Hjälp att tolka provsvaret

Om det finns E. coli i provet innebär det att det finns en ökad risk för vattenburen smitta, det vill säga att det finns en väg för bakterier, virus eller andra organismer att sprida sig och orsaka sjukdom. Vattnet har sannolikt, på något sätt, förorenats med tarmbakterier. Detta innebär en ökad risk för akut magsjuka, särskilt för yngre barn.

Att undersöka om provet innehåller E. coli är ett relativt enkelt sätt att se om det finns något som tyder på att vattnet förorenas smittämnen. I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Förekomst av Escherichia coli indikerar påverkan av fekalier från människor eller djur, till exempel via avlopp eller gödsling med naturgödsel. Vid ytvattentäkter är detta en viktig parameter. I brunnar kan förekomst av E. coli bero på direkt påverkan, till exempel att smådjur som möss eller råttor fallit ner.”

Bedömningsgrund

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan vara förorenat av avföring (fekal förorening) och kan innebära en hälsorisk.

Parameter: antal E. coli per 100 ml.

Riktvärde för otjänligt: 1 / 100 ml.
Det räcker med att hitta, påvisa, en E. coli per 100 ml vatten för att bedöma vattnet som otjänligt.

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: –
Det finns inget riktvärde för tjänligt med anmärkning eftersom påvisad E. coli = otjänligt.

E. coli bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn.

Vad gör jag om det är otjänligt?

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck.

Om vattnet bedöms som otjänligt handlar åtgärderna i huvudsak om att hitta och åtgärda det som förorenar vattnet. Finns förhöjda halter av E. coli bör du använda annat vatten för mat och dryck tills problemet är åtgärdat. Du bör inte använda vattnet för mat och dryck utan att först ha kokat det.

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Bakterier i vattnet

Avloppsguidens kommentar

Att hitta E. coli är alltså en viktig varningssignal. Det finns risk för att vattnet förorenas av organismer som lever i tarmen och som kan göra oss sjuka (fekal förorening). E. coli är en stor grupp av bakterier och vissa kan förekomma naturligt. De flesta E. coli är harmlösa tarmbakterier men det finns sjukdomsframkallande E. coli som kan ge allvarlig sjukdom.

Koliforma bakterier förekommer naturligt i jord och vatten men också i tarmkanalen hos djur och människor. Brunnar anlagda i sprickigt berg eller genomsläppliga jordlager kan via otäta brunnsväggar förorenas av ytvatten som tränger in.

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Parametern indikerar i första hand att ytligt vatten påverkar brunnen, men påverkan av fekalier från människor eller djur, till exempel via avlopp eller av naturgödsel, kan inte uteslutas. Förekomst av koliforma bakterier kan innebära ökad risk för vattenburen smitta, men sambandet är inte lika starkt som vid förekomst av E. coli.”

Bedömningsgrund

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan vara förorenat av avföring (fekal förorening) och kan innebära en hälsorisk.

Parameter: Antal koliforma bakterier per 100 ml.

Riktvärde för otjänligt: 500 / 100 ml.

Om antalet koliforma bakterier per 100 ml är större än 500 i vattenprovet blir bedömningen ”Otjänligt”.

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 50 / 100 ml.

Om antalet koliforma bakterier per 100 ml är mindre än 50 bedöms vattnet som tjänligt.

Koliforma bakterier bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn.

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning?

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck.

Se om provet även har anmärkningar för andra mikrobiologiska parametrar. Om både koliforma bakterier och E. coli finns i dricksvattnet är vattnet förorenat med avföring och otjänligt. Då finns en ökad risk för magsjuka, speciellt för yngre barn. Se ovan apropå E. coli.

Dricksvatten som bedöms som tjänligt med anmärkning på grund av koliforma bakterier kan användas till mat och dryck. Men anledningen till att bakterierna finns i vattnet bör ändå utredas och åtgärdas.

 Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Bakterier i vattnet

Avloppsguidens kommentar

Denna parameter flaggar främst för inläckage av ytvatten. Men med ytvatten kan även sjukdomsframkallande mikroorganismer följa med. Vid höga halter av koliforma bakterier anses risken för förorening så stor att vattnet bedöms som otjänligt.

För att veta om de koliforma bakterierna kommer från avföring bör analys av koliforma bakterier alltid utföras samtidigt som analys av E. coli. Hittas bara koliforma bakterier, men inte några E. coli bakterier, är vattnet troligen inte påverkat av avföring från människor och djur.

Om det är problem med inläckage av ytvatten:

• Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa
• Problem med dricksvattnet – Grumligt eller färgat vatten

Parametern kallas även antal mikroorganismer vid 22°C och ger en allmän uppfattning om den totala bakteriehalten i vattnet samt jäst och mögelsvampar. Analysen visar vilka bakterier och svampar som har bildat kolonier på en odlingsplatta efter tre dygn i en temperatur på 22 grader.

Förhöjda bakteriehalter varnar påverkan från vatten eller jord, men oftast utan fekalt ursprung. Höga värden kan bero på inläckande ytvatten eller på otillräcklig vattenomsättning, korskoppling, nedsmutsning av anslutningar eller liknande.

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Onormalt höga halter skulle kunna innebära en ökad risk för vattenburen smitta, men sambandet är inte lika starkt som vid förekomst av E. coli och koliforma bakterier.”

Antal mikroorganismer vid 22°C bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn.

Bedömningsgrund

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan vara förorenat av avföring (fekal förorening) och kan innebära en hälsorisk.

Parameter: antal odlingsbara mikroorganismer vid 22°C per ml.

Riktvärde för otjänligt: –
Livsmedelsverket anger inga riktvärden för otjänligt apropå antal odlingsbara mikroorganismer vid 22°C.

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 1000 eller mer.

Om antalet mikroorganismer är lägre än 1000 per ml i vattenprovet bedöms vattnet som tjänligt.

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning?

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Bakterier i vattnet

Avloppsguidens kommentar

I nya brunnar kan det finnas ett högt antal mikroorganismer men antalet brukar sjunka efter någon tids användning. Även om parametern inte flaggar för tarmbakterier är det klokt att alltid följa upp och undersöka vad höga värden, som ger anmärkning, kan bero på och åtgärda dem.

Parametern används ofta för att se trender i vattenkvaliteten, det vill säga om den är oförändrad, blir bättre eller sämre över lång tid. För vattenreningsverk och den som ansvarar för ett ledningsnät fungerar parametern som en kontroll av att desinfektionen fungerar. Onormalt höga halter kan indikera att desinfektionen inte fungerar effektivt.

Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga, det vill säga hur bra vattnet kan stå emot
försurning. Tillsammans med pH och hårdhet har alkaliniteten betydelse för om vattnet angriper,
fräter på, metaller i ledningar och armaturer. Lagom hög alkalinitet kan på så vis skydda ledningar
och armaturer. För hög alkalinitet kan ge fläckar på olika gods.

Vatten som angriper metall kallas även för korrosivt vatten och att det orsakar korrosion. När metaller i ledningar med mera korroderar går metallerna i lösning och hamnar i dricksvattnet. Om till exempel en kopparledning korroderar ökar kopparhalten i vattnet.

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Alkaliniteten bör överstiga 60 mg/l för att undvika korrosion på ledningar.”

Bedömningsgrund

Parameter: mg HCO₃ per liter

Riktvärde för otjänligt: –

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: –
Livsmedelsverket anger inga riktvärden för otjänligt eller tjänligt med anmärkning apropå alkaliniteten.

Alkalinitet bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn.

Vad gör jag om det är avvikande värden?

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – För mjukt eller för hårt (kalk)

Avloppsguidens kommentar

Det är bra att hålla koll på alkaliniteten om du har vatten med lågt pH. Kanske behöver du behandla vattnet så att det inte angriper ledningar. Angripna ledningar kan gå sönder eller orsaka höga metallhalter i vattnet.

Om du har ett hårt vatten, till vardags ”mycket kalk” i vattnet och avkalkar är det också en god idé att hålla koll på alkaliniteten så att den inte blir för låg i och med avkalkningen. Ett sätt att bibehålla alkaliniteten kan vara att ha ett delflöde från brunnen som inte avkalkas.

Om du har avsaltat vatten är alkalinitet en viktig parameter att följa upp.

Om du har en avloppsanläggning med aktiv reningsteknik för att binda fosfor i avloppsvattnet med hjälp av kemisk bindning är pH-värde och alkalinitet viktiga parametrar. Den kemiska bindningen av fosfor fungerar inom ett visst intervall sett till pH-värdet. Låg alkalinitet kan innebära att pH-värdet sjunker vid tillsats av surt fällningsmedel. Om pH-värdet ligger utanför intervallet får anläggningen sannolikt nedsatt fosforrening.

Se även parametrarna pH och totalhårdhet då alkaliniteten i vattnet påverkar och påverkas av justeringar av pH och vattnets hårdhet (kalcium).

Aluminium är en mycket vanlig metall i marken. Därför kan aluminium finnas naturligt i berggrund och jordlager och därmed grundvattnet. Om vattnet är surt, det vill säga lågt pH-värde, kan det lösa ut aluminium och öka aluminiumhalten i vattnet. Höga halter av aluminium kan göra så att det bildas slam i ledningar och annan utrustning.

Bedömningsgrund

Grunden för anmärkningen är teknisk och varnar för att vattnet kan påverka ledningar och utrustningar.

Parameter: mikrogram (µg) aluminium (Al) per liter

Riktvärde för otjänligt: –
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt.

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 500 µg/l (t)

Aluminium ingår inte i normal analys men kan ibland ingå i en utökad analys av vattenprov från egen brunn.

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning?

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Surt aggressivt vatten (korrosivt)

Avloppsguidens kommentar

Höga halter kan varna om förorening från ytvatten. Aluminium i ytvatten kan även komma från avloppsanläggningar som befinner sig nära ytvattenintaget.

Ibland används aluminium för att rena dricksvatten. Sådan användning kan leda till förhöjda aluminiumhalter i det färdiga dricksvattnet.

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Det finns en hypotes att aluminium kan vara en riskfaktor för neurodegenerativa sjukdomar hos människor, till exempel Alzheimers. Denna risk är dock låg och den hälsobaserade gränsen anses ligga högre än den tekniska gränsen för optimal koagulering vid vattenrening (WHO 2017). Även om man använder aluminium i sin reningsprocess så är det alltså låg risk att man överskrider den halt som skulle påverka hälsan negativt.”

Ammonium kan finnas naturligt, i synnerhet i vatten med mycket järn och multnade växtdelar (humus). Höga halter kan orsaka problem. Ämnet kan även varna för förorening från avloppsvatten, industri eller gödsel.

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Halter över riktvärdena kan indikera högre risk för vattenburen smitta. Ammonium kan medföra att nitrit bildas, särskilt i filter och i långa ledningsnät med negativa hälsoeffekter som följd.”

Bedömningsgrund

Grunden för anmärkningen är teknisk (t) och varnar för att vattnet kan påverka ledningar, utrustningar, porslin eller dylikt. Höga halter kan även varna för att vattnet kan vara förorenat av avföring (fekal förorening) och innebära en hälsorisk (h).

Parameter: mg NH₄ per liter

Riktvärde för otjänligt: 1,5 mg/l (h, t)

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 0,5 mg/l eller mer (t)

Ammonium bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn.

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning?

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck.

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa

Avloppsguidens kommentar

Ammonium kan vara en varning för yttre förorening (avlopp etc.) men måste inte vara det. Om ursprunget är förorening från avlopp, ytvatten eller gödsel kan graden av föroreningar variera med till exempel skyfall. Kontrollera om det finns föroreningskällor i närområdet till brunnen eller intaget för ytvatten. Kontrollera om det läcker in ytligt vatten i brunnen.

Om ammoniumhalten överstiger cirka 1,5 mg/l kan det omvandlas till nitrit och orsaka dålig lukt. Nitrit kan vara hälsoskadligt, särskilt för spädbarn.

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Nitrat och nitrit

Vissa laboratorium redovisar även parametern ammoniumkväve (NH₄-N). Detta är snarlikt men inte samma parameter som ammonium. Ammoniumkväve anger ett värde för kvävet (N) i ammonium (NH₄). Det innebär att ett värde för ammoniumkväve behöver beräknas genom multiplicera mätvärdet med 1,3 för att få halten ammonium.

Antimon finns med på listor över farliga och icke önskvärda ämnen. Halter över gränsvärdet varnar för att vattnet förorenas av industrier, soptippar eller rötslam. Antimon kan också komma från material i vatten- och avloppsinstallationer. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Antimon förekommer i olika kemiska former varav den minst toxiska formen är den som framför allt påträffas i dricksvatten.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) ämne (Sb) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 10 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Antimon ingår inte i normal analys men kan ibland ingå i en utökad analys av vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera
• När vattnet behöver renas 

Arsenik är ett för människan farligt grundämne och även låga doser under lång tid kan orsaka ohälsa. Därför bör halten arsenik i dricksvattnet vara så låg som möjligt. Arsenik kan finnas naturligt i berggrunden vilket innebär att då man hittar höga halter är det främst i borrade brunnar. I ovanligare fall kan det finnas arsenik i vattnet på grund av förorening från gamla industrier.  

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Arsenik är skadligt för hälsan. Långvarig exponering av arsenik ökar risken för cancer, framför allt i form av lung-, urinblåse-, njur- och hudcancer (IARC 2004, 2012). Det finns inte någon säker nedre gräns för cancerframkallande ämnen. Därför bör man få i sig så lite arsenik som möjligt.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (μg) arsenik (As) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 5,0 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bör bedömas som tjänligt med anmärkning. 

Arsenik bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera 

Avloppsguidens kommentar 

Halter över gränsvärdet kan som sagt förekomma naturligt i bergborrade brunnar. Sannolikheten att få arsenik i vattnet från berggrunden beror då på vilka mineral som finns i berget. Detta gör att det är olika risk i olika delar av landet beroende på berggrundens sammansättning. Man har bland annat hittat högre koncentrationer av i Västerbottens län. 

Arsenik kan också vara en förorening från förorenad mark eller industrier. Ett exempel är äldre anläggningar för impregnering av trä och glasbruk. Arsenik kan förekomma som förorening i processkemikalier. 

Fram till 2022 ingick inte arsenik i den normala analysen. Att Livsmedelsverket har lyft upp arsenik till listan över ämnen som bör ingå i den normala analysen visar att myndigheten bedömer att arsenik i enskilda brunnar är en angelägen fråga. Genom att ta regelbundna vattenprover får du via analysrapporten vetskap om riktvärdet skulle komma att ändras. 

Det finns olika tekniker för att minska halten arsenik i dricksvattnet. När vattnet behöver renas

Bekämpningsmedel är ett samlingsnamn för olika kemiska ämnen som används mot insekter, ogräs och mögel med mera. Olika sorters bekämpningsmedel har olika egenskaper. 

Bekämpningsmedel ska inte förekomma i dricksvatten. Det kan dock vara svårt och dyrt att behandla bort. Därför är det mycket viktigt att förhindra spridning och se till att hantera bekämpningsmedel så att dessa ämnen inte hamnar i grundvattnet. 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) ämne per liter. 

Riktvärde för otjänligt – enskilda ämnen: 0,10 µg/l (h) 

Riktvärde för otjänligt – specifika ämnen: 0,030 µg/l (h) 
(Gäller för aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid) 

Riktvärde för otjänligt – totalhalt: 0,50 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Det finns tre riktvärden finns för halter bekämpningsmedel.  

Om halten av något enskilt bekämpningsmedel överstiger 0,10 µg/l klassas vattnet som otjänligt. Tre ämnen i bekämpningsmedel är särskilt giftiga (toxiska) och har därför ett lägre specifikt riktvärde. Om halterna av aldrin, dieldrin, heptaklor eller heptaklorepoxid överskrider 0,030 µg/l klassas vattnet som otjänligt. Om den totala halten av analyserade bekämpningsmedel överskrider överstiger 0,50 µg/l klassas vattnet som otjänligt. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Livsmedelsverkets riktvärden innebär en tillräcklig säkerhetsmarginal mot nivåer där risk för akuta eller kroniska hälsoeffekter kan förekomma.” 

Bekämpningsmedel ingår inte i normal analys. Om du vill undersöka halten av bekämpningsmedel i ett vattenprov från egen brunn behöver du beställa detta som en så kallad utökad analys. 

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Om det är möjligt kan en åtgärd vara att flytta brunnen. Om dricksvattnet tas från ytvatten kan en åtgärd vara att flytta intagspunkten så att den kommer längre bort från källan till föroreningen. 

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera
• När vattnet behöver renas

Avloppsguidens kommentar 

I och med att det handlar om en stor grupp av ämnen finns det alltså ett riktvärde för halten av enskilda ämnen. De enskilda halterna summeras till en totalhalt som då har något högre riktvärde. Sen finns det tre ämnen som har specifika riktvärden som är betydligt lägre än de övriga. 

Problemen med bekämpningsmedel i dricksvattnet vittnar om hur pass viktigt det är att den som använder bekämpningsmedlen är försiktig och har gott omdöme, både vid själva spridningen och vid förvaring och då kärl och utrustning ska kasseras. Bekämpningsmedel ska varken spridas eller förvaras nära vattentäkter.  

Flera bekämpningsmedel som hittas i vatten har varit avregistrerade och förbjudna att använda sedan länge, i vissa fall sedan 1970-talet. Ett sådant vanligt förekommande bekämpningsmedel i grundvatten är restprodukten (metaboliten) BAM.

Bly är ett för människan farligt grundämne och även låga doser under lång tid kan orsaka ohälsa. Därför bör blyhalten i dricksvattnet vara så låg som möjligt. Foster och små barn är känsligare än vuxna.  

Bly kan finnas i berggrunden och därför finnas naturligt i borrade brunnar. Bly används också i industrin och kan komma från soptippar, deponier eller andra utsläpp. 

En tredje orsak till bly i dricksvatten är om vattnet kommer i kontakt med blyhaltigt material i äldre installationer i huset som till exempel kranar och lödningar i varmvattenberedare. Det gäller särskilt om metallen i installationerna har börjat fräta sönder (korrodera). Även nya material som kommer i kontakt med dricksvatten kan innehålla bly, till exempel vissa PVC-rör. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Intag av dricksvatten som innehåller blyhalter över riktvärdet kan bland annat öka risken för skador på nervsystemet och blodbildningen. Bly bör särskilt undvikas för foster och små barn eftersom hjärnan och nervsystemet utvecklas under den perioden. De hälsorisker man kan se är fördröjd utveckling, lägre intelligenskvot och beteendestörningar. Långvarig exponering av vuxna har kopplats samman med njurskador och högt blodtryck” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (μg) bly (Pb) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 5,0 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bör bedömas som tjänligt med anmärkning. 

Bly bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera

Avloppsguidens kommentar 

Vid höga halter kan blyet ha olika källor. Det kan som sagt vara så att ditt vatten är korrosivt och angriper äldre ledningar och utrustning med bly i sig vilket gör att går i lösning och hamnar i dricksvattnet. Det kan även handla om föroreningar av själva vattnet. 

Därför är det viktigt att ta reda på källan till förhöjda blyhalter. Börja med att undersöka vattenkällan, det vill säga brunnen eller ytvatten. Om själva vattenkällan inte innehåller bly är det sannolikt att blyet läcker ut i vattnet från distributionsanläggningen, det vill säga ledningar, pumpar eller armaturer. En åtgärd kan då vara att byta ut gamla pumpar, kranar och om möjligt gamla blyledningar. 

Om orsaken är naturlig förekomst eller en förorening från utsläpp kan eventuellt ett filter av något slag sättas in. Om det är ytvatten som tränger in och förorenar brunnen är det åtgärder av brunnen som gäller. 

Fram till 2022 ingick inte bly i den normala analysen. Att Livsmedelsverket har lyft upp bly till listan över ämnen som bör ingå i den normala analysen visar att myndigheten bedömer att bly i enskilda brunnar är en angelägen fråga. Genom att ta regelbundna vattenprover får du via analysrapporten vetskap om riktvärdet skulle komma att ändras.

Det finnas olika sätt att minska halten bly i dricksvattnet. När vattnet behöver renas

Bor i dricksvattnet kan varna för att vattnet är förorenat av utsläpp från avlopp eller industrier, till exempel sådana som tillverkar eller hanterar glas, tvål, tvättmedel och brandskyddsmedel.  

Normalt förekommer Bor endast i låga halter i dricksvatten. Bor kan finnas naturligt i grundvattnet, från berggrund och jord. På vissa ställen i Sverige, framförallt i Skåne och på Gotland, kan Bor förekomma i högre halter. 

Bedömningsgrund  

Livsmedelsverket har inte angett något riktvärde för dricksvatten för privat bruk. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat: 

”Vissa studier har påvisat negativa effekter på utveckling och fortplantning, men hälsoeffekterna är fortfarande inte fullt kartlagda.” 

Bor ingår inte i normal analys. Om det är känt att det kan finnas höga halter av bor i ditt område, framförallt aktuellt i Skåne och på Gotland, bör du beställa utökad analys. 

Vad gör jag om det är höga halter av bor i dricksvattnet? 

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera
• När vattnet behöver renas

Avloppsguidens kommentar 

För vattenverk och till exempel restauranger finns tydligare och hårdare regelverk och också ett gränsvärde för bor, Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2022:12) om dricksvatten. Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: milligram (mg) bor (B) per liter 

Gräns för otjänligt: 1,5 mg/l 

I Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2022:12) om dricksvatten skriver man bland annat denna kommentar: 

”Gränsvärdet 2,4 mg/l får tillämpas när avsaltat vatten är den huvudsakliga råvattenkällan för det berörda försörjningssystemet eller i regioner där de geologiska förhållandena kan leda till höga nivåer av bor i grundvattnet.” 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Cyanid är ett giftigt ämne och kan varna om att dricksvattnet är förorenat. Halter av cyanid i dricksvatten kommer inte upp i så pass höga halter att det ger akut förgiftning men långvarigt intag av vatten med halter över riktvärdet kan ge negativa hälsoeffekter. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Halter över riktvärdet indikerar att dricksvattnet förorenats av utsläpp från industrier, soptippar eller liknande.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) cyanid (CN) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 50 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Cyanid ingår inte i normal analys. Om du vill undersöka halten av cyanid i ett vattenprov från egen brunn behöver du beställa detta som en så kallad utökad analys. 

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera
• När vattnet behöver renas

Det är framför allt i ytvatten som cyanotoxiner kan utgöra en risk i samband med höga vattentemperaturer och algblomning. 

Cyanobakterier, tidigare kallade blågröna alger, är mikroskopiska organismer som finns naturligt i ytvatten. Vissa cyanobakterier kan bilda gifter, så kallade cyanotoxiner eller algtoxiner, som vid höga halter i dricksvattnet i vissa fall kan ge akuta och allvarliga hälsoeffekter. Exempel på akuta effekter är diarré, kräkningar, förlamning och andra förgiftningssymptom. 

Parametrar som kan analyseras är främst mikrocystiner och nodulariner. I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”I svenska söt- och bräckvatten är cyanotoxinerna mikrocystiner och nodulariner vanligast. Mikrocystiner är vanligast i sjöar och nodulariner kan finnas i Östersjön” 

Bedömningsgrund  

Livsmedelsverket har inte angett något riktvärde då vattnet bedöms som otjänligt eller tjänligt med anmärkning. Det räcker med att analysen visar att det finns cyanotoxiner i dricksvattnet för att det ska anses som en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) anatoxin-a och homoanatoxin-a, cylindrospermopsiner, mikrocystiner, nodulariner och saxitoxiner per liter. 

Riktvärde för otjänligt: – 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 

Cyanotoxiner ingår inte i normal analys. Om du vill undersöka halten av cyanotoxiner i ett vattenprov från egen brunn behöver du beställa detta som en så kallad utökad analys. 

Vad gör jag om det finns cyanotoxiner i dricksvattnet? 

Om du misstänker att det finns cyanotoxiner i dricksvattnet bör du avstå från att använda det för mat och dryck tills att du fått analyssvar. Dricksvatten som innehåller cyanotoxiner ska inte användas för mat och dryck.

Läs mer här:

• När vattnet behöver renas
• Hälsorisker med avsaltat vatten?

Avloppsguidens kommentar 

För rekommendationer om hantering av risker med cyanotoxiner i råvatten och dricksvatten, se Livsmedelsverkets handbok om cyanotoxiner i dricksvatten (Livsmedelsverket, 2018).

Dricksvatten bör inte ha någon synlig färg men ibland kan det finnas ämnen i vattnet som gör det färgat. Färgen kommer vanligen av multnande växtdelar, humusämnen, eller av att det finns järn, mangan eller andra metaller i vattnet.  

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är estetisk och varnar för att vattnet kan ha avvikande färg, lukt eller smak men klassas inte som en hälsorisk. 

Parameter: milligram (mg) platina (Pt) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 30 mg/l 

Färg bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Grumligt eller färgat vatten

Avloppsguidens kommentar 

Färgat vatten är inte så trevligt men är i sig ingen hälsorisk. Om missfärgningen kommer av att det läcker in ytvatten i brunnen kan ju föroreningar hänga med in. Därför bör du utreda varför vattnet är färgat. Se till att ytligt vatten inte läcker in i brunnen. 

Färgen kan som sagt även bero på metaller som antingen finns naturligt i vattnet eller har lösts ut i vattnet på grund av korrosion (rost) i dricksvattenanläggningens olika delar. Läs mer om parametern järn

Fluorid förekommer naturligt i berggrunden. Halter över riktvärdet kan därför förekomma naturligt, framför allt i grundvatten från bergborrade brunnar. Vanligtvis är koncentrationen högre i grundvatten i berggrunden än i jordlagren. 

Låga halter under riktvärdet har normalt en kariesförebyggande effekt på tänderna. Men marginalen är dock liten från de halter där fluorid övergår från att ha positiv till negativ effekt. Halter över 1,3 mg/l innebär risk för missfärgning av tandemaljen (fluoros). Riktvärdena är särskilt viktiga för små barn. 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: milligram (mg) flourid (F) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 6 mg/l 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 1,3 mg/l 

Fluorid bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Du bör undersöka orsaken till höga fluoridhalter. Alternativa vattenkällor, särskilda filter eller behandling med omvänd osmos kan vara lösningar på problem med höga halter.

Läs mer här: När vattnet behöver renas

Avloppsguidens kommentar 

Vid höga halter finns det risk för fluoridinlagring i benvävnad, osteofluoros, vilket i förlängningen kan orsaka benskörhet. Lägre halter kan som sagt ge fläckar på tänderna men är inte farligt för hälsan. Lagom mängd flourid i vattnet kan förebygga karies men Livsmedelsverket manar som sagt till försiktighet när det gäller vatten med förhöjda flouridhalter till barn, 6 månader till 7 år gamla. Framförallt bör dricksvatten med höga fluoridhalter undvika att ges till små barn som inte fått sina permanenta tänder. 

Vatten med värden mindre än 0,8 mg/l ger ett begränsat skydd mot karies. 

Vatten med värden mellan 0,8-5,9 mg/l har en kariesförebyggande effekt. Små barn är känsligare än äldre. Livsmedelsverket ger följande råd apropå halter och barnets ålder: 

• 1,3-1,5 mg/l: bör endast ges i begränsad omfattning till barn yngre än 6 månader. 
• 1,6-4,0 mg/l: bör endast ges i begränsad omfattning till barn 6 mån-1,5 år. 
• 4,1-5,9 mg/l: bör endast ges i begränsad omfattning till barn upp till 1,5-7 år och endast vid enstaka tillfällen för barn yngre än 1,5 år.

Höga fosfathalter kan också komma naturligt från berggrunden. Men höga halter kan eventuellt varna för föroreningar från avlopp, gödsel eller förorenat ytvatten. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Fosfat från dricksvatten utgör normalt ingen direkt hälsorisk, men koncentrationer över riktvärdet indikerar att dricksvattnet kan vara förorenat. Mikrobiologiska parametrar som kan ha samband med avloppsläckage bör analyseras.”  

Bedömningsgrund  

Parameter: milligram (mg) fosfat (PO₄) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 0,60 mg/l eller mer 

Fosfat bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Om du misstänker att gödsel, avlopp eller ytvatten kan förorena vattnet kan dessa sidor kanske hjälpa dig vidare:

• Problem med dricksvattnet – Bakterier i vattnet
• Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa

Avloppsguidens kommentar 

Fosfat kan vara en varning för yttre förorening, till exempel från avlopp, men måste inte vara det. Om ursprunget är förorening från avlopp, ytvatten, industri eller gödsel kan graden av föroreningar variera med till exempel skyfall. Undersök eventuella föroreningskällor i närområdet och se till att ytligt vatten inte läcker in i brunnen. 

Fosfat kan som sagt också förekomma naturligt. Om du har halter nära eller över 0,6 mg/l gör du klokt i att titta på andra parametrar som indikerar yttre förorening som till exempel ammonium, kalium, nitrat, nitrit, färg och mikrobiologiska parametrar som E. Coli, Koliforma bakterier och antal bakterier vid 22 ^oC 

Järn finns ofta i grundvatten och kan ge upphov till utfällningar, missfärgningar, lukt och smak. Dricksvatten med bedömningen tjänligt med anmärkning på grund av järn kan fortfarande användas till dryck och matlagning. Det har ingen hälsomässig påverkan. 

Järnet kan finnas i berggrunden eller i jordlagren och på så sätt finnas naturligt i brunnens vatten. Det kan också vara så att du har ett surt vatten som löser ut metaller i ledningarna. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Höga halter av järn kan dock medföra tekniska och estetiska problem som till exempel att missfärga dricksvattnet, ge järnsmak eller att ledningar sätts igen på grund av utfällningar och att tvätt eller sanitetsgods blir brunfärgade.”  

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är estetisk och varnar för att vattnet kan ha avvikande färg, lukt eller smak men klassas inte som en hälsorisk. Grunden för anmärkningen är även tekniskt då höga halter ge utfällningar och missfärgningar. 

Parameter: mikrogram (μg) järn (Fe) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 500 μg /l 

Järn bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Järn, mangan och magnetit

Avloppsguidens kommentar 

Problemen på grund av höga järnhalter kan uppstå vid lägre halter än gränsen för en anmärkning. Idag finns bra metoder att minska järn- och manganhalter i dricksvatten.

Läs mer här: När vattnet behöver renas

Kadmium är ett giftigt ämne och kan varna om att dricksvattnet förorenas industrier, deponier eller gödningsmedel. Kadmium kan också lösas ut i dricksvattnet från äldre vattenledningar, till exempel om det är surt vatten (lägre än pH 5).  

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Långvarigt intag av dricksvatten med halter över riktvärdet ökar risken för bland annat skador på njurarnas funktion samt bidra till benskörhet.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) ämne (Cd) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 0,5 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 

Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bör bedömas som tjänligt med anmärkning. 

Kadmium bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. Små barn och personer med låga järnnivåer i blodet är särskilt utsatta. Men vattnet kan användas vid dusch, bad, disk och tvätt.  

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera
• När vattnet behöver renas

Avloppsguidens kommentar 

På vissa ställen kan kadmium finnas naturligt från berggrunden då grundvattnet har lågt pH-värde. SGU har kartlagt kadmiumhalter utifrån berggrunden, till exempel i Jämtland, Lappland, Bergslagen, Skåne, Öland och Gotland (SGU 2014. Geokemisk atlas över Sverige). 

Det ytliga marklagret kan ha förhöjda halter på grund av kadmium som kommit luftburet från förbränning och historisk metallindustri. I dessa områden kan ytvatten och vatten som rinner av från marken (dagvatten) ha höga kadmiumhalter. 

Ämnet finns naturligt i berggrunden och kan förekomma naturligt i högre halter än gränsen för anmärkning. Dricksvatten med bedömningen tjänligt med anmärkning på grund av kalcium kan fortfarande användas till dryck och matlagning. Det har ingen hälsomässig påverkan. 

När man talar om vattnets hårdhet handlar det om vattnets innehåll av kalcium och magnesium. Lagom halt kalcium skyddar ledningar mot angrepp (korrosion). Höga halter kan dock ge problem med utfällningar som kan orsaka tekniska problem.  

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Kalcium har ingen negativ hälsopåverkan. Men halter över riktvärdet kan, särskilt vid uppvärmning av vattnet, orsaka tekniska problem i form av utfällningar i distributionsanläggningar, vatten- och avloppsinstallationer, hushållsmaskiner och på sanitetsgods.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är teknisk och varnar för att vattnet kan påverka ledningar, utrustningar, porslin eller dylikt. 

Parameter: milligram (mg) kalcium (Ca) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 100 mg/l (t) 

Kalcium bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Utred om dricksvattnet behöver avhärdas, det vill säga minska mängden kalcium i vattnet. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – För mjukt eller för hårt (kalk)

Avloppsguidens kommentar 

Summan av kalcium- och magnesiumjoner betecknar vattnets hårdhet och uttrycks i Sverige vanligen som tyska hårdhetsgrader, °dH. Lagom hårdhet minskar risken för korrosion, att vattnet angriper ledning och utrustning. Om vattnet håller värden mellan 20 och 60 mg/l minskar risken för korrosion. Läs mer om alkalitet och totalhårdhet

Kalium är ett livsnödvändigt ämne för människan och förekommer i halter i vatten som normalt inte utgör någon hälsofara. Höga halter kalium kan eventuellt varna för föroreningar från konstgödsel eller förorenat ytvatten. Höga kaliumhalter kan också komma naturligt från berggrunden. Dricksvatten som bedöms som tjänligt med anmärkning på grund av kalium innebär normalt ingen hälsofara. 

Bedömningsgrund  

Parameter: milligram (mg) kalium (K) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 12 mg/l 

Kalium bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Om kaliumhalterna vittnar om att ytvatten tar sig in i brunnen: När vattnet behöver renas

Avloppsguidens kommentar 

Kalium kan vara en varning för förorenat ytvatten men måste inte vara det. Om ursprunget är förorening från avlopp, ytvatten eller gödsel kan graden av föroreningar variera med till exempel skyfall. Se till att ytligt vatten inte läcker in i brunnen. 

Men kalium kan som sagt också förekomma naturligt. Om du har halter nära eller över 12 mg/l gör du klokt i att titta på andra parametrar som indikerar yttre förorening som till exempel ammonium, fosfat, nitrat, nitrit, färg och mikrobiologiska parametrar som E. Coli, Koliforma bakterier och antal bakterier vid 22 ^oC.

Om det är problem med inläckage av ytvatten:

• Problem med dricksvattnet – Grumligt eller färgat vatten 
• Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa

Kemisk syreförbrukning är ett mått på vattnets innehåll av organiska ämnen. Organiska ämnen, kolföreningar, kräver syre när de bryts ned. Organiska ämnen kommer oftast från multnande växtdelar, så kallade humus, och är ämnen som kan påverka färg, lukt och smak. Höga värden av kemisk syreförbrukning varnar för påverkan från ytligt markvatten.  

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Organiskt material kan orsaka bakterietillväxt i distributionsanläggningen och försämra eventuell rening av vatten. Kontrollera om det läcker in ytligt vatten i brunnen.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är estetisk och varnar för att vattnet kan ha avvikande färg, lukt eller smak men klassas inte som en hälsorisk. 

Parameter: milligram (mg) syrgas (O₂) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 8,0 mg/l (e) 

Kemisk syreförbrukning bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Vid höga halter kan man misstänka att dricksvattnet påverkas av ytligt markvatten. Läs mer här om att utreda möjliga orsaker till för höga värden. När vattnet behöver renas

Avloppsguidens kommentar 

Innebörden av parametern kemisk syreförbrukning är snarlik den för färg. Se till att ytligt vatten inte läcker in i brunnen. 

Organiskt material försvårar också möjligheten att rena dricksvattnet från mikrobiell påverkan (bakterier med mera) med klor eller UV-ljus. En mikrobiologisk analys av vattnet kan ge svar på om det finns bakterietillväxt. 

Det är alltså syreförbrukningen man mäter och som ger namn åt parametern. Det man vill veta är halten av organiska ämnen och genom att analysera kemisk syreförbrukning får man ett hum om det. Kemisk syreförbrukning mäts i hur många mg syrgas (O₂) det går att förbruka kolföreningarna i vattnet. Kemisk syreförbrukning förkortas ibland COD från engelskans Chemical Oxygen Demand och ibland anges COD_Mn. Det förekommer även att man skriver oxygenförbrukning. 

Om det är problem med inläckage av ytvatten:

• Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa
• Problem med dricksvattnet – Grumligt eller färgat vatten

Om du använder klor för att desinficera din dricksvattenanläggning (klorera) kan du behöva göra en analys av klorhalten i dricksvattnet. Annars behöver du inte analysera för klor. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Vid förhöjd risk för vattenburen smitta får villkoren för klordosering och riktvärdet för total aktiv klor dock överstigas för att säkerställa fullständig desinfektion av dricksvattnet. 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är estetisk och varnar för att vattnet kan ha avvikande färg, lukt eller smak men klassas inte som en hälsorisk. 

Parameter: milligram (mg) klorgas (Cl₂) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 0,40 mg/l (e) 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Spola hela systemet efter klorering. Spola tills lukten försvinner. Om det finns en doseringspump för regelbunden klorering bör man kontrollera den. 

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Bakterier i vattnet
• UV-ljus och klorering

Avloppsguidens kommentar 

Desinfektion med klor av en dricksvattenanläggning kan ge lukt och smak som dröjer kvar några dagar. Vid enstaka reningsinsatser är det inte förenat med fara att dricka klorerat vatten med höga halter. Systemet spolas ordentligt efter desinfektion och smak och lukt försvinner gradvis om dricksvattenanläggningen spolas ordentligt. 

Om vattnet luktar och smakar klor kommer det troligtvis av att man behandlat vattnet, klorerat, för att ta död på oönskade bakterier och annat mikrobiologiskt liv. Med totalt aktivt klor menas summan av fritt aktivt klor och bundet aktivt klor. Bundet aktivt klor består huvudsakligen av olika kloraminer.

Om halten ligger på 50 mg/l eller mer kan det vara ett tecken på påverkan av salt grundvatten, avlopp, deponi, vägsalt eller vägdagvatten. Halter över gränsvärdet kan förekomma naturligt i grundvatten i form av relikt saltvatten, bildat under istiden, eller som en följd av påverkan från havsvatten. Det är främst borrade brunnar som är sårbara för relikt saltvatten. Grävda brunnar är å sin sida mer sårbara för kloridhalter från vägsalt. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Kloridhalter över riktvärdet förekommer oftast i bergborrade brunnar och orsakas av kontakt med djupa grundvattenmagasin via vattenförande sprickor i berggrunden, så kallat relikt grundvatten.” 

Dricksvatten som bedöms tjänligt med anmärkning på grund av klorid kan fortsätta användas till mat och dryck. Det är inte hälsoskadligt. 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är estetisk och varnar för att vattnet kan ha avvikande färg, lukt eller smak men klassas inte som en hälsorisk. Grunden för anmärkningen är även tekniskt då höga halter kan skada ledningar och utrustning. 

Parameter: milligram (mg) klorid (Cl) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 100 mg/l eller mer (e,t) 

Förhöjda kloridhalter kan påskynda korrosionsangrepp. 

• Kloridhalter över 100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. 
• Kloridhalter över 300 mg/l kan dessutom göra att vattnet smakar illa. 

Klorid bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa

Avloppsguidens kommentar 

Klorid i dricksvattnet kan varna om föroreningar som avlopp, vägsalt, vägdagvatten och deponi. Det kan även handla om att saltvatten från berggrunden (relikt saltvatten) eller inträngning från havsvatten som påverkar brunnen. Läs mer om Saltvattenpåverkan 

Apropå korrosion, se även Problem med dricksvattnet – Surt aggressivt vatten (korrosivt)

Konduktiviteten är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga och stiger med ökad halt av salter i vattnet. Hög halt av till exempel fluorid, klorid och andra salter bidrar till förhöjd konduktivitet. Om ledningsförmågan än större än 70 mS/m kan det vara ett tecken på höga kloridhalter och orsaka korrosionsangrepp på ledningar och utrustning. 

Bedömningsgrund  

Konduktivitet mäts i millisiemens per meter (mS/m). 

Riktvärde för otjänligt: – 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 

Det finns inget riktvärde för otjänligt eller tjänligt med anmärkning apropå konduktivitet i sig, utan det finns istället riktvärden för olika salter. 

Konduktivitet bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är avvikande värden? 

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Grumligt eller färgat vatten
• Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa
• Problem med dricksvattnet – Surt aggressivt vatten (korrosivt)

Avloppsguidens kommentar 

Det går att mäta konduktiviteten, eller ledningsförmågan, i fält utan att skicka prover för analys och kan på så sätt ge en uppskattning om höga salthalter. Hög konduktivitet kan även indikera att vattnet förorenas av inläckande ytvatten som tar med sig föroreningar i form av olika salter.

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Korrosion på kopparledningar kan innebära risk för missfärgning av sanitetsgods och hår. Höga halter kan öka risk för diarréer, särskilt hos känsliga småbarn.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig, estetisk och teknisk och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk, eller ha avvikande färg, lukt eller smak samt missfärgningar. 

Parameter: milligram (mg) ämne (kem) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 2,0 mg/l eller mer (h, e, t) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 0,2 mg/l (e, t) 

Koppar bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Läs mer: Problem med dricksvattnet – Surt aggressivt vatten (korrosivt)

Avloppsguidens kommentar 

Koppar kan lösas ut både om vattnet är för surt, för basiskt, för hårt eller för mjukt. Det vill säga om pH är för lågt, för högt, eller om vattnet innehåller för mycket eller för lite av kalcium och magnesium. 

I mer ovanliga fall kan kopparen komma från marken, i synnerhet i gruvområden eller områden där malmen bearbetats vilket gett slagg som sedan används som fyllnadsmassor. 

Höga kopparhalter i vattnet kan ge vissas hår en grön eller blåaktig missfärgning. Det märks framförallt hos dem med ljust, blont, grått eller blonderat hår.

Krom i dricksvattnet kan varna om att det förorenas av industriell verksamhet, soptippar eller liknande. Krom kan också lösas ut i dricksvattnet från utrustning, till exempel kranar.  

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Vid kromhalter över riktvärdet för dricksvatten bör orsaken utredas. Alltså undersöka om kromhalten beror på installationer eller ledningsnät, om det förekommer naturligt i grundvattnet eller är resultat av en förorening.”

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) ämne (Cr) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 50 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Krom ingår inte i normal analys. Om du vill undersöka halten av krom i ett vattenprov från egen brunn behöver du beställa detta som en så kallad utökad analys. 

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck.  

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera

Avloppsguidens kommentar 

Krom förekommer naturligt i berggrunden och ämnet har också många användningsområden inom industriella processer och produkter. Kroniska hälsoeffekter är inte kända, men kan inte uteslutas. Höga halter av krom i vattnet varnar om att vattnet förorenats av utsläpp från industriell verksamhet eller soptippar. 

Kvicksilver är ett giftigt ämne och kan varna om att det förorenas av industriell verksamhet, soptippar eller liknande. I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Långvarigt intag av kvicksilver ökar risken för skador på njurar och centrala nervsystemet. Foster och små barn är mest känsliga för dessa effekter, framförallt då kvicksilver konsumeras i organisk form genom kosten.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) ämne (Hg) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 1,0 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Kvicksilver ingår inte i normal analys men kan beställas som utökad analys om du misstänker att brunnen är påverkad av föroreningar.  

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck.  

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera

Avloppsguidens kommentar 

Innan provtagning bör du diskutera korrekt provtagning av kvicksilver med analyslaboratoriet eftersom det är lätt att ämnet dunstar vid provtagningen om man inte tar provet på rätt sätt.

Kvicksilver kan som sagt varna för att brunnen förorenas av industriell verksamhet eller liknande men det kan också hamna i dricksvattnet från föroreningar i processkemikalier, det vill säga från fel i samband med att vattnet behandlas med kemikalier, om det gör det. Kvicksilver kan även komma från berggrunden men det är ovanligt. 

Det ytliga marklagret kan ha förhöjda halter på grund av kvicksilver som kommit luftburet från förbränning och historisk metallindustri. I dessa områden kan ytvatten och vatten som rinner av från marken, dagvatten, ha förhöjda halter. 

Ett bra dricksvatten bör inte ha någon särskild lukt. Att vattnet luktar varnar om att det kan ha påverkats av något som inte ska vara där. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Riktvärdet tillämpas när en tydlig främmande lukt indikerar att vattnet är så förorenat att det inte ska användas som dricksvatten eller när en mycket stark lukt gör vattnet uppenbart motbjudande.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är estetisk och varnar för att vattnet kan ha avvikande färg, lukt eller smak. Avvikelsen indikerar, varnar för, att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: bedömning hos laboratorium. 

Riktvärde för otjänligt: Tydlig, främmande lukt, indikerar förorening; eller mycket stark lukt, uppenbart motbjudande. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: Tydlig, svag lukt, indikerar påverkan. 

Analys av vattnets lukt ingår inte i normal analys men kan beställas som utökad analys om du misstänker att brunnen är påverkad av föroreningar. 

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. Vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning när svag lukt indikerar påverkan från till exempel svavelväte, järn eller humusämnen. Du bör alltid undersöka orsaken till avvikande smak. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa

Avloppsguidens kommentar 

Ett vattens lukt har ofta naturliga orsaker, till exempel jord, mossa, lera eller sjövatten. Höga halter av järn kan orsaka dålig lukt likt lukten från rotfrukter eller stall. Svavelväte har en lukt som påminner om ruttna ägg. Svavelväte i vattnet är ett relativt vanligt problem. 

Lukt kan orsakas av olika saker. Ett vanligt fall är illaluktande svavelväte i vattnet. I vissa fall kan vattnet smaka bra om det bara står en liten stund men om du lutar dig fram och dricker från rinnande stråle från kranen kan du känna lukten. 

En annan orsak är som sagt höga halter av järn vilket borde synas i analysprotokollet, samt färg på vattnet. Det kan även handla om förorening av brunnen från avlopp, gödsel, ytvatten med lösningsmedel, oljor med mera.  

En kommentar om undersökningen. Normalt görs lukttestet då vattnet har en temperatur på 20°C men kan på förekommen anledning, till exempel klagomål, göras vid 50°C.

Ämnet finns naturligt i berggrunden och kan förekomma naturligt i högre halter än gränsen för anmärkning. Dricksvatten med bedömningen tjänligt med anmärkning på grund av kalcium kan fortfarande användas till dryck och matlagning. Det har ingen hälsomässig påverkan. 

När man talar om vattnets hårdhet handlar det om vattnets innehåll av magnesium och kalcium. Höga halter kan innebära smakförändringar, det vill säga att det smakar sämre. Höga halter kan även ge problem med utfällningar som kan orsaka tekniska problem.  

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är estetisk och varnar för att vattnet kan ha avvikande färg, lukt eller smak men klassas inte som en hälsorisk. 

Parameter: milligram (mg) magnesium (Mg) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 30 mg/l eller mer (e)

Magnesium bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – För mjukt eller för hårt (kalk)

Avloppsguidens kommentar 

Summan av kalcium- och magnesiumjoner betecknar vattnets hårdhet och uttrycks i Sverige vanligen som tyska hårdhetsgrader, °dH. Lagom hårdhet minskar risken för korrosion, att vattnet angriper ledning och utrustning. Om vattnet håller värden mellan 20 och 60 mg/l minskar risken för korrosion. Läs mer om alkalitet och totalhårdhet

Förhöjda manganhalter i grundvattnet är ganska vanligt i Sverige. Höga halter kan ge svarta utfällningar och när de lossnar kan de synas i vattnet samt missfärga textiler.  

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

” Kan påverka smak och bilda missfärgande utfällningar med risk för skador på textilier vid tvätt. Halter över riktvärdet kan öka risk för påverkan på nervsystemet hos spädbarn som dricker modersmjölkersättning.” 

Bedömningsgrund  

Parameter: mikrogram (μg) mangan (Mn) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt.

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 300 μg /l (e, t, h för spädbarn) 

Mangan bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt men spädbarn ska alltså inte dricka vatten som bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Grumligt eller färgat vatten
• Problem med dricksvattnet – Järn, mangan och magnetit

Avloppsguidens kommentar 

Höga halter av mangan i vattnet är på många håll ett vanligt problem. Mangan i vattnet innebär normalt ingen hälsorisk men det är otrevligt med missfärgningar och skador på textilier vid tvätt och igensatta ledningar. Problem kan även uppstå vid lägre halter än gränsen för en anmärkning.  

Så väl problemen och lösningarna för höga manganhalter påminner mycket om problem och lösningar med höga halter av järn från berggrunden eller mark.

Om halten ligger på 100 mg/l eller mer kan det vara ett tecken på påverkan av salt grundvatten, avlopp, deponi, vägsalt eller vägdagvatten. Halter över gränsvärdet kan förekomma naturligt i grundvatten i form av relikt saltvatten, bildat under istiden, eller som en följd av påverkan från havsvatten. Det är främst borrade brunnar som är sårbara för relikt saltvatten. Grävda brunnar är å sin sida mer sårbara för natriumhalter från vägsalt. 

Förhöjda natriumhalter kan påskynda korrosionsangrepp. I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Natrium påverkar vattnets smak. Halter över det tekniska riktvärdet för dricksvatten innebär en risk för korrosion i ledningssystem.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är estetisk och varnar för att vattnet kan ha avvikande färg, lukt eller smak men klassas inte som en hälsorisk. Grunden för anmärkningen är även tekniskt då höga halter kan skada ledningar och utrustning. 

Parameter: milligram (mg) natrium (Na) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 100 mg/l (t, e) 

• Natriumhalter över 100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. 
• Natriumhalter över 200 mg/l kan dessutom göra att vattnet smakar illa. 

Natrium bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa

Avloppsguidens kommentar 

Natrium i dricksvattnet kan varna om föroreningar som avlopp, vägsalt, vägdagvatten och deponi. Det kan även handla om att saltvatten från berggrunden (relikt saltvatten) eller inträngning från havsvatten som påverkar brunnen.

Höga natriumhalter kan även komma av att vattnet behandlas med ett avhärdningsfilter med jonbyte med natrium för att göra vattnet mindre hårt.

Läs mer:

• Saltvattenpåverkan
• Problem med dricksvattnet – För mjukt eller för hårt (kalk)
• Problem med dricksvattnet – Surt aggressivt vatten (korrosivt)

Nickel kan finnas naturligt i grundvatten som är surt. Nickel i dricksvattnet kan också varna om att brunnen förorenas av utsläpp från industriell verksamhet eller liknande. Nickel i dricksvattnet kan även komma från material i vattenledningar och utrustning, till exempel kranar. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Nickel i mat och dricksvatten kan inte leda till att nickelallergi utvecklas, men en del personer med så kallat systemiskt kontakteksem kan förbättra sina eksem genom att minska nickelintaget från mat och dryck.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) ämne (Ni) per liter  

Riktvärde för otjänligt: 20 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Nickel ingår inte i normal analys men kan beställas som utökad analys om du misstänker att brunnen har höga nickelhalter.  

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. Om du tror att Nickel kan komma från vattenledningar och utrustning är en enkel åtgärd att se till att spola ut stillastående vatten innan användning och i förlängningen byta ut nickelhaltigt material. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera

Höga nitrathalter varnar oftast om påverkan från avlopp, gödsling eller andra föroreningskällor. Nitrat kan finnas naturligt i berggrunden men det är inte så vanligt. Höga nitrathalter är ohälsosamt då det kan påverka kroppens förmåga att tillgodogöra sig syre.   

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Nitrathalter som överstiger riktvärdet kan indirekt innebära en hälsorisk, eftersom nitrat kan omvandlas till nitrit i kroppen.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är teknisk samt hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk, fram för allt för barn under ett år. Höga halter kan även varna för att vattnet kan vara förorenat av avföring (fekal förorening) och innebära en hälsorisk. 

Parameter: milligram (mg) nitrat (NO₃) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 50 mg/l (h, t) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 20 mg/l (t) 

Nitrat bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck, i synnerhet inte till spädbarn. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Nitrat och nitrit

Avloppsguidens kommentar 

Nitrat kan varna för yttre förorening från avlopp, ytvatten, industri eller gödsel och graden av föroreningar variera med till exempel skyfall. Se till att ytligt vatten inte läcker in i brunnen. 

Om du har halter nära eller över 20 mg/l gör du klokt i att titta på andra parametrar som indikerar yttre förorening som till exempel ammonium, fosfat, kalium, nitrit, färg och mikrobiologiska parametrar som E. Coli, Koliforma bakterier och antal bakterier vid 22 ^oC 

Höga nitrithalter kan likt nitrathalter oftast varna om påverkan från avlopp, gödsling eller andra föroreningskällor. Nitrit kan finnas naturligt i djupa brunnar med syrefria förhållanden men det är inte så vanligt. Höga nitrathalter är ohälsosamt då det kan påverka kroppens förmåga att tillgodogöra sig syre.   

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Höga nitrithalter i dricksvatten ökar risken för försämrad syreupptagning i blodet hos små barn, så kallad methämoglobinemi. Därför är det olämpligt att ge modersmjölkersättning gjord på dricksvatten med höga nitrithalter till spädbarn.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är teknisk samt hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk, fram för allt för barn under ett år. Höga halter kan även varna för att vattnet kan vara förorenat av avföring (fekal förorening) och innebära en hälsorisk. 

Parameter: milligram (mg) nitrat (NO₃) per liter 

Riktvärde för otjänligt: 0,50 mg/l (h, t) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 0,10 mg/l (t) 

Nitrit bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck, i synnerhet inte till spädbarn. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Nitrat och nitrit

Nitrit kan varna för yttre förorening från avlopp, ytvatten, industri eller gödsel och graden av föroreningar variera med till exempel skyfall. Se till att ytligt vatten inte läcker in i brunnen. 

Om du har halter nära eller över 0,1 mg/l gör du klokt i att titta på andra parametrar som indikerar yttre förorening som till exempel ammonium, fosfat, kalium, nitrat, färg och mikrobiologiska parametrar som E. Coli, Koliforma bakterier och antal bakterier vid 22 ^oC 

Nitrit kan bildas genom att ammonium oxiderar i filter och ledningsnät. Det kan också bildas då bakterier bryter ned nitrat.

Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) är ett samlingsnamn för ett hundratal olika kemiska föroreningar. Flera av de ämnen som ingår i PAH är klassificerade som cancerframkallande. 

Halter av PAH över riktvärdet varnar för att vattnet förorenas av utsläpp från industrier, förorenad mark eller liknande. PAH i vattnet kan vara en förorening från impregnerat virke eller produktion av koks och stenkolstjära.  

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) ämne (PAH) per liter  

Riktvärde för otjänligt: 0,10 µg/l (h) 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Riktvärdet bör tillämpas på summan av halterna av följande ämnen: benso(b)fluoranten, benso(k)fluoranten, benso-(ghi)-perylen och indeno-(1,2,3-cd)-pyren.” 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Analys av PAH ingår inte i normal analys men kan beställas som utökad analys om du misstänker att brunnen är påverkad av föroreningar. 

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa
• Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera

PFAS är ett samlingsnamn för en stor grupp av olika fluorerade kolväten. PFAS är en förkortning för poly- och perfluorerade alkylsubstanser. I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Långvarigt intag av dricksvatten med höga halter av PFAS misstänks öka risken för negativa hälsoeffekter på hormon- och immunsystem”.  

PFAS är syntetiskt framställda kemikalier som används i bland annat i brandskum. Andra sannolika föroreningskällor är deponier och avloppsreningsverk. PFAS-ämnen och liknande är så kallade stabila ämnen vilket betyder att de knappt bryts ned i miljön och därför kan lagras i människor och djurs kroppar. Att dricka vatten med höga halter av PFAS under lång tid misstänks öka risken för ohälsa. Barn är känsligare än vuxna. 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: nanogram (ng) PFAS-föreningar per liter. 

Riktvärde för otjänligt – PFAS 4: 4,0 ng/l 

Riktvärde för otjänligt – PFAS 21: 100 ng/l 

PFAS 4 står för fyra utvalda PFAS-ämnen och PFAS 21 för 21 utvalda PFAS-ämnen.

PFAS ingår inte i normal analys. Du bör beställa utökad analys av PFAS om du misstänker att marken eller dricksvattentäkten är förorenad. Livsmedelsverket råder dig med egen brunn att kontakta ditt miljökontor eller motsvarande kommunal förvaltning, för att ta reda på om du bor i ett område som kan vara förorenat av PFAS. 

Vad gör jag om det finns PFAS i dricksvattnet? 

Dricksvatten som innehåller PFAS ska inte användas för mat och dryck. Om du misstänker att det finns PFAS i dricksvattnet bör du avstå från att använda det för mat och dryck tills att du fått analyssvar. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera

Avloppsguidens kommentar 

Livsmedelsverket rekommenderar kommunerna att sänka halterna av PFAS-ämnen i dricksvattnet så mycket som möjligt. För de verksamheter som omfattas av Livsmedelsverkets föreskrifter 2022:12 gäller samma riktvärden som ovan. Intaget av och exponeringen för PFAS-ämnen kommer från flera källor, inte enbart dricksvattnet.  

Reglerna om PFAS baseras bland annat på den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSAS, hälsobaserade riktvärde för PFAS 4 från 2020.  Livsmedelsverket skriver utförligt om PFAS i livsmedel och dricksvatten på sin hemsida

Vattnets pH-värde visar balansen mellan vattnets sura och basiska (alkaliska) beståndsdelar. De flesta dricksvatten har ett pH-värde 6,5-8,5. Det är inte farligt att dricka ett vatten med relativt lågt pH men lågt pH ökar risken för utlösning av metaller ur ledningssystemet, så kallad korrosion. Därför är det viktigt att mäta pH för att få en uppfattning om vattnets egenskaper.  

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vatten med högt pH kan innebära en hälsorisk. Grunden för anmärkningen är också teknisk och varnar för att vattnet kan påverka ledningar, utrustningar, porslin eller dylikt. 

Parameter: Mätningen uppskattar koncentrationen av vätejoner i vattnet och använder en logaritmisk skala från pH 1-14. Vatten med pH 7 kallas neutrala medan vatten under pH 7 kallas sura och över pH 7 kallas basiska. 

Riktvärde för otjänligt: 10,5 och högre (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: <6,5 (t) 

Vatten med pH-värde 10,5 bedöms som otjänligt då det finns risk för frätskador på ögon och slemhinnor. Vattnet ska inte användas som dricksvatten.  

Vatten med pH-värde under 6,5 bedöms som tjänligt med anmärkning då det kan innebära korrosionsskador på rörledningar av metall. Det kan även indikera påverkan från ytvatten. 

pH bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Surt aggressivt vatten (korrosivt)

Avloppsguidens kommentar 

Ett vatten med lågt pH kan alltså lösa ut metaller ur ledningarna, i synnerhet om vattnet stått oanvänt. Det är därför smart att spola ur ledningarna på morgonen då vattnet stått stilla under natten. 

I brunnar ökar vanligtvis vattnets pH-värde med ökat djup. Lågt pH är därför vanligare i grunda, grävda brunnar. Ett lågt pH-värde i en brunn kan varna om att ytligt vatten påverkar brunnen men det kan också bero på lokal geologi. 

Lågt pH, surt vatten, kan åtgärdas med utrustning som med tillsats av basisk lösning justerar pH-värdet till ett neutralt värde.

Radon är en luktfri och för ögat osynlig med radioaktiv gas. Radonet kan finnas naturligt i berggrunden och i jorden. Därför kan den även finnas i grundvatten. Hälsorisken med radon i dricksvattnet är att det avgår från vattnet till inomhusluften som du som boende andas in. Radon frigörs från vattnet vid tvätt, disk, dusch och annan vardagshygien. Riskerna med att dricka radonhaltigt vatten är däremot små.  

Radon förekommer främst i borrade brunnar och kan även finnas i vissa grävda brunnar. Ytvatten innehåller obetydliga halter radon. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Radon ökar risken för lungcancer vid inandning. […] Radonhalter kan minskas genom luftning och radonavskiljare.” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: Istället för själva ämnet radon mäter man radioaktiviteten, som anges i becquerel (Bq) per liter.  

Riktvärde för otjänligt: 1000 Bq/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 

Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Radon ingår inte i normal analys. Du bör beställa analys av radon om du har borrad brunn och i synnerhet om du bor i ett område med radonhaltig berggrund. För att mäta radon i vattnet behöver du en särskild provflaska och instruktioner.

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. Ofta går det att åtgärda höga radonhalter genom att lufta vattnet. Om du avluftar vattnet för att få bort radonet är det viktigt att du ser till att avgående gas leds bort från bostaden så att inte gasen tar sig in och höjer radonhalten inomhus. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Radon i vattnet

Avloppsguidens kommentar 

Om du har höga halter radon i dricksvattnet bör du även ta reda på radonhalten i inomhusluften. Risken för höga radonhalter kan delvis förutsägas utifrån uppgifter om berggrund och markens sammansättning. Ditt kommunala miljökontor bör ha uppgifter om det förekommer höga radonhalter i olika områden inom kommunen. 

Andra källor till radon inomhusluften är radon från marken och eventuellt från byggmaterial.  

Läs mer om radon: 

• Radon i dricksvatten från egen brunn, Riskhantering (Livsmedelsverket, L 2019 nr 10) 

• Strålsäkerhetsmyndigheten om radon

Selen är ett mineral som kroppen behöver i små mängder och finns naturligt i vissa bergarter och därmed i grundvattnet. Det är dock inte så vanligt med höga halter selen i svenskt grundvatten men halter över riktvärdet kan finnas naturligt i dricksvatten.  

Ett förhöjt intag av selen, flera gånger högre än det rekommenderade dagliga intaget, innebär en risk för ohälsa.  

Selen ingår inte i normal analys men kan beställas som utökad analys om du misstänker att brunnen har höga selenhalter.  

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (µg) ämne (Se) per liter  

Riktvärde för otjänligt: 20 µg/l (h) 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: – 

Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som tjänligt med anmärkning. 

Vad gör jag om det är otjänligt? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. 

För höga halter av selen kommer sannolikt från berggrunden. En åtgärd kan vara att byta vattenkälla, det vill säga testa annan eller ny brunn eller att ansluta sig till kommunalt dricksvatten, om den möjligheten finns. Det finns reningsanläggningar med omvänd osmos (RO) som kan rena vattnet från selen. Läs mer här: När vattnet behöver renas – Översikt över olika filter

Avloppsguidens kommentar 

Selen är ett för kroppen nödvändigt ämne. Bidraget från dricksvatten är i regel litet jämfört med det vi får i oss via födan. Höga halter selen i dricksvatten är troligtvis ovanligt i Sverige då vi i jämförelse med andra länder har mycket låga selenhalter i åkerjorden. Det är sannolikt större risk att du får i dig för lite selen än för mycket. Men ovanligt höga halter kan som sagt leda till ohälsa. 

Dricksvatten ska aldrig ha en motbjudande smak, utan smaka gott och friskt men det kan smaka lite olika. Om dricksvattnet inte smakar bra, eller om smaken förändras kan det varsla om att vattnet påverkas av något som inte ska vara där.  

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är estetisk och varnar för att vattnet kan ha avvikande färg, lukt eller smak. Avvikelsen indikerar, varnar för, att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: bedömning hos laboratorium. 

Riktvärde för otjänligt: Tydlig, främmande smak, indikerar förorening; eller mycket stark smak, uppenbart motbjudande. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: Tydlig, svag smak, indikerar påverkan. 

Analys av vattnets smak ingår inte i normal analys men kan beställas som utökad analys om du misstänker att brunnen är påverkad av föroreningar. 

Vad gör jag om det är otjänligt eller tjänligt med anmärkning? 

Om ditt vatten är otjänligt bör det inte användas för mat och dryck. Du bör alltid undersöka orsaken till avvikande smak. 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa

Avloppsguidens kommentar 

Ett vattens smak har ofta naturliga orsaker, till exempel jord, mossa, lera eller sjövatten. Höga halter av järn kan orsaka dålig lukt och smak. Det kan även handla om förorening av brunnen från avlopp, gödsel, ytvatten med lösningsmedel, oljor med mera. Om vattnet börjar lukta eller smaka avvikande bör du alltid undersöka orsakerna då det varnar för att vattnet förorenas 

En kommentar om undersökningen. Normalt görs testet då vattnet har en temperatur på 20°C men kan på förekommen anledning, till exempel klagomål, göras vid 50°C.

Höga sulfathalter kan tyda på förorening från ytvatten. Höga sulfathalter kan också komma naturligt från berggrunden. Vi får i oss sulfat via kosten och är på så sätt inget ovanligt. Höga halter i dricksvattnet kan dock reta mag-tarmkanalen, i synnerhet hos små barn. 

I faktaskriften om små dricksvattenanläggningar skriver man bland annat:

”Förekomst av sulfat i halter över 100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp på ledningssystem. Sulfat kan även ge smakförändringar. Höga halter av sulfat kan irritera mag-tarmkanalen” 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkning är hälsomässig, teknisk och estetisk. Höga halter kan skada ledningar eller utrustning, ge smakförändringar och eventuellt reta mag-tarmkanalen. 

Parameter: milligram (mg) sulfat (SO₄) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 100 mg/l (t) samt 250 mg/l (h, e, t)  

Vatten med sulfathalter på 100 mg/l eller mer bedöms som tjänligt med anmärkning då risken för korrosionsangrepp ökar. 

Vatten med sulfathalter på 250 mg/l eller mer bedöms som tjänligt med anmärkning då det kan reta magtarmkanalen och ge övergående diarré hos känsliga barn. Höga halter innebär även risk för smakförändringar. 

Sulfat bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Läs mer här:

• Problem med dricksvattnet – Surt aggressivt vatten (korrosivt)
• Problem med dricksvattnet – Vattnet luktar eller smakar illa

Avloppsguidens kommentar 

De vanligaste problemen med sulfat handlar om korrosion då vattnet angriper ledningar och utrustning. Höga halter av sulfat kan förekomma naturligt men kan också varna om att vattnet påverkas av ytvatten. Om det läcker in ytvatten i brunnen kan ju föroreningar hänga med in. Därför bör du utreda och se till att ytligt vatten inte läcker in i brunnen. 

Hög total hårdhet är inte hälsoskadligt, men det riskerar att ge utfällningar och skada ledningar och utrustning, särskilt vid uppvärmning. Det kan också orsaka skador på tvätt. Vid låg total hårdhet ökar risken för korrosion på ledningarna.  

Total hårdhet anger mängden kalcium och magnesium. Vatten med mycket kalcium och magnesium kallas hårt och vatten som innehåller lite av dessa ämnen kallas mjukt. 

Vattnets hårdhet mäts i tyska hårdhetsgrader, °dH och uttrycker mängden kalcium och magnesium. 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är teknisk och varnar för att vattnet kan påverka ledningar, utrustningar, porslin eller dylikt. 

Parameter: °dH (tyska hårdhetsgrader) 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 15 och högre 

Total hårdhet bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – För mjukt eller för hårt (kalk)

Avloppsguidens kommentar 

Hårt dricksvatten som är tjänligt med anmärkning går bra att använda till dryck och matlagning. Att ha hårt vatten är snarare farligt för plånboken än för hälsan. Det är dessutom otrevligt med missfärgningar. Kalkavlagringar, utfällningar, sliter på utrustning och kan täppa till ledningar och ventiler. Detta kan innebära att hushållsapparater behöver mer skötsel för att inte få förkortad teknisk livslängd. 

Om du har koll på hårdheten i ditt vatten slipper du använda för mycket tvättmedel i onödan. Hårt vatten behöver mer tvättmedel än mjukt. På förpackningen till tvättmedlet ser du råd om dosering. Om du har kommunalt dricksvatten brukar VA-huvudmannen (VA-bolaget eller tekniska förvaltningen) ha information på sin hemsida om vattnets hårdhet från sina vattenverk och områden. 

Vattnets hårdhet påverkar även smaken på ditt kaffe. Det handlar dels om att kaffebryggaren lär får kalkavlagringar vilket påverkar temperaturen och dels om att hårt vatten rinner snabbare genom kaffepulvret vilket innebär att mjukt vatten som rinner långsammare och hinner ta upp mer smak. 

Turbiditet är ett mått på hur pass grumligt vattnet är. Grumligheten kommer av att finns små partiklar i vattnet. En otät brunn där ytligt grundvatten trängt in kan till exempel vara en orsak till hög turbiditet. Orsaken till ett vattens grumlighet kommer i flera fall från järnföroreningar eller leror.  

En ny borrad brunn har vanligen hög turbiditet på grund av borrmjöl från anläggandet. Det försvinner vanligtvis när du använt brunnen ett tag. 

Bedömningsgrund  

Parameter: FNU  

Riktvärde för otjänligt: – 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 3,0 

Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Turbiditet bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Grumligt eller färgat vatten

Avloppsguidens kommentar 

Grumligt vatten är inte så trevligt men är i sig ingen hälsorisk. Partiklarna i vattnet kan komma från olika källor, till exempel humusämnen, alger, borrmjöl (borrkax) och lera, eller utfällningar av kalcium, järn och mangan. Om vatten är mycket grumligt (hög turbiditet) fungerar inte rening med UV-ljus eller klorering som det ska. 

Du bör alltid undersöka brunnen och utreda vad förändringar av vattnets kvalitet beror på. Var särskilt uppmärksam på förändringar i samband med kraftig nederbörd eller snösmältning. Om grumligheten kommer av att det läcker in ytvatten i brunnen kan ju föroreningar hänga med in. Därför bör du utreda och se till att ytligt vatten inte läcker in i brunnen. 

Om partiklarna inte kommer från ytvatten kan partikelfilter vara en möjlig åtgärd.  

För att mäta grumligheten (turbiditet) mäter man ljusets spridning och det anges i enheten FNU (formazine nephelometric units). När turbiditeten överstiger 3 FNU kan grumligheten ses med ögat. 

Uran kan finnas naturligt i olika bergarter, bland annat granit. Därför är det ganska vanligt att det finns uran i grundvatten i både berggrund och jord. Det finns studier som tyder på att uran kan ha viss, men inte så allvarlig, påverkan på njurarna. Det handlar om är uranets kemiska egenskaper, riktvärdet har alltså inget med strålning att göra. 

Bedömningsgrund  

Grunden för anmärkningen är hälsomässig och varnar för att vattnet kan innebära en hälsorisk. 

Parameter: mikrogram (μg) uran (U) per liter 

Riktvärde för otjänligt: – 
Livsmedelsverket har inte angett något värde då vattnet bedöms som otjänligt. 

Riktvärde för tjänligt med anmärkning: 30 µg/l (h) 

Uran bör ingå i normal analys och ingå i regelbundna vattenprov från egen brunn. 

Vad gör jag om det är tjänligt med anmärkning? 

Läs mer här: Problem med dricksvattnet – Farliga ämnen som uran, arsenik med mera

Avloppsguidens kommentar 

Halter över gränsvärdet kan som sagt förekomma naturligt i bergborrade brunnar. Sannolikheten att få uran i vattnet från berggrunden beror då på vilka mineral som finns i berget. Detta gör att det är olika risk i olika delar av landet beroende på berggrundens sammansättning. Det kan också finnas förhöjda uranhalter i brunnar som är anlagda i sand- och grusavlagringar.  

Fram till 2022 ingick inte uran i den normala analysen. Att Livsmedelsverket har lyft upp uran till listan över ämnen som bör ingå i den normala analysen visar att myndigheten bedömer att uran i enskilda brunnar är en angelägen fråga. Genom att ta regelbundna vattenprover får du via analysrapporten vetskap om riktvärdet skulle komma att ändras.