Problem med dricksvattnet

Här beskriver vi olika problem med eget dricksvatten. Om du upplever problem eller vill lära dig mer om ett problemområde kan du söka upp det via menyn. Vi ger en kortfattad beskrivning, hur problemet uppstår, vad du som husägare kan göra åt det samt ger några kommentarer och länkar där du kan läsa vidare.

Vissa problem är uppenbara och det är tydligt vilka åtgärder du bör vidta. Andra problemområden kan vara svårare att få reda på orsakerna till. Regelbundna vattenprov, underhåll och ökad kunskap om din vattenanläggning underlättar detektivarbetet.

Bakterier i vattnet

Att ha höga halter av bakterier i dricksvattnet innebär att du och andra riskerar att bli sjuka av vattnet. Det är inte främst de bakterier laboratoriet analyserat i vattenprovet som orsakar sjukdom. Dessa är så kallade indikatororganismer som varnar för att vattnet kan vara smittat av en uppsjö av bakterier, virus eller magtarmparasiter. Den som varit magsjuk vet hur otrevligt det är men det kan också handla om sjukdomar som kan ge svåra komplikationer och i värsta fall leda till dödsfall.

Med detta sagt passar det att påpeka att smittvägen från avlopp till dricksvatten är betydligt krångligare och är mindre sannolik att orsaka sjukdom än direktkontakt mellan människor inom en familj eller mellan grannar.

Att hålla sitt dricksvatten fritt från bakterier som varnar för smitta är jätteviktigt för att vara säker på att vattnet är säkert att dricka. Därför är det bra att regelbundet testa vattnet för bakterier då vattenkvaliteten kan påverkas snabbt om brunnen förorenas.

Hur uppstår problemet?

I många fall är det svårt att fastställa exakt varifrån eller vilka verksamheter som orsakat problemet. Bedömningsgrunderna som ligger till grund för tolkningen av vattenprov pekar på att bakterier i vattnet varnar för följande situationer:

• Ytvatten läcker in, tar med sig föroreningar, och förorenar brunnen.
• Varmblodiga smådjur påverkar brunnen (avföring och döda djur).
• Otillräckligt renat avloppsvatten påverkar brunnen.
• Gödsel från lantbruk påverkar brunnen (gödselupplag eller avrinning från gödslad åkermark).

Nyborrade brunnar kan ha förhöjt antal mikroorganismer i vatten i början, vilket är normalt. Dessa bör avta efter en tids användning. Förhöjda värden kan också komma av att brunnen stått oanvänd med ingen eller låg vattenomsättning.

Exempel på åtgärder och behandling

Det finns olika strategier för att ta sig an problemet med bakterier i vattnet.

Inspektera brunnen

• Är den grävd eller borrad? Grävd är i regel känsligare.
• Hur ser brunnen ut? Kan det rinna in ytligt vatten? Är den tät så att den endast tar in grundvatten?
• Är vattenledningen från brunnen till huset tät? Kan föroreningar komma in längs vägen?
• Kan det vara ett smådjur som tagit sig in och fallit ned i brunnen?

Åtgärder i själva brunnen

Du har kontrollerat din egen brunn och hittat och åtgärdat några brister som du tror kan orsaka problemet. Nästa steg är då att sanera och eventuellt täta brunnen. Läs mer om detta – sköt om din brunn.

En tjänst som vattenrenings firmor erbjuder är att chockklorera vattnet. Syftet är att med hjälp av aktivt klor ta död på oönskat mikrobiologiskt liv i brunnen och ledningarna.

Om man inte vet varifrån föroreningen kommer finns det risk att problemet med bakterier i vattnet återkommer när kloreringen effekt klingat av. Samtidigt kan det som sagt vara mycket svårt att slå fast vad som orsakat problemet. I synnerhet om din brunn visat sig ha brister.

Åtgärda källan till föroreningarna

Du har kontrollerat din egen brunn men inte hittat några brister som du tror orsakar problemet. Det vill säga, din brunn verkar tät och är i kontakt med grundvattnet. Då kan dessvärre föroreningen finnas i grundvattnet.

Avlopp

Känner du till några avloppsanläggningar eller utsläppspunkter för avlopp i närheten?

Små avloppsanläggningar med så kallad markbaserad rening har utsläpp i marken. Där är det tänkt att vattnet ska till största del innan det når ned till grundvattnet. Även minireningsverk kan ha utsläpp till mark när avloppsvattnet är färdigbehandlat. Men om behandlingen inte fungerar som den ska eller avstånder till grundvattnet eller dricksvattenbrunnen är för kort kan det orsaka problem. Läs mer om avloppsrening och placering av avlopp här (länk)

Kom ihåg att otäta ledningar eller otäta anordningar i en avloppsanläggning också kan vara orsak till bakterier i din brunn. Det kan vara lätt att förbise detta och enbart titta på den del av avloppsanläggningen där vattnet släpps ut.

Mikrobiologiska och kemiska parametrar som varnar för avloppspåverkan i kombination med förhöjda halter av klorid och konduktivitet stärker misstanken om påverkan från avlopp. I viss fall har man använt spårämnen för att få en fingervisning om varifrån föroreningen kommer. Analysresultatet kan i vissa fall ge en starkare eller svagare varning om det är avloppsvatten eller annat som förorenar. Men kom ihåg att avloppets påverkan i så fall är kraftigt utspätt i vattenprovet. Därför är det sällsynt med solklara fall.

Om du kommer fram till att det är ett närliggande avlopp som ligger bakom problemet bör ju i första hand avloppsanläggningen åtgärdas, inte enbart vattenbrunnen även om den också kan behöva saneras (se ovan).

Gödsel från lantbruk eller andra varmblodiga djur

Känner du någon djurhållning eller upplag av gödsel som kan tänkas förorena grundvattnet?

Djurhållning eller gödselupplag i anslutning till brunnen innebär en risk för förorening. Vad som är ”i anslutning till brunnen” beror på markförhållanden och markens lutning avgör hur snabbt vattnet tar sig från en plats till en annan. Generellt sett kan man anta att större lutning och större kornstorlek (till exempel sand och grus) är större risk.

Om det handlar om bakterier i vattnet från djurhållning eller gödsel har föroreningen antingen tagit sig ned i grundvattnet eller så kommer med ytvatten. I det senare fallet med förorening från ytvatten kommer du tillbaka till frågan om brunnens skick och se till att den är tät.

Om problemet kommer med grundvattnet behöver du skaffa dig ett hum om grundvattnets strömningsriktning och fortsätta detektivarbetet. Du behöver troligtvis ta hjälp med det.

Behandling

Ett sätt att rena vattnet är som sagt genom att sanera och klorera brunnen och ledningarna med mera.

Många vattenreningsfirmor erbjuder även möjlighet att behandla vattnet med UV-ljus för att ta död på oönskat mikrobiologiskt liv.

Avloppsguidens kommentar

Om ditt vatten är förorenat av bakterier bör du kontakta din kommunala miljöförvaltning. De kan vara ett bra samtalsstöd inför att du tar hjälp av sakkunniga för utredningar eller åtgärder.

Ett bra tips är att alltid ta nya vattenprov för att följa upp om åtgärderna gett avsedd effekt. Detta blir extra viktigt om ett företag lovat att lösa ditt problem. Förhör dig om hur åtgärden ska följas upp i samband med köpet som en slags funktionsgaranti.

När det gäller problem med bakterier i vattnet är det vanligt att det handlar om äldre grävda brunnar som under lång tid varit utan underhåll. Men det måste inte vara den gamla brunnens fel. Ett tecken på att det handlar om yttre förorening är att förändringen uppstår snabbt och oväntat.

Läs mer om mikrobiologiska parametrar

Läs mer om åtgärder:

• Utredande åtgärder
• Åtgärder av vattentäkten
• UV-ljus och klorering

Vattnet luktar eller smakar illa

Ett vattens lukt har ofta naturliga orsaker, till exempel jord, mossa, lera eller sjövatten. Höga halter av järn kan orsaka dålig lukt likt lukten från rotfrukter eller stall. Svavelväte har en lukt som påminner om ruttna ägg. Svavelväte i vattnet är ett relativt vanligt problem. Avvikande lukt och smak på vattnet måste inte betyda att det är förorenat och farligt för hälsan men det är inte vidare trevligt.

Du bör skaffa dig ett hum om varför vattnet luktar eller smakar konstigt. Har det uppstått plötsligt eller är det så att säga normalt för brunnen och platsen? Förändringar av lukt och smak kan nämligen varna om att brunnen förorenats. Vårt lukt- och smaksinne är känsligt för förändringar, men vi kan snabbt vänja oss, så kolla upp vattnet om du upplever avvikande lukt och smak.

Hur uppstår problemet?

Grävda brunnar är i regel mer utsatta för att ytvatten tränger in och förorenar vattnet. Kvaliteten på ytvatten, i synnerhet avrinning på mark, kan variera snabbt och stort. I ytvatten kan det till exempel finnas humusämnen och sulfat som ger vattnet en avvikande smak. Kombinationen av sulfat och höga halter av natrium kan ge vattnet en bitter smak.

Att ha ytvatten i en brunn där det är tänkt att man tar upp grundvatten varnar om att smitta och andra föroreningar kan hamna i vattnet. Exempel på föroreningar som luktar och smakar är tydlig påverkan från avlopp, gödsel, lösningsmedel, oljor, diesel och liknande.

En vanlig orsak till dålig lukt är att den illaluktande gasen svavelväte kommer tillsammans med vattnet. Det ger vattnet en avloppslukt eller lukt av ruttna ägg. I vissa fall kan vattnet smaka bra om det bara står en liten stund men om du lutar dig fram och dricker från rinnande stråle från kranen kan du känna lukten.

Vatten från borrade brunnar kan ha fått lukt och smak från ämnen i berggrunden som järn och mangan. Höga halter av järn och mangan borde synas i analysprotokollet samt färga vattnet gult, rostrött, grått eller svart.

I vissa områden kan vatten med hög salthalt förorena brunnsvattnet. Det kan handla om forntida så kallat relikt saltvatten, saltvatten från havsmiljön eller vägdagvatten där vägsalt förorenat brunnen. Höga halter av natrium kan komma av påverkan från saltvatten men det kan också handla om föroreningar som avlopp, vägsalt, vägdagvatten och deponi.

Exempel på åtgärder och behandling

Det finns två typer av åtgärder.

1. Åtgärder som rör brunnen. Inspektera brunnen för att se om den är tät.
2. Behandla vattnet för att framförallt minska eller få bort järn, mangan eller svavelväte.
3. Höga salthalter kan ha olika orsaker. Åtgärderna handlar ofta om att åtgärda brunnen. Här ger vi exempel på behandlingsalternativ utifrån olika möjliga situationer.

Se även avsnitten Bakterier i vattnet och Järn, mangan och magnetit.

Påverkan från förorening i marken

Ytvatten tar sig in i brunnen och vattnet och verkar föra med sig föroreningar från till exempel avlopp, gödsel, lösningsmedel, oljor, diesel eller liknande. Åtgärdsförslag:

• Orsakas problemet av brister hos brunnen? Inspektera brunnen och åtgärda brunnen vid behov.
• Vidta åtgärder för att spåra och avlägsna det som vållar föroreningen.

Jordig lukt och smak – påverkan från ytvatten

Ytvatten tar sig in i brunnen. Multnande växtdelar, humusämnen ger vattnet lukt och smak. Åtgärdsförslag:

• Orsakas problemet av brister hos brunnen? Inspektera brunnen och åtgärda brunnen vid behov.
• Problemet orsakas av vattnets egenskaper? Behandla vattnet med lämpligt filter.

Vattnet luktar illa av svavelväte – doft av ruttna ägg

Svavelväte kan luftas bort. Antingen avluftning eller tillsats av syrgas till vattnet.

Vattnet har höga halter av järn eller mangan

Behandla vattnet med filter som tar bort metallerna.

Vattnet har höga halter av salt

Höga salthalter kan ha olika orsaker. Åtgärderna handlar ofta att förhindra att få in salt i vattnet från ytliga föroreningar, tex vägsalt eller att se över uttaget av vatten, det vill säga om en lägre vattenförbrukning kan mildra problemet.

Om problemen till exempel orsakas av vägsalt, undersök då om det på något sätt går att skydda brunnen och brunnsvattnet bättre eller undersök ny lokalisering.

Så kallad saltvatteninträngning kan orsakas av att brunnen är för djup. En möjlig åtgärd är att ordna brunn med grundare djup. Saltvatteninträngning kan förvärras av stort vattenuttag.

Avloppsguidens kommentar

Ett bra tips är att alltid ta nya vattenprov för att följa upp om åtgärderna gett avsedd effekt. Detta blir extra viktigt om ett företag lovat att lösa ditt problem. Förhör dig om hur åtgärden ska följas upp i samband med köpet som en slags funktionsgaranti.

Tänk på att din avloppsanläggning inte designad för att klara backspolning från filterlösningar. Backspolning av filter kan slå ut reningsprocessen eller orsaka igensättning och därmed bli ett problem för dig om det kopplas till avloppsanläggningen. Förhör dig om hur du löser backspolning utan att koppla det till hushållsavloppet.

Lukt och smak finns som parametrar i så kallad utökad vattenanalys men finns inte med i de vanliga paketen för vattenanalys.

Läs mer om olika filter.

Läs mer om parametrarna järn, klorid, lukt, mangan, natrium och smak.

Dessa parametrar skvallrar om påverkan av ytvatten: turbiditet (grumlighet), färg, lukt, kemisk syreförbrukning (COD), konduktivitet, smak och sulfat.

Läs mer om problem med vattnet:

• Bakterier i vattnet
• Grumligt eller färgat vatten 
• Järn, mangan och magnetit

Grumligt eller färgat vatten

Grumligt eller färgat vatten är inte farligt i sig men det är inte så trevligt. Du bör ändå skaffa dig ett hum om varför vattnet är grumligt eller har färg. Det kan nämligen varna om att brunnen förorenas av ytvatten. Det kan också handla om höga halter av järn och mangan.

Grumlighet mäts i turbiditet. En otät brunn där ytligt grundvatten trängt in kan till exempel vara orsak till hög turbiditet. En annan vanlig orsak till ett vattens grumlighet är järnföroreningar eller leror.

Hur uppstår problemet?

Om vattnet har är grumligt eller har färg kan det bero på olika saker:

Gult – kan vara multnande växtdelar, humusämnen, som ger gul färg.

Gult, roströd – kan vara höga halter av järn. Vattnet kan ha flagor i sig.

Brunt, gult – kan vara höga halter järn och mangan, eller lera, järn bundet till humus, avloppsrester.

Grått, svart – kan vara höga halter av mangan.

Grått grumligt – kan vara små sandkorn eller partiklar.

Grumligt – kan vara kalk eller syre.

Grönt – kan vara koppar.

Ytvatten i en brunn där det är tänkt att man tar upp grundvatten varnar om att smitta och andra föroreningar kan hamna i vattnet. Grävda brunnar är i regel mer utsatta för att ytvatten tränger in och färgar vattnet. Den grävda brunnen kan vara otät och via ytvatten få med sig små små partiklar i vattnet, tillexempel lera, sand och kalk.

Vatten från borrade brunnar kan även ha fått sin grumlighet och färg från ämnen i berggrunden som järn, mangan och kalk.

Där man använder ytvatten som dricksvattenkälla kan kvalitet, i synnerhet avrinning på mark, variera snabbt och påverka färgen.

Exempel på åtgärder och behandling

Det finns två typer av åtgärder.

1. Se till att brunnen är tät så ytvatten inte tar sig in
2. Behandla vattnet för att minska eller få bort grumlighet och färg.

Här ger vi exempel på behandlingsalternativ utifrån olika möjliga situationer.

Ytvatten tar sig in i brunnen

Multnande växtdelar, humusämnen, färgar vattnet gult. Åtgärdsförslag:

• Orsakas problemet av brister hos brunnen? Inspektera brunnen och åtgärda brunnen vid behov.
• Problemet orsakas av vattnets egenskaper? Behandla vattnet med lämpligt filter.

Vattnet är grumligt och har partiklar i sig

Det rör sig om lera, sand eller kalk. Åtgärdsförslag:

• Orsakas problemet av brister hos brunnen? Inspektera brunnen och åtgärda brunnen vid behov.
• Problemet orsakas av vattnets egenskaper? Behandla vattnet med lämpligt filter.

Vattnet är gult, rostrött, brunt, svart eller grått

Åtgärdsförslag:

• Vattenanalys: kolla om du har höga halter av järn eller mangan i vattnet.
  • Behandla vattnet med filter som tar bort metallerna.

Vattnet är grönt och lämnar gröna turkosa avlagringar

Det handlar sannolikt om koppar från ledningarna på grund av så kallad korrosion.

Avloppsguidens kommentar

Kom ihåg att ett vatten kan har flera problem. Det är därför svårt att i teorin utan tillgång till resultatet av en vattenanalys rekommendera lämplig behandling. Färgat och grumligt vatten är relativt vanligt och det finns många sorters filter. Apropå att ett vatten kan ha flera problem har filtertillverkare utvecklat så kallade kombinationsfilter.

Tänk på att din avloppsanläggning inte designad för att klara backspolning från filterlösningar. Backspolning av filter kan slå ut reningsprocessen eller orsaka igensättning och därmed bli ett problem för dig om det kopplas till avloppsanläggningen. Förhör dig om hur du löser backspolning utan att koppla det till hushållsavloppet.

Ett bra tips är att alltid ta nya vattenprov för att följa upp om åtgärderna gett avsedd effekt. Detta blir extra viktigt om ett företag lovat att lösa ditt problem. Förhör dig om hur åtgärden ska följas upp i samband med köpet som en slags funktionsgaranti.

Läs mer om partikelfilter.

Läs mer om Bakterier i vattnet och Surt och aggressivt vatten.

Läs mer om parametrarna järn, mangan och koppar.

Dessa parametrar skvallrar om påverkan av ytvatten: turbiditet (grumlighet), färg, lukt, kemisk syreförbrukning (COD), konduktivitet, smak och sulfat.

För mjukt eller för hårt (kalk)

Att ha hårt vatten är snarare farligt för plånboken än för hälsan. Det är dessutom otrevligt med missfärgningar. Kalkavlagringar, utfällningar, sliter på diskmaskin, tvättmaskin och kan täppa till ledningar och ventiler. Det finns även risk för skador på textilier vid tvätt.

Genom att ha koll på hårdheten i ditt vatten kan du dosera rätt mängd tvättmedel och slipper använda för mycket tvättmedel i onödan. Om du har kommunalt dricksvatten brukar VA-huvudmannen ha information på sin hemsida om vattnets hårdhet från sina vattenverk och områden.

Hur uppstår problemet?

Totalhårdhet anger mängden kalcium och magnesium i vatten och kallas vattnets hårdhet och uttrycks i Sverige vanligen som tyska hårdhetsgrader, °dH. Vatten med låg totalhårdhet kallas mjuka vatten och vatten med hög totalhårdhet hårda.

Magnesium och kalcium finns naturligt i berggrunden och kan förekomma i höga halter i egna brunnar.

Behandling

Hårt vatten behandlas med avhärdningsfilter som fångar upp magnesium och kalcium och byter det mot natrium. På så sätt gör filtret vattnet mjukare.

Mjukt vatten behandlas genom att mineralisera vattnet, ofta med hjälp av ett filter som tillsätter magnesium och kalcium. Ofta påverkas även vattnets buffrande förmåga, alkaliniteten, av mineraliseringen.

Avloppsguidens kommentar

Om vattnet är mycket hårt kan halten av natrium öka i och med jonbytet. Höga halter av natrium i kombination med sulfat kan ge vattnet en bitter smak.

Tänk på att din avloppsanläggning inte designad för att klara backspolning från filterlösningar. Backspolning av filter kan slå ut reningsprocessen eller orsaka igensättning och därmed bli ett problem för dig om det kopplas till avloppsanläggningen. Förhör dig om hur du löser backspolning utan att koppla det till hushållsavloppet.

Ett bra tips är att alltid ta nya vattenprov för att följa upp om åtgärderna gett avsedd effekt. Detta blir extra viktigt om ett företag lovat att lösa ditt problem. Förhör dig om hur åtgärden ska följas upp i samband med köpet som en slags funktionsgaranti.

Mjukt vatten kan påverka avloppsreningen

Om du har en avloppsanläggning med aktiv reningsteknik för att binda fosfor i avloppsvattnet med hjälp av kemisk bindning är kan mjukt vatten vara ett problem. Den kemiska bindningen av fosfor med hjälp av ett tillsatt fällningsmedel fungerar inom ett visst pH-intervall. Ett mjukt vatten kan innebära att pH-värdet sjunker vid tillsats fällningsmedel, som i sig är surt (lågt pH). Om pH-värdet sjunker utanför önskat intervallet får anläggningen sannolikt nedsatt fosforrening. Läs mer om pH-värde och alkalinitet.

Men mjukt vatten är i regel bättre för miljön

Hårt vatten behöver mer tvättmedel, diskmedel och tvål än mjukt för att verka som avsett. Tvätt- och diskmaskinerna håller lite längre och du behöver inte fylla på salt i diskmaskinen. Värmeväxlare, varmvattenberedare och elpatroner kalkar heller inte igen lika snabbt om vattnet är mjukare.

En annan fördel med mjukt vatten är att det inte löser ut så mycket koppar från vattenledningarna i fastigheten, vilket innebär att avloppsslammet blir betydligt renare.

Mer smarikt kaffe med mjukt vatten?

Vattnets hårdhet påverkar även smaken på ditt kaffe. Det handlar dels om att kaffebryggaren får kalkavlagringar av hårt vatten vilket påverkar temperaturen och dels om att hårt vatten rinner snabbare genom kaffepulvret vilket innebär att mjukt vatten som rinner långsammare hinner ta upp mer smak.

Läs mer om avhärdning och olika filter

Läs mer om parametrarna totalhårdhet, kalcium, magnesium, alkalinitet och pH

Järn, mangan och magnetit

Höga halter av järn och mangan i vattnet är på många håll ett vanligt problem som yttrar sig genom bruna och svarta utfällningar, missfärgningar, dålig lukt och smak. Järn och mangan i vattnet innebär normalt ingen hälsorisk men kan ge skador på textilier vid tvätt och igensatta ledningar samt dålig lukt. Problem kan även uppstå vid lägre halter än gränserna för tjänligt med anmärkning.

Magnetit kommer inte med grundvattnet som järn och mangan utan bildas främst i vattenburna värmesystem.

Hur uppstår problemet?

Halterna av järn eller mangan kommer från berggrunden och jorden där vattnet bildas som sedan hamnar i brunnen.

Magnetit eller svartmalm bildas främst av att syre i vattnet reagerar med järn till en järnoxid från radiatorer och andra installationer i värmesystemet. Magnetit är starkt magnetiskt vilket kan skapa problem för till exempel energisnåla cirkulationspumpar. Partikeln med magnetit kan sätta igen radiatorer så att de blir mindre effektiva på att leda ut värme. 

Behandling

Vatten med höga halter av järn och mangan behandlas med lämpligt filter. Likaså förekomst av magnetit åtgärdas också med lämpligt filter.

Avloppsguidens kommentar

Att ha järn och mangan i vattnet är snarare farligt för plånboken än för hälsan. Det är dessutom otrevligt med missfärgningar. Utfällningar sliter på utrustning och kan täppa till ledningar och ventiler. Magnetit kan sätta krokben för den energisnåla miljökämpen samt likt andra utfällningar förkorta utrustningars tekniska livstid.

Tänk på att din avloppsanläggning inte designad för att klara backspolning från filterlösningar. Backspolning av filter kan slå ut reningsprocessen eller orsaka igensättning och därmed bli ett problem för dig om det kopplas till avloppsanläggningen. Förhör dig om hur du löser backspolning utan att koppla det till hushållsavloppet.

Ett bra tips är att alltid ta nya vattenprov för att följa upp om åtgärderna gett avsedd effekt. Detta blir extra viktigt om ett företag lovat att lösa ditt problem. Förhör dig om hur åtgärden ska följas upp i samband med köpet som en slags funktionsgaranti.

Läs mer om jonbytesfilter.

Läs mer om parametrarna järn och mangan.

Nitrat och nitrit

Höga nitrat- och nitrithalter kan i sig vara ohälsosamt då det påverkar kroppens förmåga att tillgodogöra sig syre. Höga nitrat- och nitrithalter är farligare för barn än för vuxna. Nitrat och nitrit i vattnet kan vara en varning för yttre förorening från avlopp, ytvatten, industri eller gödsel och graden av föroreningar variera med till exempel skyfall.

Hur uppstår problemet?

I många fall är det svårt att fastställa exakt varifrån eller vilka verksamheter som orsakat problemet. Bedömningsgrunderna som ligger till grund för tolkningen av vattenprov pekar på att nitrat och nitrit i vattnet varnar för följande:

• Ytvatten läcker in, tar med sig föroreningar, och förorenar brunnen
• Otillräckligt renat avloppsvatten påverkar brunnen
• Gödsel från lantbruk påverkar brunnen (gödselupplag eller avrinning från gödslad åkermark)
• Andra föroreningskällor som till exempel deponier.

Höga nitrithalter kan också förekomma naturligt i djupa brunnar där det råder syrefria förhållanden.

Exempel på åtgärder och behandling

Om det handlar om att brunnen förorenas via ytvatten, avlopp, gödsel eller annat är det viktigt att utreda och spåra orsaken till problemet. Dessa föroreningar medför även risk för att ditt vatten förorenas av bakterier, virus och parasiter. Sammanfattade åtgärder:

1. Inspektera brunnen
2. Åtgärda brunnen vid behov
3. Utred och åtgärda källan till föroreningarna
4. Se utförligare beskrivning under Bakterier i vattnet

Det finns filter som kan klarar av att ta bort nitrat ur dricksvattnet.

Avloppsguidens kommentar

Om ditt vatten är nitrat eller nitrit bör du kontakta din kommunala miljöförvaltning. De kan vara ett bra samtalsstöd inför hjälp av sakkunniga för utredningar och åtgärder.

Om du har halter nära eller över rikt- och gränsvärdena gör du klokt i att titta på andra parametrar som indikerar yttre förorening som till exempel ammonium, fosfat, kalium, färg och mikrobiologiska parametrar som E. Coli, koliforma bakterier och antal bakterier vid 22 ^oC

Tänk på att din avloppsanläggning inte designad för att klara backspolning från filterlösningar. Backspolning av filter kan slå ut reningsprocessen eller orsaka igensättning och därmed bli ett problem för dig om det kopplas till avloppsanläggningen. Förhör dig om hur du löser backspolning utan att koppla det till hushållsavloppet.

Ett bra tips är att alltid ta nya vattenprov för att följa upp om åtgärderna gett avsedd effekt. Detta blir extra viktigt om ett företag lovat att lösa ditt problem. Förhör dig om hur åtgärden ska följas upp i samband med köpet som en slags funktionsgaranti.

Läs mer om olika filter.

Läs mer om Bakterier i vattnet.

Läs mer om parametrarna nitrat och nitrit.

Surt aggressivt vatten (korrosivt)

Ett surt vatten har lågt pH-värde och innebär en ökad risken för att metaller från ledningar och utrustning hamnar i dricksvattnet, i synnerhet koppar från kopparledningar. Surt aggressivt vatten är inte hälsofarligt i sig men när det angriper till exempel ledningar, så kallad korrosion, skadas ledningarna och kan börja läcka och halter av oönskade metaller kan öka. För att undvika korrosion bör pH-värdet ligga i intervallet 6,5-9,0.

Hur uppstår problemet?

Vattnets pH-värde visar balansen mellan vattnets sura och basiska (alkaliska) innehåll. Det sura (syran) i detta fall handlar om kolsyra, koldioxid i vattnet. Surt dricksvatten förekommer oftast i områden där halterna av kalk i berg och jord är låga. Det är vanligt att pH-värdet ligger i intervallet 5-8. Vattnets alkalinitet vittnar om vattnets förmåga att buffra, att ta hand om, det sura i vattnet.

Surt vatten kan också varna om att dricksvattnet innehåller ytvatten vilket i sig varnar för att föroreningar från ytvattnet kan följa med in i dricksvattnet. Andra parametrar än pH som indikerar ytvatten är till exempel grumlighet (turbiditet), färg, lukt, smak, kemisk syreförbrukning (COD) och konduktivitet.

Korrosion – vattnet fräter på ledningar och metaller hamnar i dricksvattnet

Koppar i dricksvattnet från kopparledningar är ett vanligt problem vid surt aggressivt vatten och kan visa sig som gröna turkosa beläggningar i sanitetsporslin som handfat och toalettstolar. Koppar i vattnet kan hos vissa även missfärga håret grönt vid tvätt.

Risken för korrosion är lägre om pH-värdet ligger runt 8 snarare än 6,5 som är gränsen för tjänligt med anmärkning apropå korrosion.

Ämnen och parametrar som orsakar korrosion:

• Lågt pH-värde
• Höga halter sulfat (indikerar surt ytvatten)
• Höga halter av klorid

Ämnen som blir ett problem på grund av korrosion:

• Aluminium
• Bly
• Kadmium
• Koppar
• Nickel

Kopparhalten analyseras i den vanliga kemiska vattenanalysen men aluminium, bly, kadmium och nickel ingår vanligtvis inte i denna utan redovisas först i en mer utökad analys.

Behandling

I och med att vattnets pH-värde visar balansen mellan vattnets sura och basiska (alkaliska) innehåll går behandling av vattnet ut på att helt enkelt justera balansen till ett önskvärt pH-värde.

För detta finns filter på marknaden där du fyller på med en basisk blandning. Åtgången varierar med hur pass surt vattnet är och hur mycket du använder filtret. Det finns även lösningar där en doseringspump eller doseringsstation installeras och doserar en basisk lösning till vattnet.

Avloppsguidens kommentar

Ett vatten med lågt pH kan alltså lösa ut metaller ur ledningarna, i synnerhet om vattnet stått oanvänt. Om du misstänker att du har problem med korrosion är det därför smart att spola ur ledningarna på morgonen då vattnet stått stilla under natten.

För högt pH är en hälsofara. Vatten med pH-värde 10,5 eller mer bedöms som otjänligt då det finns risk för frätskador på ögon och slemhinnor.

Ett bra tips är att alltid ta nya vattenprov för att följa upp om åtgärderna gett avsedd effekt. Detta blir extra viktigt om ett företag lovat att lösa ditt problem. Förhör dig om hur åtgärden ska följas upp i samband med köpet som en slags funktionsgaranti.

Läs mer om att reglera vattnets pH med mineralfilter eller annan utrustning.

Läs mer om parametrar på sidan Hjälp att tolka provsvaret. Förslag på ämnen att läsa mer om, alkalinitet, klorid, pH och sulfat. Parametrar som kan komma från ledningar och apparater vid surt vatten: aluminium, bly, kadmium, koppar och nickel.

Dessa parametrar skvallrar om påverkan av ytvatten: turbiditet (grumlighet), färg, lukt, kemisk syreförbrukning (COD), konduktivitet, smak och sulfat.

Radon i vattnet

Utred alltid radonhalten med hjälp av vattenprov om du får vattnet från en borrad brunn.

Radon varken luktar eller smakar. Det hälsofarliga med radon är att den strålning som uppstår när radongasen sönderfaller. Radon kommer in i lungorna genom inandningen, via dammpartiklar och små vattendroppar vid duschning. Strålningen kan orsaka lungcancer, i synnerhet i kombination med till exempel rökning.

Hur uppstår problemet?

Risken för höga radonhalter i vatten kan delvis förutsägas utifrån uppgifter om berggrund och markens sammansättning. Din kommunala miljöförvaltning bör ha uppgifter om det förekommer höga radonhalter i olika områden inom kommunen. Ytvatten innehåller endast låga halter av radon.

Behandling

Radon kan luftas bort ur vattnet, till exempel med hjälp av en radonavskiljare. Det är viktigt att avluftningen leds utomhus så att den avskilda radongasen inte kommer in i inomhusmiljön. Om du har höga halter radon i dricksvattnet bör du även ta reda på radonhalten i inomhusluften.

Avloppsguidens kommentar

Ett bra tips är att alltid ta nya vattenprov för att följa upp om åtgärderna gett avsedd effekt. Detta blir extra viktigt om ett företag lovat att lösa ditt problem. Förhör dig om hur åtgärden ska följas upp i samband med köpet som en slags funktionsgaranti.

Om vattnet även har en lukt av svavelväte kan en avluftning ibland lösa båda problemen.

Läs mer:

• Parametern radon
• Luftning

Farliga ämnen som uran, arsenik med mera

Att tänka på miljö- och hälsofarliga ämnen i ens dricksvatten kan skapa oro och olustkänslor. Det handlar dock om relativt ovanliga problem. För vissa ämnen finns filter som kan åtgärda problemen medan andra ämnen är svåra att åtgärda när de väl finns i vattnet. De ämnen vi tar upp nedan ingår i regel inte i de vanliga vattenanalyserna utan hör till en utökad vattenanalys.

Uran finns naturligt i Sveriges berggrund. Bergborrade brunnar kan därför ha höga uranhalter. När det gäller uran i dricksvattnet är det uranets kemiska egenskaper och dess effekt på njurarna som kan vara farligt, det handlar alltså inte om strålning från dricksvattnet.

Sällsynta hälsofarliga ämnen varnar för att vattnet förorenas av industrier eller förorenad mark. Parametrar som indikerar förorening från industrier eller förorenad mark:

• Antimon
• Arsenik
• Bekämpningsmedel
• Bly
• Bor
• Cyanid
• Kadmium
• Krom
• Kvicksilver
• Nickel
• Polycykliska aromatiska kolväten (PAH)
• Poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS)

Hur uppstår problemet?

Antimon

Antimon finns i olika kemiska former. Den minst toxiska formen (antimon(V)oxoanjonen) är den som framförallt hittas i dricksvatten.

Antimon finns med på listor över farliga och icke önskvärda ämnen. Halter över gränsvärdet varnar för att vattnet förorenas av industrier, soptippar eller rötslam. Antimon kan också komma från material i fastighetsinstallationer. Läs mer om antimon.

Arsenik

I vissa områden kan halter över gränsvärdena för arsenik och bor förekomma naturligt i bergborrade brunnar. Men varnar även för att vattnet förorenas av industrier eller förorenad mark. Ett exempel är äldre anläggningar för impregnering av trä eller glasbruk. Arsenik kan förekomma som förorening i processkemikalier. Läs mer om arsenik.

Bekämpningsmedel

Bekämpningsmedel ska inte förekomma i dricksvatten. Det kan dock vara svårt eller kostsamt att behandla bort. Därför är det mycket viktigt att förhindra spridning och sådan hantering som leder till att dessa ämnen hamnar i grundvattnet. Läs mer om bekämpningsmedel.

Bly

Vid höga halter kan blyet ha olika källor. Det kan vara så att ditt vatten är korrosivt och angriper äldre ledningar och utrustning med bly i sig vilket gör att det hamnar i dricksvattnet. Det kan handla om föroreningar av själva vattnet. Se Surt och aggressivt vatten.

Vid intag av blyhalter över gränsvärdet under lång tid ökar risken för skador på framförallt blodbildningen och nervsystemet. Foster och små barn är speciellt känsliga för dessa effekter. Läs mer om bly.

Bor

Bor i dricksvattnet kan varna för att vattnet är förorenat av utsläpp från industrier, till exempel sådana som hanterar tvättmedel. Ämnet kan också hittas naturligt i grundvatten, framförallt som ett resultat av att det lakas ut från berggrund och jord. Normalt förekommer Bor endast i låga halter i dricksvatten. På vissa ställen i Sverige, framförallt i Skåne och på Gotland kan dock Bor förekomma i högre halter.

Effekterna av ämnet är inte helt klarlagt. Studier på djur har visat på negativa effekter på utveckling och fortplantning, kunskap om det även gäller människa saknas. Läs mer om bor.

Cyanid

Cyanid i dricksvattnet varnar för att vattnet är förorenat. Livsmedelsverket skriver om hälsoeffekter:

”Långvarigt intag vid halter över gränsvärdet misstänks öka risken för beteenderubbningar och förändringar i blodets kemiska sammansättning.”

Läs mer om cyanid.

Kadmium

Vid höga halter kan kadmiumet ha olika källor. Det kan vara så att ditt vatten är korrosivt och angriper äldre ledningar och utrustning med kadmium i sig vilket gör att det hamnar i dricksvattnet. Se Surt och aggressivt vatten.

Det kan handla om föroreningar av själva vattnet från industrier eller gödningsmedel. Det kan även komma från berggrunden. Vid intag av kadmiumhalter över gränsvärdet för otjänligtunder lång tid ökar risken för skador på njurarna. Läs mer om kadmium.

Krom

Höga halter av krom i vattnet varnar om att vattnet förorenats av utsläpp från industriell verksamhet eller soptippar. Kroniska hälsoeffekter är inte kända men kan inte uteslutas. Läs mer om krom.

Kvicksilver

Kvicksilver i dricksvattnet varnar för att vattnet är förorenat. Livsmedelsverket skriver om hälsoeffekter:

”Långvarigt intag vid halter över gränsvärdet ökar risken för skador på njurar (oorganiskt kvicksilver) och centrala nervsystemet, hjärnan (organiskt kvicksilver). Foster och små barn är troligen mer känsliga för dessa effekter.”

Läs mer om kvicksilver.

Nickel

Vid höga halter kan nicklet ha olika källor. Det kan vara så att ditt vatten är korrosivt och angriper äldre ledningar och utrustning med nickel i sig vilket gör att det hamnar i dricksvattnet. Se Surt och aggressivt vatten.

Det kan handla om föroreningar av själva vattnet eller komma av grundvatten med lågt pH. Man misstänker att viss nickelallergi kan förvärras vid intag av nickel i vatten som dricks på fastande mage. Läs mer om nickel.

PAH (Polycykliska aromatiska kolväten)

PAH är ett samlingsnamn för en blandning av ämnen där bland annat det cancerframkallande ämnet bens(a)pyren ingår. Samlingsnamnet kommer av polycykliska aromatiska (polyaromatiska) kolväten.

PAH i dricksvattnet är ett tecken på förorening av industriell verksamhet eller förorenad mark. Läs mer om polycykliska aromatiska kolväten (PAH).

PFAS (Poly- och perfluorerade alkylsubstanser)

PFAS är ett samlingsnamn för en stor grupp av olika fluorerade kolväten. PFAS är en förkortning för poly- och perfluorerade alkylsubstanser. PFAS-ämnen är konstgjorda och så kallade stabila ämnen vilket betyder att de knappt bryts ned i miljön och därför kan de lagras i människor och djurs kroppar. Att dricka vatten med höga halter av PFAS under lång tid misstänks öka risken för ohälsa. Barn är känsligare än vuxna.

PFAS har bland annat förekommit i brandskum och påvisats i mark och grundvatten nära till exempel brandövningsplatser. Andra sannolika föroreningskällor är deponier och avloppsreningsverk.

PFAS ingår inte i normal analys. Du bör beställa utökad analys av PFAS om du misstänker att marken eller dricksvattentäkten är förorenad. Livsmedelsverket råder dig med egen brunn att kontakta ditt miljökontor eller motsvarande kommunal förvaltning, för att ta reda på om du bor i ett område som kan vara förorenat av PFAS. Läs mer om poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS).

Uran

Uran finns naturligt i Sveriges berggrund. Bergborrade brunnar kan därför ha höga uranhalter. Det kan också finnas förhöjda uranhalter i brunnar som är anlagda i sand- och grusavlagringar. Uran i dricksvattnet kan vara farligt men det är inte strålning utan andra egenskaper hos grundämnet som gör det ohälsosamt. Läs mer om uran.

Exempel på åtgärder och behandling

För de flesta av ämnena ovan finns sällan beprövade standardlösningar. Kontakta en sakkunnig firma för rådgivning, förslag och offert. Nedan kommenterar vi exempel på åtgärder. För arsenik och uran finns det filter anpassade för enskilda hushåll.

Åtgärdsförslag för arsenik

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat detta om arsenik:

”Det finns flera olika tekniker för att minska halten arsenik i dricksvattnet, till exempel jonbytesteknik, koagulering och filtrering, membrantekniker (WHO, 2017). Även järn- och manganfilter kan ge reducerande effekt (Ek et al. 2008).”

Åtgärdsförslag för bly

Om orsaken är naturlig förekomst eller en förorening från utsläpp kan eventuellt ett filter av något slag sättas in. Det finns till exempel filter som använder sig av en absorptionsmassa. Massan måste då bytas regelbundet. Ett annat alternativ kan vara att installera en anläggning för omvänd osmos i anslutning till dricksvattenkranen. Om det är ytvatten som tränger in och förorenar brunnen är det åtgärder av brunnen som gäller.

Det är viktigt att ta reda på källan till bly genom att ta prov direkt vid vattenkällan, det vill säga brunnen eller ytvatten. Om själva vattenkällan inte innehåller bly är det sannolikt att blyet läcker ut i vattnet från distributionsanläggningen, det vill säga ledningar, pumpar eller armaturer. En åtgärd kan då vara att byta ut gamla pumpar, kranar och om möjligt gamla blyledningar.

När det gäller föroreningar som kommer av korrosion, se Surt och aggressivt vatten.

Avloppsguidens kommentar

Om ditt vatten är förorenat av hälsofarliga ämnen bör du kontakta din kommunala miljöförvaltning. De kan vara ett bra samtalsstöd inför hjälp av sakkunniga för utredningar och åtgärder.

Tänk på att din avloppsanläggning inte designad för att klara backspolning från filterlösningar. Backspolning av filter kan slå ut reningsprocessen eller orsaka igensättning och därmed bli ett problem för dig om det kopplas till avloppsanläggningen. Förhör dig om hur du löser backspolning utan att koppla det till hushållsavloppet.

Ett bra tips är att alltid ta nya vattenprov för att följa upp om åtgärderna gett avsedd effekt. Detta blir extra viktigt om ett företag lovat att lösa ditt problem. Förhör dig om hur åtgärden ska följas upp i samband med köpet som en slags funktionsgaranti.

Läs mer om olika filter.

Läs mer om normal och utökad analys på Att ta vattenprov.