Anlägga ny vattenbrunn

Det är viktigt att den nya brunnen hamnar på rätt ställe. Den ska ge tillräckligt med vatten och samtidigt vara på säkert avstånd från avloppsanläggningen och andra eventuella föroreningar. Om det är möjligt bör därför vatten och avlopp planeras samtidigt.

När en husägare vill anlägga en ny dricksvattenbrunn blir det idag oftast en borrad brunn. Därför har vi mest information om borrad brunn på denna sida.

Jorden mellan markytan och berggrunden skyddar grundvattnet i bergets djup. Men om utförandet av brunnen är bristfälligt kan brunnen i värsta fall bli en motorväg för föroreningar ned i djupet. Ett sätt att ställa krav på anläggningsarbetet för en bergborrad brunn är att efterfråga att den som borrar din brunn är certifierad och att arbetet genomförs i enlighet med Normbrunn -16.

Dricksvattenbrunnens placering

En brunn ska placeras så att den skyddas från föroreningar som avlopp, gödselupplag eller åkermark. Då grundvattenströmningen oftast följer markytans lutning bör brunnen placeras högre i terrängen än eventuella föroreningskällor.

Rekommenderade skyddsavstånd är minst 20 meter till annan vattenbrunn och minst 30–50 meter till en eventuell föroreningskälla. Avståndet beror på vilken typ av förorening det handlar om, hur genomsläpplig marken är och på djupet till grundvattennivån samt grundvattnets lutning. Finns det grannar är det viktigt att ta reda på var deras vatten och avlopp ligger.

Om brunnen anläggs utan tanke på den framtida avloppsanläggningen kan det i vissa fall bli svårt att hitta en lämplig placering för avloppet och vice versa. Dricksvattenbrunnen bör alltid ligga högre i terrängen än avloppsutsläppet. Grundvattnet rör sig oftast längs med markens lutning, topografin. Man säger därför att dricksvattenbrunnen ska ligga uppströms avloppsanläggningen eller annat som eventuellt kan förorena grundvattnet. Se bilden nedan.

Bild som beskriver ett tvärsnitt med grävda och borrade brunnar där de vänstra ligger uppströms grundvattnets strömningsriktning och de högre träffas av föroreningar från gödselupplag och avloppsbrunn.
Placera brunnen uppströms föroreningskällorna. De vänstra brunnarna är lämpligt placerad i förhållande till föroreningskällorna. Figur 10 från Normbrunn-16, SGU.

Att placera brunnen uppströms till exempel en infiltrationsanläggning är den viktigaste tumregeln för att undvika föroreningar. Tanken är att föroreningen ska röra sig bort från brunnen. Men man vill alltid ha viss marginal mellan föroreningskällor och dricksvattenbrunnar, så även om brunnen ligger uppströms behövs det ett skyddsavstånd. Skyddsavståndet beror på både vilken mark det är och vilken brunn.

Markens förmåga att släppa igenom vatten varierar. Hur fort vattnet rör sig beror på lutningen och hur pass små eller stora jordkornen i marken är. Större korn i jordarter som sand och vissa moräner gör att vattnet rör sig snabbare och avståndet behöver vara större. Markens lutning påverkar givetvis också. På samma sätt gör små jordkorn i till exempel lera och silt samt liten lutning att vattnet rör sig långsammare och avståndet kan minskas. Därför använder man ungefärliga skyddsavstånd i meter beroende på vattnets hastighet i marken istället för exakta mått.

Vanliga föroreningskällor att hålla koll på:

  • Avloppsanläggningar, ledningar, avloppsbrunnar men framförallt utsläpp av avlopp i marken.
  • Djurhållning, gödselstackar och jordbruk.
  • Deponier och upplag som kan läcka oönskade ämnen.
  • Närliggande vägar.
  • Brandsläckningsplatser
  • Industrier.

Bra att tänka på vid ny brunn

Tillvägagångssättet för att anlägga en dricksvattenbrunn skiljer sig givetvis åt om det rör sig om en borrad eller grävd brunn. Läs mer på sidan Typ av vattenbrunn där vi översiktligt beskriver moment och kritiska faktorer att tänka på.

De flesta behöver ta hjälp och anlita en brunnsborrare för att anlägga en ny dricksvattenbrunn. Det är alltid bra att ta in skriftliga offerter från flera olika företag och jämföra dem. För att få bra offerter underlättar det för både dig och företagen du kontaktar om du tagit reda på en del saker om platsens förutsättningar. Du kan till exempel ta del av den vägledning som SGU (Statens Geologiska Undersökning) gett ut om att anlägga brunnar. Vägledningen kallas Normbrunn -16 och används som utgångspunkt för den frivilliga certifieringen av brunnsborrare. Läs mer nedan

Mark och vatten på platsen

Har du en uppfattning om i vilken riktning grundvattnet rör sig? Ofta sammanfaller grundvattnets strömningsriktning med topografin, markens lutning. Det gäller för vattnets strömningsriktning i mark. Grundvattnet som tas upp i den borrade brunnen kommer från sprickor i berget. Vattnets väg till sprickorna djupt ned i berggrunden följer framförallt bergets sprickor. Det kan vara svårt att veta i vilken riktning sprickorna ligger men om du vet via till exempel sprickor i berghällar kan det vara mycket värdefull kunskap.

Det är också bra att ta reda på om det finns andra brunnar i närområdet som får sitt vatten ur samma grundvattenmagasin. Det är ju olyckligt om två brunnar kommer för nära varandra och därmed äventyrar tillgången.

För att bedöma hur pass snabbt en eventuell förorening rör sig i marken behöver man veta hur pass genomsläpplig jorden är. På vissa håll är själva berggrunden mjuk och sprickig och då kan ett utsläpp i mark transporteras snabbt igenom mark och berg till grundvattnet.

Läs mer om att undersöka mark och vatten på platsen

Utsläpp eller föroreningar i närheten?

För att välja en lämplig placering av dricksvattenbrunnen behöver du känna till om det finns några föroreningar i närområdet. Markera gärna områden på en karta där det har funnits eller finns utsläpp av föroreningar. Det kan handla om till exempel verkstäder eller industrier som använt eller använder farliga kemikalier.

En avloppsanläggning med en infiltrerande del är ett avsiktligt utsläpp och det är bland annat därför det krävs tillstånd för att få inrätta ett sådan anläggning om vattentoalett är ansluten. Avloppet bör som sagt placeras nedströms dricksvattenbrunnar. Smittämnen och många föroreningar i avloppet bryts ned av mikroorgansimser i avloppsanläggningen, om den fungerar som den ska. Vissa föroreningar är dock mycket långlivade. Dessa oönskade ämnen behöver tas omhand så att de inte hamnar i miljön. Exempel på oönskade ämnen som är farliga eller långlivade är tungmetaller, bekämpningsmedel, vissa läkemedelsrester som till exempel Diclofenac samt PFAS-ämnen som kan finnas i till exempel brandsläckningsskum, impregneringsmedel, textilier, livsmedelsförpackningar, kosmetika med mera. Läs mer om PFAS och möjliga källor.

Det är också värdefullt att känna till om det finns planer på förändringar i markanvändningen i närområdet. Det kan handla om skogsavverkning eller ny bebyggelse.

Skyddsavstånd till infiltrationer

En avloppsanläggning som renar avloppsvattnet med hjälp av marken som filter, en infiltrationsanläggning, ska placeras så att dricksvattnet inte förorenas. Det är en stor fördel att planera för dricksvatten och avlopp på samma gång så att man får så långt skyddsavstånd mellan avloppsanläggningen och grundvatten, och ytvatten, som möjligt.

Det finns två sorters skyddsavstånd, vertikalt och horisontellt. Det vertikala skyddsavståndet, minst en meter från infiltrationsnivån till högsta grundvattennivån, handlar om att ge avloppsvattnet tid och förutsättningar att hinna renas innan det bidrar till att nybilda grundvatten. Det horisontellt skyddsavstånd, vattnets väg i sidled, varierar med jordart och markens lutning.

Läs mer om skyddsavstånd för infiltrationer

Finns det lokala bestämmelser?

I vanliga fall krävs varken anmälan eller ansökan för att anlägga en dricksvattenbrunn. Däremot krävs det alltid anmälan eller tillstånd för att anlägga en anläggning för bergvärme eller jordvärme.

Kommunerna har möjlighet att införa lokala bestämmelser. Det innebär att det kan råda anmälningsplikt eller tillståndsplikt för brunnsborrning. Kontakta din kommun och fråga vad som gäller. En lokal brunnsborrare med koll på läget lär veta hur det ligger till i just din kommun och ditt område.

Det är alltid bra att ta kontakt med kommunen för att ta reda på om det finns några regler som rör dig och din fastighet apropå brunnsborrning.

  • För energiborrning gäller alltid minst anmälningsplikt.
  • Inom skyddsområde för vattentäkt råder normalt tillståndsplikt eller förbud för borrning
  • I områden med knapphet på sött grundvatten kan kommunen föreskriva tillståndsplikt för borrning.
  • I vissa områden kan kommunen införa bygglov för vatten- och energiborrning.
  • I områden med konstaterad eller förmodad förorenad mark kan tillsynsmyndighet införa tillståndsplikt eller förbud för brunnsborrning

Vid anmälningsplikt behöver du skicka in en skriftlig anmälan till miljökontoret om dina planer på att anlägga en brunn och invänta deras respons. Vid tillståndsplikt behöver du skicka in en skriftlig ansökan till miljökontoret om att anlägga en brunn och invänta beslut om tillstånd.

Brunnsprotokoll och Brunnsarkivet

När brunnen är färdig ska du få ett brunnsprotokoll. Det innehåller viktiga uppgifter om din brunn, till exempel var den finns, hur den är utformad, hur djup den är och dess kapacitet, det vill säga hur mycket vatten den ger. Spara brunnsprotokollet i huspärmen eller liknande.

Det finns även vattenmätare som mäter nivån i själva brunnen och som ger dig som fastighetsägare möjlighet att löpande följa vattennivån.

Brunnsborraren registrerar uppgifterna om din brunn i Brunnsarkivet vid SGU. Du kan alltså söka fram uppgifterna om brunnen i efterhand. Läs mer om brunnsprotokoll nedan, Borrningens genomförande.

Skriv avtal inför entreprenaden

Som fastighetsägare är det bra att känna till vägledningen i Normbrunn -16 då den ger en bra inblick i hur brunnsborrning går till och vad man kan och bör förvänta sig av entreprenaden. Juristens råd är att alltid skriva avtal med den du anlitar. Arbetet bygger alltid på er överenskommelse, så varför inte få det skriftligt?

Som beställare kan du använda dig av vägledningen för att komma överens om att arbetet ska utföras i enligt Normbrunn -16. En certifierad brunnsborrare innebär att brunnsborraren har utbildning för uppgiften och klarat de krav som SGU och branschen formulerat i Normbrunn -16. Certifieringen är frivillig, så se den som ett kvalitetsintyg.

Stöd inför beställning – Normbrunn -16

Här sammanfattar vi Normbrunn -16, en vägledning för att borra brunnar för enskild vattenförsörjning och geoenergi.

I Normbrunn -16 finns riktlinjer för hur förundersökning, tekniskt genomförande och handhavande bör gå till när en brunn anläggs på ett säkert sätt med avseende på hur grundvattnet, omgivande mark och byggnader eller annan miljö påverkas.

Vägledningen vänder sig i första hand till brunnsborrare och ingår i det undervisningsmaterial som Sveriges geologiska undersökning (SGU) tillhandahåller till certifieringsutbildningen för brunnsborrare. Den vänder sig också till handläggare på länsstyrelsen och kommuner samt fastighetsägare som vill anlägga vatten- eller energibrunnar.

Grundvatten

I Normbrunn –16 hittar du grundläggande information om  hur grundvatten bildas och hur borrade brunnar fungerar.

Grundvatten bildas när regn- och smältvatten tränger ner genom markytan och fyller porer i marken och sprickor i berggrunden. En del vatten tas upp av växtligheten och en del avdunstar till atmosfären. Resten av vattnet fortsätter vidare mot grundvattenytan och bildar så småningom grundvatten. Mängden grundvatten varierar under året och beror bland annat på nederbördsmängder och hur mycket vatten som tas ut. Normalt sett är grundvattennivån som lägst under sensommar/tidig höst då all nederbörd tas upp av växtligheten, och i slutet av vintern innan snösmältningen kommit igång.

En vanlig norm för ett hushålls vattenbehov är cirka 50-100 liter per timme. Med vattenbesparande åtgärder kan du givetvis minska behovet. Vanligtvis ger en ny bergborrad brunn i urberg cirka 100-1000 liter per timme. Om brunnen prickar en eller flera större sprickzoner kan vattentillgången vara betydligt större.

Grundvattnets kvalitet skiljer sig normalt sett mellan jordlagren och berggrunden. Generellt kan man säga att grundvatten på större djup har en jämnare och bättre kvalitet än ytligt grundvatten, då det djupare grundvattnet filtrerats och renats under längre tid. Men berggrundens kemiska sammansättning och grundvattnets långa uppehållstid i berget kan också påverka vattenkvaliteten negativt. Till exempel kan naturligt förekommande arsenik, radon, uran och fluor lakas ut från berggrunden och hamna i grundvattnet.

Saltvattenpåverkan

Risken för saltvatteninträngning ökar generellt sett med ökat borrdjup och vattenuttag. Därför ska kloridhalt eller konduktivitet alltid dokumenteras vid borrning. Detta gäller oavsett om brunnen ska användas för vatten- eller energiuttag.

Om man får in saltvatten i sin dricksvattenbrunn är den vanligaste orsaken att det är så kallat relikt saltvatten. Relikt saltvatten kommer från den tid då delar av Sverige var täckt av salt eller bräckt vatten. Högsta kustlinjen (HK) och framför allt marina gränsen (MG) kan hjälpa till att identifiera riskområden för relikt saltvatten.

Skyddsavstånd vid brunnsborrning

En brunn ska placeras så att den skyddas från föroreningar som avlopp, gödselupplag och åkermark. Då grundvattenströmningen vanligen följer markens lutning bör brunnen anläggas högre i terrängen än potentiella föroreningskällor. Rekommenderade skyddsavstånd är som sagt minst 20 meter till annan brunn och minst 30-50 meter till en föroreningskälla.

Om borrning ska göras i närheten av en huskropp finns det risk för att skador på dränering eller byggnad, och därför bör brunnen anläggas minst fyra meter från husvägg.

Certifierade brunnsborrare

Att få en så bra brunn som möjligt ställer krav på en hög kompetens hos den som planerar och anlägger brunnen. En borrning eller installation som inte är fackmannamässigt utförd kan skada grundvattnet och resultera i dålig dricksvattenkvalitet i både den nya brunnen och i närliggande brunnar.

SGU har tillsammans med branschaktörer tagit fram krav för frivillig certifiering för brunnsborrare och Research Institute of Sweden (RISE) utför själva certifieringen. Det finns inget lagkrav på att den som borrar måste vara certifierad men certifikatet är ett kvitto på att den som utför arbetet har utbildning och klarat de krav som SGU och branschen ställt upp. Certifieringen är uppdelad på tre nivåer AB, ABS och B. En certifierad brunnsborrare (B) har alltid:

  • Minst ett och ett halvt års erfarenhet av brunnsborrning och medverkat vid minst 45 brunnsborrningar eller medverkat vid minst 150 brunnar.
  • Avlagt godkänt svetsprov .
  • Godkänd kurs ”Arbete på väg”.
  • Certifikat för ”Heta arbeten”.
  • Godkänt resultat i ”Förenklad borrarjuridik”.
  • Godkänt resultat i ”Praktisk hydrogeologi”.
  • Lämplighetsintyg (från 2022).

På borrföretaget finns ofta en AB-certifierad borrare som är ansvarig. Denna har utökade krav på tre års erfarenhet av att borra brunnar med minst 30 brunnar per år i ledande ställning, eller motsvarande erfarenheter, samt mer omfattande kurser i praktisk hydrogeologi och juridik. I mars 2022 infördes ABS-certifiering, där svetsintyg ingår som del av AB-certifieringen.

Dessutom har företaget där den certifierade brunnsborraren arbetar en ansvars-och miljöförsäkring om skador skulle uppkomma. Enligt SGU och Livsmedelsverkets faktaskrift Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk skapar certifieringen goda förutsättningar för att hålla fackkunskapen på hög nivå bland brunnsborrarna. Certifieringen gäller i fem år, förutsatt att en årlig rapportering görs till RISE.

De flesta kommuner, liksom SGU, rekommenderar att en certifierad brunnsborrare anlitas då det behöver borras och anläggas brunnar.

Kommunen har möjlighet att ställa krav på brunnsborrning enligt både plan- och bygglagen och miljöbalken, och det är fastighetsägarens ansvar att se till att eventuella krav följs. Därför är det alltid bra att som första steg ta kontakt med kommunen för att ta reda på vad som gäller för den specifika fastigheten.

Borrningens genomförande

I samband med att borrningen genomförs finns det ett antal delmoment som är extra viktiga att ta hänsyn till.

Det finns alltid en risk för att en borrigg eller kompressor läcker olja eller diesel vid borrningen. Brunnsborraren är skyldig att kontinuerligt kontrollera att utrustningen inte läcker, och absorptionsmedel ska alltid finnas tillgängligt. När borrningen görs vid mark som består av sand eller grus rekommenderas att både borrigg och kompressor står på tätt underlag, som till exempel en presenning med uppvikta kanter.

Foderrör ska alltid drivas ner genom jordlagren och minst 2 meter ner i fast berg. Utrymmet mellan foderrör och berg ska därefter tätas för att förhindra att jord, bergmaterial eller ytligt liggande grundvatten kan tränga in i brunnen.

Det är vanligt att nyborrade brunnar trycks med högt tryck för att öka vattentillgången. Vid tryckning finns en viss risk att brunnen får kontakt med ytligare grundvatten av sämre kvalitet, eller att det blivit svårare att få ett klart och slamfritt vatten.

Lång erfarenhet av tryckta brunnar visar dock att mycket få permanenta skador har uppstått och att den positiva tillrinningseffekten är god så länge tryckningen utförs av yrkeskunniga entreprenörer.

När en ny brunn anläggs ska brunnsborraren upprätta ett så kallat brunnsprotokoll . Där kan du se kapaciteten, liter per timme, som brunnen gav vid anläggandet. SGU har en databas över enskilda brunnar för vatten eller energi (värmepumpar). Det kallades tidigare för Brunnsarkivet. Där finns uppgifter från brunnsprotokollen från fler än 650 000 brunnar. Databasen kan vara ett bra ställe att titta på om du tappat bort ditt brunnsprotokoll.

Om din brunn inte finns med i databasen men du har uppgifter om den kan du själv rapportera in till databasen. SGU ger tre bra skäl till att registrera uppgifter om ens brunn:

  1. Räddningstjänsten får lättare att skydda din brunn vid ett utsläpp eller annan miljöolycka.
  2. Andra som vill borra efter vatten eller värme i området har större möjlighet att se och ta hänsyn till din brunn.
  3. Kommunen kan se din brunn när de handlägger ärenden eller tar fram planer för ett område.

Hos SGU finns databasen Brunnar, det så kallade Brunnsarkivet (öppnas i ny flik)

Fördjupning: info och länkar

Avloppsguiden har framför allt använt sig av följande vägledningar och informationsmaterial som källor för informationen om egen brunn. För att anlägga egen brunn behöver du sannolikt ta hjälp av en brunnsborrare eller projektör av vatten och avlopp. Kanske finns det ett företag som arbetar nära dig – Hitta hjälp

Ladda ned Normbrunn -16

Normbrunn-16: vägledning för att borra brunn, SGU 2016 (pdf)

Vägledningen vänder sig till brunnsborrare men kan även vara bra att ha som beställarstöd. Skriften ger allmän information men även detaljer som rör anläggandet. Begreppet normbrunn kommer av att vägledningen fungerar som norm vid certifiering av brunnsborrare, dricksvatten eller energibrunnar.

Länkar om att anlägga vattenbrunn

Broschyrer om egen brunn

Livsmedelsverkets faktaskrift från 2024 med information kring ansvar, lagstiftning, vattentäkter, kvalitet och åtgärder. Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk (pdf)

Livsmedelsverket och SGU har sammanfattat användbar information om egen brunn i två broschyrer.

Region Gotland erbjuder öns husägare en översiktlig informationsbroschyr (pdf)

På den här sidan

Rulla till toppen