Lagar, regler och krav

Som husägare med eget vatten och avlopp är det naturligt att fråga sig vad det är som gäller, vilka lagar och regler du har att förhålla sig till. Det är viktigt att veta att det är du som rår över din avloppsanläggning som ansvarar för att utsläppet inte orsakar olägenheter för människors hälsa eller miljön.

Den lokala miljömyndigheten, den kommunala nämnden, prövar ansökningar om tillstånd för nya små avloppsanläggningar och den bedriver tillsyn på befintliga. Miljökontoret eller motsvarande förvaltning företräder nämnden till vardags. Myndigheten ska anpassa sina krav utifrån platsens känslighet och därmed de risker ditt avloppsutsläpp kan innebära för vattendrag och vattenbrunnar. Varje ärende ska bedömas och prövas var för sig.

Det betyder att det kan vara svårt att på förhand säga exakt vilka krav som kommer att ställas på just din anläggning. Men miljökontoret kan ofta ge en preliminär bedömning utifrån sin lokalkunskap om området.

Kraven ska heller inte vara orimliga. Kostnader för utredning och åtgärder för att skydda människors hälsa och miljö ska vägas mot den nytta de gör. Även den avvägningen ska göras i det enskilda fallet.

Krav på enskilda avlopp

I Sverige finns ingen särskild lag som reglerar enskilda avlopp. Istället har Sveriges miljölag Miljöbalken så kallade allmänna hänsynsregler som innebär att den som ansvarar för en verksamhet med utsläpp också ansvarar för att minimera skadan av utsläppet eller minska risken för olägenheter för människors hälsa och miljö.

Det finns dock några speciella bestämmelser om små avlopp. Det är till exempel förbjudet att utan tillstånd anlägga en avloppsanläggning med påkopplad vattentoalett. Det kallas tillståndsplikt. Du måste alltså söka tillstånd för att inrätta en ny anläggning, även om det skulle innebära en förbättring. Om du vill anlägga ett avlopp för bad-, disk- och tvättvatten eller ändra belastningen eller ändra på en anläggning med vattentoalett krävs det i regel en anmälan till den lokala miljönämnden. Läs mer om ansökan, anmälan och underhåll nedan.

Myndigheternas krav – sammanfattat

Avloppsanläggningen får inte innebära en acceptabel risk för miljön eller människors hälsa. Vid kommunens bedömning utgår de ofta från de allmänna råden från Havs- och vattenmyndigheten. De bygger på så kallade funktionskrav med krav på vad anläggningen ska klara. De är inte uttryckligen krav på specifika tekniker.

Främst är det dricksvattenbrunnar och grundvatten, närliggande sjöar och åars kvalitet och människors hälsa som det måste tas hänsyn till. Miljökontoret använder ibland ordet recipient, det vill säga mottagare av utsläppet.

Miljönämndens krav ska vara rimliga i förhållande till miljönyttan. I allmänhet ska små avloppssystem:

  • Ge ett acceptabelt miljöskydd.
  • Ge ett acceptabelt hälsoskydd.
  • Möjliggöra kretslopp av näringsämnen och hushålla med resurser.
  • De ska vara användarvänliga och ge möjligt till funktionskontroll.

Hälsoskydd

Utsläppet från anläggningen ska inte medverka till väsentligt ökad spridning av smitta eller annan olägenhet. Det handlar framförallt att skydda närliggande brunnar och vattentäkter. Vid utsläpp där människor kan komma i kontakt med renat avloppsvatten bör det renade avloppsvattnet inte ha högre bakteriehalter än vatten som är tjänligt för strandbad. En bra åtgärd är att göra det renade avloppsvattnet oåtkomligt för människor och djur.

Den som inrättar en avloppsanläggning ska vara noga med att inte placera anläggningen för nära vattentäkter, oavsett om dessa för tillfället används eller inte, eller andra känsliga objekt.

För att förenkla tar de allmänna råden upp två kravnivåer – normal och hög skyddsnivå med avseende på hälsoskydd. Du kan läs mer om dessa längre ned.

Miljöskydd

Avloppsanläggningen ska rena avloppsvattnet så att vi skyddar miljön och våra vattendrag. Det handlar om att minska utsläpp av näringsämnen som fosfor och kväve samt organiskt material som mäts som syreförbrukande ämnen, BOD7.

Eftersom utsläpp av fosfor bidrar till övergödningen av sjöar och vattendrag ställer många kommuner hårda krav på avskiljning av fosfor. Reduktionen av kväve är viktig i kustområden eller i speciellt känsliga områden där kväveutsläpp bidrar till övergödningen. Syreförbrukande ämnen (BOD7 eller BOD5) bör minskas med minst 90 %, något som de flesta tekniker för avloppsrening klarar idag.

Lagen förbjuder utsläpp direkt i vattenområde om vattnet inte genomgått längre gående rening än slamavskiljning och det inte är uppenbart att det kan ske utan olägenhet.

För att förenkla tar de allmänna råden upp två kravnivåer – normal och hög skyddsnivå med avseende på miljöskydd. Du kan läs mer om dessa längre ned.

Ett exempel på funktionskrav i de allmänna råden för hög miljöskyddsnivå är 90 % reduktion av totalfosfor. Funktionskravet betyder att avloppsanläggningen bör avskilja eller se till att 90 % av fosforn i avloppsvattnet inte hamnar i recipienten – det vatten som tar emot utsläpp från anläggningen.

Funktionskraven syftar på allt avloppsvatten från hushållet. Om hushållet till exempel källsorterar sitt avlopp så att toaletterna går till sluten tank eller har en torr toalösning kan kraven på avloppet för bad-, disk- och tvätt (BDT) minskas. Det avloppsvattnet behöver inte klara 90 % reduktion, som i exemplet ovan, i och med att källsorteringen tagit bort en stor del. I vissa fall kan kommunen ställa hårda krav på BDT-avlopp men utgångspunkten är att källsorterat avlopp klarar hög miljöskyddsnivå.

Kretslopp

Återföring av näringsämnen från avloppet till odlad mark är ett viktigt steg mot ett långsiktigt hållbart samhälle. Det finns redan idag många tekniker som möjliggör detta för enskilda hushåll och några kommuner har krav på kretsloppsanpassning av enskilda avloppsanläggningar.

Kontroll av anläggningens funktion

För att säkerställa att avloppsanläggningen fungerar som den ska måste det vara möjligt att kontrollera dess funktion på ett något så när enkelt sätt. Detta kan i praktiken innebära att anläggningen förses med en provpunkt där det är möjligt att ta prov på utgående vatten.

I samband med en ny anläggning bör den som tar fram ansökan beskriva, i en bilaga till ansökan, beskriva hur anläggningen ska belastas, skötas och kontrolleras. Att följa och följa upp detta blir den egenkontroll av verksamheten som lagen kräver av den som har tillståndspliktig verksamhet, vilket en tillståndsgiven avloppsanläggning är.

Olika krav i olika kommuner?

Det finns inga generella regler som säger exakt vad en avloppsanläggning ska klara av. De kommunala miljönämnderna ska tolka och göra avvägningar i det enskilda fallet. Olika kommuner kan ha olika krav beroende på hur känsliga de lokala vattendragen är, eller hur mark- och grundvattenförhållandena ser ut.  Ofta krävs en kontakt med miljökontoret eller VA-rådgivare för att få en tydligare uppfattning om vilka krav som ställs på avloppen där du bor. Kontaktuppgifter till din kommun

Lika fall ska behandlas lika oavsett var i landet man bor, men det kan vara svårt att finna exakt lika förhållanden. En kommunal avloppspolicy (eller vad man väljer att kalla den) har inte statusen av författningstext, utan alla beslut måste grundas på en tolkning av bestämmelser i som har stöd i lagen, författningstexten.

Landets vattenmyndigheter övervakar vattnets ekologiska och kemiska status och utgår från EU-regler. Dessa bedömningar ska vara till hjälp för att förbättra statusen i vattnet. Utifrån bedömningen sätts till exempel skyddsnivåer på hur mycket näringsämnen och föroreningar som får lämna en avloppsanläggning. Eftersom skyddsnivåerna varierar kan alltså kraven på reningsanläggningar variera. Läs mer om hög och normal skyddsnivå längre ner på sidan.

Ansvar och roller

Som ägare av en fastighet med ett enskilt avlopp räknas du som så kallad verksamhetsutövare enligt miljöbalken. I praktiken betyder det att du som har enskilt avlopp ansvarar för att din avloppsanläggning uppfyller lagens allmänna krav om att ditt avlopp inte ska orsaka olägenheter eller skada. Du ansvarar också för att din avloppsanläggning fungerar som den ska och för att den drivs och underhålls på rätt sätt.

Den vanligaste situationen är att du har tillstånd för din anläggning och i tillståndsbeslutet och ansökningshandlingarna står det hur din anläggning ska vara utförd, vad den ska klara och hur du förväntas sköta och kontrollera den.

Om du själv inte vet hur du ska göra kan du anlita en sakkunnig för att hjälpa dig med till exempel en tillståndsansökan. Sakkunnig är den som genom utbildning, yrkeserfarenhet eller på annat sätt fått tillräckliga kunskaper att anlägga avlopp.

Ansökan, anmälan och underhåll

Om du har vattentoalett måste du som sagt ha tillstånd för en enskild avloppsanläggning. Bestämmelsen finns i 13 § Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Har du inte tillstånd måste du söka tillstånd från Miljönämnden (eller motsvarande) i din kommun.

Om du inte har vattentoalett, men indraget vatten till kök eller badrum, måste du skriftligen ha anmält din avloppsanläggning för bad-, disk- och tvättvatten (BDT) till miljönämnden. Kommunen har möjlighet att fatta beslut om lokala föreskrifter som innebär att det även krävs tillstånd för BDT-avlopp i vissa områden i kommunen. Miljökontoret kan svara på frågor om detta i din kommun.

Det är klokt att höra av sig till miljökontoret inför ändringar eller åtgärder av ditt enskilda avlopp, även om det skulle handla om renoveringar som inte formellt behöver nytt tillstånd eller anmälas. Du kan få upplysningar som är bra att ha innan du sätter igång.

Vad får du göra själv?

Du får gräva en egen provgrop och lämna in jordprov till siktanalys. Vill du inte göra detta själv kan du anlita en entreprenör eller konsult.

Du får köpa in material till din avloppsanläggning, till exempel rör, minireningsverk etcetera. Du bör dock bestämma detta med den entreprenör som ska installera anläggningen, så att ni är överens om vem som ansvarar för vad.

Du får installera vissa komponenter själv. Tänk på att du därmed tar större risker eftersom tillverkare och leverantörer ofta inte lämnar samma garanti när du själv installerat produkten. Se till att funktionsgarantin regleras med tillverkaren eller leverantören innan du installerar produkten.

Vad får du inte göra?

Du får inte anlägga din egen markbädd eller infiltrationsanläggning om du inte är sakkunnig. Som sakkunnig räknas den som genom utbildning, yrkeserfarenhet eller på annat sätt fått tillräckliga kunskaper för att anlägga ett avlopp.

Om du har en tekniskt komplicerad anläggning, till exempel ett minireningsverk, får du ibland inte utföra all service själv. En sakkunnig måste se över och utföra service och underhåll på anläggningen minst 1–2 gånger per år. Stäm av vilket upplägg som gäller för dig och vad du förväntas göra eller inte göra. Vissa tillverkare erbjuder funktionsgaranti så länge de sköter service och uppföljning av anläggningen, samt att du som ägare utför dina åtaganden.

Vilket ansvar har myndigheterna?

Miljönämnden i din kommun är tillstånds- och tillsynsmyndighet för enskilda avlopp. Handläggarna på miljökontoret ansvarar för handläggningen av avloppsärenden, och det är till dem du ska vända dig när du ska anlägga eller åtgärda din avloppsanläggning. Miljökontoret ska inte ge förslag på vilken anläggning du ska ha, deras uppgift är att granska din ansökan och ge råd och vägledning.

Myndigheten får inte fatta beslut om underlaget är ofullständigt. Det betyder att de kommer att begära kompletteringar om en ansökan om tillstånd är ofullständig. Och i tillsynsärenden behöver myndigheten utreda så att nämnden kan fatta beslut. Utredningen kan innebära krav på att du ska redovisa uppgifter om avloppsanläggningen. Kraven får inte vara för ingripande eller orimligt kostsamma sett till nytta med utredningar eller åtgärder. Alla beslut från myndigheten ska gå att överklaga.

Vilket ansvar har entreprenören och teknikleverantören?

Om du tar hjälp av en konsult eller gräventreprenör som är bra på avloppsanläggningar är hen skyldig att tillvarata dina intressen. Arbetet ska utföras på ett fackmannamässigt sätt. Och precis som vid anlitande av hantverkare är det bra att skriva ett formellt avtal om vad som ska göras.

Den teknikleverantör som säljer en avloppsprodukt till dig har bland annat ansvar för att produkten överensstämmer med den beskrivning du fick innan du köpte den och att instruktioner för installation, drift och underhåll medföljer. Läs mer om konsumenträtt på sidan Konsumentråd om avlopp

Lagar och regler

Sverige har som sagt ingen författning reglerar just små avloppsanläggningar. Det finns några bestämmelser i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt mer generella regler i miljöbalken. Regelverket som rör enskilda avlopp är tämligen omfattande och vi kan inte förklara alla bestämmelser som kan vara aktuella i det enskilda fallet på denna sida. Ditt miljökontor kan förklara vilka krav de ställer på befintliga och nya avloppsanläggningar. Kraven varierar utifrån områdets känslighet.

Den som avser att finns inrätta en avloppsanläggning med vattentoalett måste först söka och få tillstånd för det. Det kallas tillståndsplikt. Det är alltså förbjudet att anlägga ett avlopp för vattentoalett utan tillstånd. I samma bestämmelse står det att den som vill inrätta en avloppsanläggning utan vattentoalett, bad-, disk- och tvättavlopp, behöver först anmäla detta till miljönämnden. Bestämmelsen finns i 13 § Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler

De allmänna hänsynsreglerna i andra kapitlet i miljöbalken (2 kap. MB) är utgångspunkten för myndigheternas krav på små avlopp. Den som letar efter specifika krav på reningsteknik för små avlopp i de allmänna hänsynsreglerna letar förgäves i och med att de är just allmänna. Liksom för de allra flesta verksamheter som berörs av miljöbalkens bestämmelser är det dessa vägledande principer som ska styra och balansera myndighetens krav på utredningar och skyddsåtgärder.

Allmänna hänsynsregler som ofta är aktuella i beslut om små avloppsanläggningar:

Kommentarer i urval

Kunskapskravet – du som husägare förväntas ha koll på avloppsanläggningen och ta hjälp om det behövs.

Försiktighetsprincipen – du ska förebygga och se till att utsläppet inte orsakar olägenheter för människors hälsa och miljön.

Lokaliseringsprincipen – med tanke på riskerna för människors hälsa, miljön samt möjligheterna att hushålla med naturresurser ska du ska välja en lämplig plats för avloppet.

Rimlighetsavvägningen – de krav som ställs enligt 2 kapitlet ska vara hälso- och miljömässigt motiverade utan att vara ekonomiskt orimliga.

Övriga bestämmelser om små avlopp

Den som har eget avlopp omfattas av krav på egenkontroll. Det innebär att du driver en verksamhet som kan påverka miljö eller hälsa, har en aktiv avloppsanläggning med utsläpp, själv måste planera, kontrollera och följa upp din anläggning. Bestämmelserna finns i Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll.

9 kap. 7 § tar upp krav på lämpliga avloppsanordningar.

”7 § Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras […].”

Sett till vilka krav som bör ställas på små avlopp förtydligar bestämmelsen dock inte så mycket och det blir tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap MB som sätter kravnivån.

I 12 § Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd finns en bestämmelse om att det i princip är förbjudet att släppa ut avloppsvatten i ett vattenområde. Värt att notera är att 12 § FMH endast kan tillämpas vid utsläpp i vattenområden, det vill säga ett område som naturligt sätts under vatten med jämna mellanrum.

Allmänna råd om små avloppsanordningar (HVMFS 2016:17)

Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanläggningar är myndighetens tolkning av miljöbalken och dess förordningar. De allmänna råden används för att ställa krav på avloppsanläggningar för enstaka hushåll och gemensamma avloppsanläggningar.

Till skillnad från lagkrav är de allmänna råden inte tvingande, men de ger en fingervisning om hur du förväntas möta kraven i regelverket. Miljönämnden och miljökontoren använder de allmänna råden som stöd när de tolkar lagen och ställer krav eller villkor i tillståndsbeslut. Och dessa krav och villkor är tvingande. Kraven ska anpassas efter situationen och platsens känslighet i det enskilda fallet.

Råden gäller för anläggningar upp till 25 personekvivalenter (pe) men Havs- och vattenmyndigheten hälsar att råden kan tillämpas på anläggningar upp till 200 pe. De trädde i kraft 2016. Ladda ned de allmänna råden:

De allmänna råden listar bland annat grundkrav och rekommenderar miljönämnderna att antingen bedöma enskilda avloppsanläggningar från normal skyddsnivå eller hög skyddsnivå. Nedan återger vi kraven från sidorna 3–5 i de allmänna råden.

Grundkrav

  • Dag- och dränvatten leds inte till spillvattenanordningen.
  • Avloppsanordningen är, med undantag för eventuell infiltrerande del, tät för att hindra in- och utläckage av vatten.
  • Avloppsanordningens funktion är enkel att kontrollera.
  • Avloppsanordningen är utformad så att underhåll och service underlättas.
  • Avloppsanordningen anläggs på ett sådant sätt och på en sådan plats att dess funktion kan upprätthållas under anordningens livslängd.
  • Avloppsanordningen åtföljs av en drift- och underhållsinstruktion från leverantören som innehåller de uppgifter som behövs för att säkra anordningens funktion.
  • Avloppsanordningen är, i den mån det behövs, försedd med larm om det uppstår drift-, eller andra funktionsstörningar. Ett larm bör alltid finnas som varnar innan en sluten behållare för avloppsvatten har blivit full.
  • Det finns möjlighet att ta prov på det avloppsvatten som kommer ut från anordningen i annat fall än när avloppsvattnet leds till en sluten behållare.

Hälsoskydd – normal nivå

  • Utsläpp av avloppsvatten medverkar inte till en väsentligt ökad risk för smitta eller annan olägenhet, t ex lukt, där människor kan exponeras för det, exempelvis genom förorening av dricksvatten, grundvatten eller badvatten.
  • Den hantering av restprodukter från anordningen som äger rum på fastigheten, kan skötas på ett hygieniskt acceptabelt sätt.

Hälsoskydd – hög nivå

Utöver det som listas under  hälsoskydd – normal nivå:

  • Ytterligare skyddsåtgärder utöver den huvudsakliga reningen i anordningen vidtas. Exempelvis kan det finnas behov av att förbjuda vissa utsläpp, att göra utsläppspunkten mer svårtillgänglig, att öka anordningens robusthet eller att lägga till reningssteg som ytterligare reducerar föroreningsinnehållet, ökar uppehållstiden, utjämnar varierande flöden eller tar emot eventuellt bräddat vatten.

Miljöskydd – normal nivå

  • Teknik som begränsar användningen av vatten används, t.ex. vattensnåla armaturer.
  • Fosfatfria tvättmedel och fosfatfria hushållskemikalier används.
    Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 90 % reduktion* av organiska ämnen (mätt som BOD7 eller BOD5).
  • Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 70 % reduktion* av fosfor (tot-P).
  • Avloppsanordningen möjliggör återvinning av näringsämnen ur avloppsfraktioner eller andra restprodukter.
  • Åtgärder vidtas för att minimera risk för smitta eller annan olägenhet för djur.

* Kan räknas om till utsläppsmängder per person och dygn, se bilaga 1 i de allmänna råden.

Miljöskydd – hög nivå

Utöver det som listas under  miljöskydd – normal nivå:

  • Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 90 % reduktion* av fosfor (tot-P).
  • Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 50 % reduktion* av kväve (tot-N).

När det gäller miljöskydd – hög nivå gäller alltså i regel 90 % reduktion* av fosfor (tot-P) istället för 70 % reduktion som i normal nivå.

* Kan räknas om till utsläppsmängder per person och dygn, se bilaga 1 i de allmänna råden

Bakgrund till dagens allmänna råd

Sedan 2011 vägleder Havs- och vattenmyndigheten om små avloppsanläggningar. Ansvaret för vägledningen om enskilda avlopp låg tidigare hos Naturvårdsverket. 1987 gav Naturvårdsverket ut allmänna råd som liknade en handbok. Det är från dessa äldre råd, och de rapporter som ledde fram till råden, som många av dagens riktlinjer kommer om hur infiltrationer och markbäddar bör projekteras och utformas.

2006 gav Naturvårdsverket ut nya allmänna råd som inte styrde mot någon särskild teknik utan gav råd om kravställningen på en avloppsanläggnings funktion. Havs- och vattenmyndigheten har uppdaterat delar av dessa allmänna råd så att de passar med EU:s krav och regler kring CE-märkning av byggprodukter. Dagens allmänna råd är i huvudsak desamma som de tidigare som togs fram av Naturvårdsverket 2006.

I och med att Naturvårdsverket gav ut allmänna råd om små avlopp förekommer det ibland i äldre tillstånd och beslut hänvisningar till Naturvårdsverkets allmänna råd från 1987 eller 2006.

Idag fungerar de före detta allmänna råden från 1987 som kunskapsunderlag för den som vill lära sig mer om markbaserade avloppsanläggningar. Se Naturvårdsverkets faktablad och Små avloppsanläggningar, hushållsspillvatten från högst fem hushåll (SNFS 1987:6) nedan.

Är enskilda avlopp samma som små avlopp?

Ja. I folkmun kallas avloppsanläggningar som tar hand om avloppet från ett eller ett par hushåll för enskilt avlopp. Det finns dock ingen juridisk term som heter enskilda avlopp. Istället brukar man tala om små avlopp eller små avloppsanläggningar. Detta syftar på avloppsanläggningar som inte kräver tillstånd eller anmälan enligt bestämmelserna i 28 § Miljöprövningsförordningen (2013:251). I praktiken är en liten avloppsanläggning en anläggning som är dimensionerad för maximalt 200 personekvivalenter (pe).

Ladda ned och läs mer

Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram en webbaserad vägledning för handläggningen av ansökningar. Det vill säga vad en ansökan om tillstånd för små avlopp bör innehålla.

Informationsblad inför ansökan

Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram mallar till informationsblad om små avlopp som många av landets kommuner använder i sin information om vad en ansökan bör innehålla.

Under februari 2025 uppdaterade HaV sin vägledning om skyddsavstånd för dricksvattenbrunnar och avloppsanläggningar. I samband med uppdateringen tog HaV fram ytterligare fyra informationsblad.

Äldre faktablad om enskilda avlopp

Naturvårdsverkets faktablad var en del av de ”gamla” allmänna råden från 1987. Det är vanligt att tillståndsbeslut om infiltrationer och markbäddar hänvisar till faktabladen.

Före detta allmänna råd om små avlopp (SNFS 1987:6)

Husägare, förtroendevald eller VA-planerare

Här har vi samlat tre skrifter som vänder sig till dig med eget avlopp, till förtroendevalda och till handläggare som planerar för VA, så kallade vattentjänster.

Om avloppsregler för dig som husägare

Skriften riktar sig till dig med enskilt avlopp och beskriver kortfattat lagar och regler för små avlopp och vad dessa innebär. Länsstyrelsen Västra Götaland och Avloppsguiden, 2009:

Om avloppsregler för dig som förtroendevald

Skriften riktar sig framförallt till förtroendevalda i kommunerna och beskriver kortfattat de lagar och regler som rör enskilda avlopp. Länsstyrelsen Västra Götaland, 2009:

Att planera vatten och avlopp

Rapporten riktar sig framförallt till kommunala tjänstemän och beskriver de lagar och regler som styr vatten och avlopp, och vad de betyder för kommunens VA-planering. Länsstyrelsen Skåne län, 2008: 

Lista på lagar och regler

Miljöbalken, SFS 1998:808

Den övergripande miljölagstiftningen som reglerar all verksamhet som påverkar miljön, t.ex. utsläpp av avloppsvatten.

Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH), SFS 1998:899

Reglerar bl.a. frågor om tillstånd och anmälan för enskilda avlopp.

Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll, SFS 1998:901

Förtydligar kraven på egenkontroll som ett förebyggande arbete. Den som ansvarar för verksamheten ska planera, genomföra, följa upp och förbättra egenkontrollen kontinuerligt för att minska påverkan på hälsa och miljö.

Plan- och bygglagen (PBL), SFS 2010:900

Reglerar bebyggelse och användning av mark och vatten, bl.a. översiktsplaner, detaljplaner och bygglov.

Lagen om allmänna vattenjänster (LAV), SFS 2006:412

Reglerar kommunens ansvar för att ordna vatten och avlopp.

Anläggningslagen, SFS 1973:1149

Reglerar skapandet av gemensamhetsanläggningar, t.ex. avloppsanläggningar för flera fastigheter.

Konsumenttjänstlagen, SFS 1985:716

Reglerar dina rättigheter när du köper en tjänst, t.ex. anlitar en markentreprenör.

Konsumentköplagen, SFS 1990:932

Reglerar dina rättigheter som konsument när du köper en produkt, t.ex. ett minireningsverk eller en slamavskiljare.

Det finns också kommunala regler och riktlinjer som rör små avloppsanläggningar.

Kommunens översiktsplan

Varje kommun måste ha en översiktsplan som anger hur kommunens markanvändning ska utvecklas på sikt. Översiktsplanen är inte bindande och hur omfattande planen ska vara avgör varje kommun. Ofta innehåller översiktsplanen värdefull information som rör avloppshanteringen, t.ex. särskilt skyddsvärda vattendrag, områden med känsligt grundvatten eller planerad utbyggnad av kommunalt vatten och avlopp i framtiden.

Detaljplaner och områdesbestämmelser

En detaljplan eller områdesbestämmelse styr bebyggelsen i ett avgränsat område. Detaljplanen kan också ange krav på avloppsanläggningar, t.ex. att avloppshanteringen ska lösas gemensamt eller att vattentoalett är förbjudet inom området. Miljökontoret får inte ge tillstånd till en avloppsanläggning om det strider mot bestämmelserna i detaljplanen för området.

Skyddade naturområden

I närheten av känsliga vattendrag och inom områden med skyddsvärd natur, t.ex. skyddade områden enligt Natura 2000, naturreservat eller nationalparker, kan särskilda krav ställas på avloppsanläggningar.

Vattenskyddsföreskrifter

I de flesta kommuner skyddas viktiga vattentillgångar genom vattenskyddsföreskrifter. Inom skyddsområde kan speciella regler gälla för enskilda avlopp, till exempel är ofta infiltration av avloppsvatten förbjudet.

Lokala hälsoskyddsföreskrifter

Kommunen kan föreskriva om lokala hälsoskyddsföreskrifter som till exempel kan ange att det krävs tillstånd för att inrätta torrtoaletter eller tillstånd istället för anmälan att inrätta anläggning för bad-, disk- och tvättavlopp.

Kommunal renhållningsordning

Varje kommun har en renhållningsordning som reglerar hur avfall får hanteras inom kommunen. I renhållningsordningen står bl.a. hur latrin, urin och slam från enskilda avlopp ska hanteras.

Lokala riktlinjer för hantering av urin och latrin

Några kommuner har antagit egna riktlinjer för hur avloppsfraktioner, såsom urin och latrin, ska hanteras. De fungerar som utgångspunkt vid bedömningen om du ska få tillstånd att ta hand om urin och latrin

Utöver vattenskyddsföreskrifter och lokala hälsoskyddsföreskrifter med mera har kommunen inte mandat att fatta egna lokala regler om reningskrav i olika områden. Varje ärende måste prövas var för sig.

På den här sidan

Rulla till toppen