Tekniker för dagvatten
När du ska välja en lämplig lösning för att ta hand om dagvattnet på din fastighet kan det vara bra att börja med att ställa några grundläggande frågor:
- Finns det särskilda krav eller riktlinjer att förhålla sig till, till exempel från kommunen? Har du dessutom andra önskemål, som att skapa ytor för lek, stärka estetiska värden eller främja biologisk mångfald?
- Hur ser fastighetens förutsättningar ut? Till exempel markens lutning, genomsläpplighet, avstånd till grundvattnet och risker för översvämning
- Var kan dagvattnet hanteras på tomten? Planerar du att bygga nytt eller renovera befintliga delar av fastigheten kan det vara ett bra tillfälle att integrera dagvattenlösningar.
Oavsett om du bor i ett småhus eller ansvarar för en större fastighet finns många olika sätt att rena, fördröja och ta tillvara på dagvatten. Nedan följer exempel på lösningar. De flesta kan anpassas både för små trädgårdar och för större, mer tekniskt avancerade anläggningar.
Regntunnor
Genom att koppla en eller flera stuprör till regntunnor kan man samla upp regnvatten från taket. Vattnet som samlas i regntunnorna kan användas för bevattning av exempelvis planteringar i trädgården. Det blir en dubbel vinning eftersom man minskar både avrinningen av dagvatten och användandet av dricksvatten för bevattning. Vissa tunnor är utrustade med en tappkran längs ned, för att lättare kunna använda vattnet. Sådana regntunnor bör placeras högt nog för att få plats med en kanna eller hink under kranen.
Regntunnan bör vara utrustad med ett överfyllnadskydd högst upp, för att leda vidare vattnet på ett kontrollerat sätt när tunnan är full. Detta förhindrar att vatten rinner över kanterna och orsakar fuktskador på huset. Om möjligt är det bra att leda dagvattnet från överfyllnadskyddet via ett rör eller slang ut till närmaste plantering eller gräsmatta, istället för till rörstystemet eller husgrunden. Läs mer under utkastare nedan.
Tänk på:
- När tunnan är full kan den väga hundratals kilo. Ställ den på ett plant, hårt underlag och undvik mjuk mark som kan sätta sig.
- Se till att det finns en slang eller ett utlopp högt upp på tunnan så att den inte svämmar över. Ett löv- eller skräpfång vid stupröret eller avledaren förhindrar stopp.
- Ett lock på regntunnan minskar risken för mygg, alger och skräp och bidrar till ökad säkerhet om det finns barn eller djur i närheten. Har du inget lock kan en nedstoppad gren göra att smådjur som hamnat i vattnet kan klättra upp ur tunnan.
- Töm tunnan helt innan frosten kommer. Fryser vattnet kan regntunnan skadas.
Utkastare
En utkastare är en enkel böj eller påbyggnad i slutet av ett stuprör som leder regnvattnet ut på marken i stället för ner i en ledning, där det blir till nytta för både växter och jord. Det är en kostnadseffektiv och lättinstallerad lösning som gör det möjligt att hantera regnvatten lokalt på den egna tomten.
Att leda ut takvattnet på marken minskar belastningen på dagvattensystemet, särskilt vid kraftiga regn då brunnar och ledningar annars riskerar att bli överfulla. Därför rekommenderar många kommuner att stuprör kopplas bort från ledningsnätet och i stället avslutas med utkastare.
Det är viktigt att utkastaren styr vattnet bort från husväggen så att marken närmast fasaden inte blir blöt, vilket kan orsaka fuktproblem. Det är också viktigt att se till att dagvattnet inte rinner ned i husdräneringen, eftersom det då omintetgör hela poängen med utkastaren. Behövs ytterligare avledning kan en ränndal byggas med markplattor eller takpannor. Det finns även färdiga lösningar i bygghandeln som kan användas, till exempel en regnvattenspridare som fästs på änden av stupröret och rullar ut sig automatiskt vid regn.
Tänk på:
- Utkastaren ska alltid avleda vattnet bort från husgrunden dräneringen runt denna.
- Undvik att leda vatten till ytor där det kan frysa och öka risken för halka under vintern.
- Vattnet bör stanna inom den egna fastigheten och får inte orsaka problem för grannar.
- Om du använder en regnvattenspridare är det viktigt att du väljer rätt storlek och att den fästs ordentligt på stupröret, så att den inte åker av vid kraftiga regn.
Regnbäddar
Regnbäddar, även kallade regnrabatter, växtbäddar eller biofilter, är planteringsytor utformade för att fördröja och rena regnvatten. En vanlig lösning är att vattnet leds till en nedsänkt yta och filtreras genom jorden och växternas rötter. Regnbäddar kan anläggas i många olika former och storlekar och lämpar sig både i privata trädgårdar och i tätbebyggda miljöer.
I trädgårdar kan regnbäddar ofta utformas på ett enkelt sätt. En naturlig lågpunkt där vatten redan samlas är en idealisk plats. Ofta räcker det med en grund grop eller skålformad yta där vattnet får sjunka undan i stället för att rinna bort direkt. På så sätt kommer det växterna till nytta och bidrar till en mer robust trädgård.
I tätbebyggda miljöer med mycket hårdgjorda ytor, till exempel längs gator, används ofta mer avancerade regnbäddar. Dessa är vanligtvis utrustade med dräneringsledningar i botten och en brunn som tar hand om överskottsvatten vid kraftiga regn. I stället för vanlig jord används ofta ett genomsläppligt material av stenkross, ibland blandat med biokol, vilket gör att vattnet lättare kan filtrera genom bädden. Materialet är luftigt och gynnar syresättningen av växternas rötter, och det är dessutom betydligt mindre känsligt för kompaktering – en viktig fördel om bädden tillfälligt belastas av fordon eller annan tyngd.
Växterna i en regnbädd måste klara stora variationer i fuktighet, de ska tåla att stå i vatten under några dygn och samtidigt klara längre torkperioder. Om regnbädden ligger nära en väg som saltas vintertid bör även salttåliga arter övervägas. Vanliga växtgrupper i regnbäddar är starr- och gräsarter, fleråriga örter och buskar.
Regnbäddar bör normalt inte gödslas, särskilt om vattnet leds vidare till dagvattennätet. Tillförsel av näring kan leda till läckage och riskera att bidra till övergödning.
Tänk på:
- Välj växter som klarar både torra perioder och hög markfukt. Undvik växter som klassas som främmande eller invasiva.
- Undvik gödsling. Det minskar risken för näringsläckage till dagvattnet.
- Marken måste kunna ta emot vattnet. Gör gärna ett enkelt infiltrationstest i trädgården genom att hälla ut en större mängd vatten och se om det sjunker undan inom rimlig tid.
- Placera ett erosionsskydd, till exempel större stenar eller en markplatta, vid regnbäddens inlopp så att vattnet inte skapar gropar eller spolar bort jord.
Läs mer om regnbäddar
- Om regnbäddar i VA-guidens anläggningswiki
- Broschyr om nedsänkta växtbäddar från SODA
- Broschyr om upphöjda växtbäddar från SODA
Gröna tak
Gröna tak, även kallade sedumtak, är tak där växter planteras i ett lager av jord ovanpå takets tätskikt. De består vanligtvis av tåliga arter som klarar torra perioder och kräver minimalt med näring. Ofta levereras växter och jord som färdiga mattor som enkelt rullas ut på taket, vilket gör installationen smidig. På mycket branta tak är däremot gröna tak inte lämpliga.
Ett av de största fördelarna med gröna tak är att regnvatten tas upp av jordlagret och avdunstar eller nyttjas av växterna i högre grad. Det minskar mängden vatten som rinner av taket och bidrar till att avlasta dagvattensystemet. I områden med stora takytor , till exempel industritomter eller tätbebyggda kvarter, kan gröna tak därför vara en effektiv lösning för att bromsa flöden och minska risken för att stora vattenmängder når gatubrunnar samtidigt.
Ju tjockare jordlager taket har, desto större växter kan etableras och desto mer vatten kan lagras innan det rinner vidare. På tunnare gröna tak används ofta sedumarter (fetbladsväxter) och andra torktåliga örter. Det går också att använda en variation av inhemska växter för att efterlikna en viss naturtyp, till exempel en äng.
För villor och fritidshus kan gröna tak också vara ett estetiskt tilltalande alternativ till traditionella material som tegel eller plåt.
Tänk på:
- Undvik gödsling. Tillförsel av näring kan leda till läckage som motverkar syftet med anläggningen.
- Säkerställ att takets konstruktion klarar den extra vikten av jord och växter.
- Anpassa växtvalet efter jorddjup, solförhållanden och lokalt klimat. Undvik arter som klassas som främmande eller invasiva.
Läs mer om gröna tak
- Om gröna tak i VA-guidens anläggningswiki
- Broschyr om gröna tak från SODA
- Brocshyr om blågröna tak från SODA
- Grönatakhandboken
Dagvattendammmar
Dagvattendammar används ofta som det sista steget i ett dagvattensystem, särskilt i områden där stora mängder vatten behöver hanteras. När vattnet passerar genom dammen renas det främst genom att partiklar sjunker till botten. Om dammen även inkluderar en grundare våtmarksdel kan växter och biologiska processer ta upp och bryta ned vattenlösta föroreningar, vilket förbättrar reningen ytterligare. Är dammen konstruerad för att inte vara fylld till brädden vid torrväder skapas en så kallad reglervolym, en extra kapacitet som är viktig för att kunna utjämna flöden när det regnar.
Dammar utgör livsmiljöer för en mångfald av djur och växter och är i många fall en bristvara i det utdikade landskapet. De är ofta ett uppskattat inslag stadmiljön även hos oss människor och är utmärkta som utflyktsmål för skolor och andra nyfikna besökare som vill lära sig mer om livet i och kring vatten. Med en håv går det ofta att hitta en mängd spännande arter.
Även mindre dammar i trädgårdar kan vara värdefulla för djur och växter. De bidrar till viss rening och fördröjning av vattnet, men den största vinsten är kanske att det blir ett trevligt inslag i trädgården.
Tänk på:
- Dammar kräver regelbunden skötsel. Sediment behöver tas bort med jämna mellanrum och in- och utlopp bör kontrolleras så att vattenflödet fungerar som det ska.
- Utformningen påverkar reningen. Långsmala dammar med varierande vattendjup ger oftast bäst förutsättningar för effektiv rening.
- Finns det platser där små barn brukar vistas oövervakade intill dammen kan det vara läge att fundera kring stängsling. I många fall kan det dock vara smartare att hängna in området där barnen vistas, till exempel en lekplats, istället för dammen. Ett stängsel kan också innebära en falsk trygghet.
Läs mer om dagvattendammar
- Om dagvattendammar i VA-guidens anläggningswiki
- Broschyr om dammar med permanent vattenyta, från SODA
- Broschyr om torrdammar från SODA
Krossdiken
Krossdiken, även kallade makadamdiken är diken som fyllts med krossad sten utan finmaterial – en stenblandning som kallas makadam. Den porösa strukturen gör att vatten lätt kan rinna genom materialet, vilket gör krossdiken effektiva för att avleda, fördröja och delvis rena dagvatten. De anläggs ofta längs vägar, parkeringsytor och andra hårdgjorda områden där det är ont om plats men stora mängder vatten behöver hanteras.
I botten av krossdiken kan man lägga ett dräneringsrör som leder överskottsvatten vidare till ett dagvattensystem. Beroende på markförhållandena kan diket antingen ha öppen botten för infiltration i omgivande mark, eller tät botten om infiltration inte är lämpligt.
Krossdiken är bra för att bromsa vattenflöden vid kraftiga regn. De hjälper också till att fånga upp partiklar och vissa föroreningar innan vattnet leds vidare till sjöar och hav. Dessutom är anläggningskostnaderna relativt låga jämfört med mer tekniskt avancerade dagvattenlösningar.
Tänk på:
- En svag lutning i diket förbättrar både fördröjningen och reningen av vattnet.
- Regelbunden skötsel krävs. Ogräs och skräp bör tas bort, särskilt runt eventuella brunnar så att det inte blir stopp.
- Med tiden kan stenmaterialets porer täppas igen av sediment, vilket försämrar funktionen. Då kan makadamet behöva ersättas.
Läs mer om krossdiken
Genomsläpplig beläggning
Genomsläpplig beläggning är en typ av hård markyta som låter regnvatten tränga igenom i stället för att rinna av på ytan. Den används ofta som ett alternativ till traditionell asfalt eller betong och passar särskilt bra på ytor som parkeringsplatser, gångvägar och mindre gator. Beläggningen kan bestå av exempelvis genomsläpplig asfalt, grus eller marksten med mellanrum som gör att vattnet kan rinna ner i underliggande konstruktion eller mark.
Under beläggningen finns ofta ett lager av sten eller grus. Om detta lager konstrueras utan finfraktion i materialet kan det fungera både som magasin och som filter, vilket innebär att vattnet bromsas upp och renas från partiklar och föroreningar innan det når vidare ner i marken eller leds bort. Genom att en del av regnvattnet infiltreras minskar risken för översvämningar vid kraftiga regn.
Om genomsläpplig beläggning ersätter vanlig asfalt, till exempel på större parkeringsplatser, kan det minska behovet av dräneringsrör, ledningar och även brunnar i lågpunkter. Det kan sänka kostnaderna i byggskedet, samtidigt som markytan får bättre fördröjnings- och reningsfunktioner.
Tänk på:
- Undvik kraftigt lutande ytor, där vattnet inte hinner infiltrera innan det rinner av.
- Ett stabilt makadamlager utan finfraktion, som både bär upp ytan och fungerar som vattenmagasin är viktigt för funktionen.
- Sandning, saltning och tung trafik kan försämra genomsläppligheten. Ytor kan behöva högtryckstvättas eller rensas från finmaterial för att behålla sin funktion över tid.
Läs mer om genomsläpplig beläggning
- Om genomsläpplig beläggning i VA-guidens anläggningswiki
- Broschyr om dränerande markstensbeläggning med bundet bärlager från SODA
- Broschyr om dränerande markstensbeläggning med obundet bärlager från SODA
- Broschyr om permeabel grusyta från SODA
Underjordiska magasin
Underjordiska magasin är anläggningar där regnvatten samlas upp under mark för att bromsa vattenflöden och minska belastningen på dagvattenledningarna. De används ofta där det saknas plats för dagvattenlösningar ovan mark, till exempel i tätbebyggda områden eller under vägar, parkeringsytor och bostadsgårdar.
En stor fördel med underjordiska fördröjningsmagasin är att de tar upp mycket liten yta ovan mark och därför kan anläggas där andra lösningar inte får plats. För att förbättra reningen av dagvattnet kan magasinen dessutom förses med filter vid inloppet.
För att magasinet ska fungera som en fördröjningslösning behöver det tömmas mellan regntillfällena. Det kan antingen ske genom infiltration om marken är genomsläpplig och grundvattennivån är tillräckligt låg, eller genom att vattnet leds vidare till ledningsnätet om infiltration inte är lämpligt. Om magasinet ska bidra till flödesutjämning är det viktigt att utloppsledningen har en strypning så att vattnet inte lämnar magasinet för snabbt.
Underjordiska magasin kan byggas på olika sätt beroende på behov och platsens förutsättningar. Ihåliga magasin, till exempel i form av betongrör, betonglådor eller plastkassetter, ger stor lagringsvolym och är ofta enkla att inspektera och underhållsspola via en åtkomlig brunn. Makadammagasin består istället av en grop fylld med grovt stenmaterial, vilket innebär att den användbara volymen blir mindre och att materialet kan behöva bytas ut efter hand när porerna fylls med sediment. Samtidigt kan makadammet bidra till att fånga upp föroreningar i dagvattnet. Regnvattentankar kan ibland fungera som små magasin, men eftersom de behöver tömmas manuellt mellan regnen för att ge en verklig fördröjningsfunktion är de främst avsedda för att samla vatten för bevattning.
Tänk på:
- Sediment, grus och skräp behöver tas bort med jämna mellanrum, och systemet kan behöva spolas för att behålla sin funktion.
- Välj underjordiska lösningar med omsorg. Eftersom de inte bidrar direkt med biologiska eller estetiska värden bör de främst användas där gröna lösningar ovan mark inte är möjliga.