom kommunen. I renhållningsordningen står bl.a. hur latrin, urin och slam från enskilda avlopp ska hanteras.
En del kommuner har antagit en lokal VA-policy som fungerar som underlag för vilka krav som ska ställas på små avlopp. Oavsett vad som står i den lokala VA-policyn måste dock kommunen alltid göra en bedömning i varje enskilt fall om vilka krav som bör ställas på avloppsanläggningen.
Några kommuner har antagit egna riktlinjer för hur avloppsfraktioner, såsom urin och latrin, ska hanteras. De fungerar som utgångspunkt vid bedömningen om du ska få tillstånd att ta hand om urin och latrin på din egen tomt.