Markbaserad rening

Denna teknik använder marken för att rena avloppsvattnet. Det finns olika varianter av markbaserad rening men principen är densamma. 

De markbaserade systemlösningar bedöms i regel klara normal skyddsnivå med undantag för markbädden som ofta behöver extra fosforrening.

Slamavskiljare och trekammarbrunn

Slamavskiljaren är en förbehandling inför vidare rening av avloppsvattnet. I vissa avloppslösningar ingår slamavskiljningen i själva produkten.

Större partiklar i avloppsvattnet fastnar i slamavskiljaren så att efterföljande reningssteg inte sätter igen. Eftersom föroreningarna till stor del är lösta i avloppsvattnet innebär avskiljningen av grövre partiklar att endast en mycket liten del av föroreningarna avlägsnas i slamavskiljaren.

Enligt miljölagstiftningen ska en anläggning med vattentoalett ha längre gående rening än slamavskiljning. Det krävs alltså ytterligare behandling utöver slamavskiljningen.

Det finns till exempel produkter som placeras efter toaletten för att skilja vätskan från det fasta i en separator. Den fasta delen komposteras medan den våta går vidare för rening, för detta behövs en mindre slamavskiljare.

Trekammarbrunnen

Den vanligaste slamavskiljaren är den så kallade trekammarbrunnen, som består av tre kammare. Det finns slamavskiljare som är utformade på andra sätt, men med motsvarande eller bättre funktion. Oavsett hur slamavskiljaren ser ut är det viktigt att den är anpassad för avloppsvatten och att den är CE-märkt.

Merparten av slammet ska vara i den första och största kammaren. De efterföljande kamrarna är till för att mota bort slam som tagit sig vidare. I sista kammaren ska det helst inte vara något flytslam. Där ska det också sitta ett så kallat t-rör som hindrar eventuellt flytslam från att följa med ut från slamavskiljaren.

Utformning

Hur stor slamavskiljare man behöver till sitt avlopp beror på antalet anslutna personer, vilken typ av avloppsvatten som leds till slamavskiljaren och också av vilken reningsmetod man ska använda för avloppsvattnet. Normalt behövs en volym på cirka 2 m³ per hushåll för blandat avloppsvatten. Om slamavskiljaren enbart ska ta emot BDT-avlopp behöver den inte vara lika stor som om den tar emot ett blandat avloppsvatten.

Om kemisk fällning sker i slamavskiljaren måste volymen utökas till minst 3 m³ per hushåll, helst minst 1 m³ per vuxen. Slamavskiljaren ska placeras så att den är åtkomlig för slamsugningsfordon. Installation av slamavskiljare skall utföras av en sakkunnig person.

Miljö och kretslopp

Avskiljningen varierar mellan olika fabrikat, vanligen avskiljs ca 70-90 % av det suspenderade materialet.

Miljöskydd

Ämne	Reduktion i % av total mängd*
BOD	10-20
fosfor	5-10
kväve	5-10

*enligt Naturvårdsverket, Små avloppsanläggningar (2003)

Slam från slamavskiljare innehåller begränsade mängder växtnäring, och användning av detta slam på åkermark ger därför inget större kretslopp av närsalter.

Drift och skötsel

För att slamavskiljaren ska fungera väl är det viktigt att slamtömning sker tillräckligt ofta. Slamtömning sker ofta automatiskt genom kommunens försorg en gång per år. Då och då bör slamavskiljaren inspekteras:

Kontrollera att det endast finns flytslam i den första kammaren. Om flytslam finns i övriga kammare är slamavskiljaren överbelastad. Då kan den behöva tömmas oftare. Om det luktar påtagligt från slamavskiljaren fungerar sannolikt inte ventilationen som den ska. Kontrollera att ventilationens röranslutningar har fri öppning.

Läs mer om fungerande slamavskiljning.

Att tänka på

• Efter slamtömning ska slamavskiljaren fyllas upp med vatten, för att inte riskera att slam rinner över till nästa kammare när nivån sakta stiger. Detta görs ibland av slamtömmaren, ibland inte. Fyllning bör då ske från utloppet och vidare bakvägen i slamavskiljaren.
• Det är viktigt att locket på slamavskiljaren går att låsa och hålls låst för att undvika att barn och andra trillar ned. Tunga betonglock behöver inte låsas, men håller nu på att fasas ut av arbetsmiljöskäl i många kommuner.
• En större slamavskiljare än de rekommenderade 2 m³ för ett hushåll (gärna 3 eller 4 m³) ger en säkrare avskiljning, och därmed en längre livslängd på efterföljande markbädd eller infiltration.

Infiltration

Från huset leds avloppsvattnet först till en slamavskiljare (mekanisk rening). Därifrån leds eller pumpas avloppsvattnet till en infiltration. I en infiltrationsanläggning renas vattnet genom att det rinner genom naturliga jordlager. I marken sker naturlig rening av vattnet genom biologiska, fysikaliska och kemiska processer.

När det smutsiga vattnet infiltrerar bildas en biofilm av bakterier i marken strax under spridarledningarna. Bakterierna bryter ned föroreningar och smittämnen (biologisk rening). Reningen av fosforn sker via fastläggningen och kemisk bindning till markpartiklar i bädden (kemisk rening).

Infiltration kan användas för rening av blandat, urinavlastat avloppsvatten, eller enbart BDT-vatten.

Det renade avloppsvattnet går sedan vidare ned till grundvattnet.

Utformning

För att infiltration ska vara möjlig måste marken vara tillräckligt genomsläpplig och ha förmåga att transportera bort vattnet. Jorden får heller inte vara för grovkornig eftersom vattnet då inte hinner renas innan det når grundvattnet. För att få reda på markens infiltrationskapacitet gräver man en provgrop.

Det är mycket viktigt att en infiltration placeras och utformas rätt, annars finns risk för att reningen inte fungerar vilket kan leda till att din eller dina grannars dricksvattenbrunn förorenas. Infiltration passar inte på alla tomter, eftersom reningen kräver rätt sorts markförhållanden.

Vid olämpliga platsförhållanden kan avloppsvattnet behöva pumpas till en mer lämplig placering.

Ofta kan en erfaren och kunnig entreprenör hjälpa dig med den bästa placeringen av en infiltration. Läs mer om placering och markundersökningar på sidan Fastighetens förutsättningar.

Om det är svåra förhållanden på din tomt, eller om det finns många brunnar och andra avloppsanläggningar i närheten, kan dock en fördjupad VA-utredning behövas. Då bör du anlita en konsult. Här kan du hitta en konsult eller entreprenör i din kommun

Det är vanligt med självfall men om man behöver placera spridarrören så att självfall inte är möjligt är det möjligt att pumpa ut avloppsvattnet. Pumpning sker efter slamavskiljning. En fördel med trycksatta system är att bädden vid behov kan göras större. Se film om trycksatta system

Miljö och kretslopp

Utsläpp från en infiltrationsanläggning sker till grundvattnet, vilket kan medföra problem om behandlingen inte fungerar tillfredsställande.

Miljöskydd

Ämne	Reduktion i % av total mängd*
Organiskt material (BOD)	90-05
Fosfor	25-90
Kväve	20-40

Med enbart infiltration finns ingen möjlighet till återföring av näringsämnen från avloppsvattnet till odling.

Den översiktliga beskrivningen av fördelar och nackdelar utgår från rätt projekterande och rätt anlagda anläggningar.

Fördelar

• Relativt låg investeringskostnad.
• Driftsäker.

Nackdelar

• Risk för förorening av grundvattnet.
• Kräver noggrann förundersökning för att säkert fungera.
• Det är svårt att verifiera att anläggningen renar som avsett.
• Ingen möjlighet till återföring av näringsämnen.

Ekonomi

Investeringskostnaden för ett hushåll för systemet som beskrivs kan variera ganska stort över landet. Variationen beror bland annat på förhållanden på fastigheten och områdets känslighet för föroreningar.

Kostnader för en geohydrologisk undersökning kan tillkomma. Driftkostnaderna består av en årlig slamtömning. En mindre elkostnad för eventuell pumpning kan tillkomma.

Kostnader

• Hjälp med ansökan (förundersökning).
• Installation av vattentoalett.
• Infiltration (slamavskiljare, fördelningsbrunn, ledningar m.m. samt installation).
• Slamtömning minst en gång per år.

Kontakta din kommun för uppgift om vilka taxor för slamtömning som gäller för fastigheten.

Drift och skötsel

• Slamtömning minst en gång per år.
• Översyn av slamavskiljaren: Kontrollera att det inte finns slam i sista kammaren och att T-rör finns och är intakt.
• Översyn minst 1-2 gånger per år av infiltrationen. Kontrollera att att det inte:
  – står slam i fördelningsbrunnen,
  – är mycket vatten i luftningsrören
  – att det växer buskar eller träd på eller i närheten av bädden
  – eller att det rinner ut vatten på sidan av bädden.
• Översyn av pump, om en sådan finns i anläggningen.

Att tänka på

• Du måste ha tillstånd från miljönämnden innan du kan börja bygga din anläggning.
• Ha en dialog med miljökontoret om kraven på din avloppsanläggning.
• Det är mycket viktigt med en bra förundersökning för att veta att marken verkligen passar för infiltration.
• Det är viktigt att den som projekterar och anlägger anläggningen vet vad hen gör. En dåligt anlagd infiltration kan förorena din eller grannarnas brunn.
• Det är svårt att kontrollera funktionen på en infiltration, eftersom man inte kan ta vattenprov på ett lätt sätt.
• Infiltrationen har ofta en begränsad livslängd. Livslängden varierar dock och beror t.ex. på markförhållandena, dimensionering och belastning.
• I stort sett alla avloppsanläggningar fungerar sämre vid mycket ojämn belastning.

Markbädd

Om marken på din fastighet inte är lämplig för infiltration eller om infiltration av avloppsvatten inte är önskvärd på grund av många dricksvattentäkter i området kan markbädd vara ett alternativ. En markbädd fungerar som en infiltrationsanläggning men reningen sker i ett uppbyggt sandlager istället för i markens naturliga jordlager. I botten på sandlagret samlas det vatten som inte rinner vidare ner i marken och leds exemplevis ut till ett dike.

Markbäddar är en av de vanligaste teknikerna för enskilt avlopp och är väl beprövad. Tekniken används både för blandat avloppsvatten och för enbart BDT-vatten.

Utformning

En markbädd byggs upp av flera lager av grus och sand med olika funktion, se profil till höger. Ofta är bädden öppen i botten så att mycket vatten infiltreras, och via utloppsröret i botten rinner det vatten ut som inte marken kan ta emot. På platser där det är olämpligt att avloppsvatten infiltrerar i marken, bör markbäddens botten och sidor tätas med plast/gummiduk eller annat tätskikt. Tätskiktet ska hålla hela markbäddens livslängd. Då kan man även bättre följa upp markbäddens funktion.

En markyta på ca 20-50 m² per hushåll åtgår för markbädden beroende på markförhållanden, typ av avloppsvatten och eventuella försiktighetsmått. Anläggningen dimensioneras vanligen utifrån en belastning på 50-60 l per m² och dygn.

Det finns markbäddar med tät botten och markbäddar med otät, öppen botten. Den täta botten, till exempel en gummiduk, gör att allt vatten som rinner genom markbädden rinner vidare till utloppsbrunnen eller efterföljande filter. I markbäddar med tät botten är det extra viktigt att försäkra sig om att bädden ventileras och syresätts. I markbäddar utan tät botten infiltreras alltid en del, eller stor del, av avloppsvattnet. Detta innebär att grundvattnet tar emot det renade vattnet och att det kan vara svårt att ta prov på utgående vatten i utloppsbrunnen i och med att det kanske inte kommer ut något vatten där.

Markbädden ska anläggas enligt god praxis. Utförlig beskrivning av planering och dimensionering samt byggnadsbeskrivningar har bl.a. getts ut av Naturvårdsverket. Anläggandet av en avloppsanläggning bör utföras av en sakkunnig person.Ett schakt grävs ur och de befintliga jordmassorna ersätts med makadam och markbäddssand. Skillnaden gentemot den förstärkta infiltrationen är att man gräver ut hela bädden och installerar ett utlopp som samlar upp och leder det renade avloppsvattnet vidare. I botten av bädden sätter man dessutom ett ytterligare par luftningsrör. Om bädden är tät i botten leds utloppet t.ex. till ett dike. Om bädden är ”öppen” i botten infiltrerar det vatten som klarar av att sippra ned medan det övriga leds bort som i en tät markbädd.

Denna systemlösning bedöms för det mesta inte klara normal skyddsnivå utan kompletterande fosforrening. Med enbart markbädd finns ingen möjlighet till återföring av näringsämnen från avloppsvattnet till odling.

Den översiktliga beskrivningen av fördelar och nackdelar utgår från rätt projekterande och rätt anlagda anläggningar.

Fördelar

• Relativt låg investeringskostnad.
• Driftsäker.

Markbädd med tät botten

• Mindre risk för förorening av grundvattnet.

Nackdelar

• Behöver i regel kompletterande fosforrening för att klara kommunens krav på rening av fosfor.
• Lite högre investeringskostnad än infiltrationen.
• Ingen möjlighet till återföring av näringsämnen.

Markbädd med öppen botten

• Risk för förorening av grundvattnet.
• Det är svårt att verifiera att anläggningen renar som avsett.

Ekonomi

Investeringskostnaden för ett hushåll för systemet som beskrivs kan variera ganska stort över landet. Variationen beror bland annat på förhållanden på fastigheten och områdets känslighet för föroreningar.

Driftkostnaderna består av en årlig slamtömning. En mindre elkostnad för ev. pumpning kan tillkomma.

Kostnader

• Hjälp med ansökan (förundersökning).
• Installation av vattentoalett.
• Markbädd (inkl. slamavskiljare, ledningar, fördelningsbrunn m.m. samt installation).
• Slamtömning minst en gång per år.

Kontakta din kommun för uppgift om vilka taxor för slamtömning som gäller för fastigheten.

Drift och skötsel

• Slamtömning minst en gång per år.
• Översyn av slamavskiljaren, dvs. titta så det inte finns slam i sista kammaren och att T-rör finns och är intakt.
• Översyn minst 1-2 gånger per år av markbädden, kolla att det inte:
  – står slam i fördelningsbrunnen,
  – är mycket vatten i luftningsrören
  – att det växer buskar eller träd över bädden
  – eller att det rinner ut vatten på sidan av bädden.
• Översyn av pump, om en sådan finns i anläggningen.

Att tänka på

• Du måste ha tillstånd från miljönämnden innan du kan börja bygga din anläggning.
• Ha en dialog med miljökontoret om kraven på din avloppsanläggning.
• Det är mycket viktigt med en bra förundersökning för att veta att anläggningen verkligen passar för marken.
• Det är viktigt att den som projekterar och anlägger anläggningen vet hur arbetet skall utföras. En dåligt anlagd markbädd kan dels förorena din eller grannarnas brunn och dels äventyra eventuellt fosforfilter.
• Det är svårt att kontrollera funktionen på en markbädd med öppen botten, eftersom man inte kan ta vattenprov på ett lätt sätt.
• Markbädden har ofta en begränsad livslängd. Livslängden varierar dock och beror t.ex. på markförhållandena, dimensionering och belastning.
• I stort sett alla avloppsanläggningar fungerar sämre vid mycket ojämn belastning.

Biomoduler

Biomoduler kallas även kompaktfilter och det finns många olika typer och fabrikat på marknaden. Gemensamt för dem alla är att de används för biologisk behandling av avloppsvatten och att de inte har några rörliga delar och inte kräver tillgång till el.

I biomodulen sker en biologisk rening av avloppsvattnet enligt samma princip som i en markbädd eller infiltration, det vill säga att  vattnet rinner vertikalt genom ett bärarmaterial. I filtret bildas en biofilm bestående av bakterier och svampar som bryter ned smittämnen och organiskt material och oxiderar ammonium till nitrat. En förstärkning av den biologiska reningen som sker ytligt där det finns mest tillgång till syre i anläggningen. Modulerna är kassetter med nät eller veckad duk som ökar den aktiva ytan. Biomodulerna tillsammans med syre ska ge bra förutsättningar för den biofilm av bakterier som bildas ytligt i de markbaserade systemen. Biomoduler även för kompaktfilter och prefabricerade filter.

Om fosforn i avloppsvattnet tagits bort med hjälp av källsorterande avlopp eller kemiska rening kan biomodulerna tack vare sin stora aktiva yta göra det möjligt att ha en betydligt mindre bädd än i fallet med en traditionell infiltration.

Biomoduler används i både infiltrationer och markbäddar. Fördelar och nackdelar med systemet beror därför på vilken variant du väljer. De kan användas för rening av blandat eller urinavlastat avloppsvatten, eller endast BDT-vatten.

Utformning

Biomoduler kan användas som en kompakt markbädd med ett sandlager som modulerna placeras på och ett tätskikt i botten. Utsläpp sker då till ytvatten. En fördel är att det kan byggas på en mindre yta än en konventionell markbädd, ca 10-15 m².

Anläggningen kan också byggas som en förstärkt infiltration. Då bestämmer markens infiltrationskapacitet hur stor infiltrationsyta som behövs under filtret.

För mer exakt installationsbeskrivning hänvisas till respektive tillverkares läggningsanvisningar. Installation av en avloppsanläggning skall alltid utföras av en sakkunnig person.

Miljö och kretslopp

Fosforreningen är beroende av det efterföljande filtermaterialets beskaffenhet eftersom kompaktfiltret i sig inte renar fosfor. För kompaktfilter av modul-typ sker fosforreningen i sandlagret som oftast finns under kompaktfiltret.

Miljöskydd

Ämne	Reduktion i % av total mängd*
Organiskt material (BOD)	cirka 90
Fosfor	liten
Kväve	20-40

Det finns ingen möjlighet till kretslopp av näringsämnen från avloppsvattnet med kompaktfilterteknik.

Fördelar

• Bädden kan göras mindre om avloppet avlastas på annat sätt.
• Bättre förutsättningar för att få en fungerande biologisk funktion (biofilm) i anläggningen.
• I övrigt samma som för infiltration eller markbädd.

Nackdelar

• Lite högre investeringskostnad än markbaserad rening utan biomoduler.
• I övrigt samma som för infiltration eller markbädd.

Ekonomi

Materialkostnad för moduler. I övrigt samma utgifter som för infiltration eller markbädd.

Drift och skötsel

Samma som för infiltration och markbädd.

Att tänka på

• För att bädden kan kunna skalas ned (och ta mindre plats på tomten) behöver avloppsvattnet renas på fosfor på något ytterligare sätt än via enbart den markbaserade reningen med biomoduler.
• I övrigt samma som för infiltration och markbädd.

Infoblad om krossmaterial

Avloppsguidens användarförening har tagit fram ett infoblad för dig som behöver använda markbäddssand eller ersätta markbäddssand med krossmaterial i samband med markbaserade avloppsanläggningar. Infobladet beskriver generella krav på markbäddssand och sammanfattar information och råd om krossmaterial i anläggandet.

”Du som är gräventreprenör eller projektör behöver säkerställa att materialet du använder har rätt kvalitet och är lämpligt för markbaserade avloppsanläggningar.”

Hämta infobladet med aktiva länkar eller utskrift:

• Version med aktiva länkar för att läsas digitalt: Bergkross i små avloppsanläggningar 
• Version för utskrift: Bergkross i små avloppsanläggningar 

Siktkurva för att se om materialet är lämpligt

En kornstorleksanalys, ibland kallad siktanalys, ger en bild av fördelningen av kornstorleken i ett blandat material som markbäddsand eller krossmaterial. Kurvan från en kornstorleksanalys ger en kornstorlekskurva som bör hålla sig inom det blå fältet i figur 1 för att passa för markbaserad rening.

Mäta LTAR för att se om materialet är lämpligt

LTAR-värde kan komplettera kornstorleksanalys. Om materialet ligger utanför kornstorleksgränserna enligt Figur 1 kan du mäta vattengenomsläppligheten för att se om krossmaterialet ändå kan vara lämpligt.

Vi beskriver och berättar mer om att mäta vattengenomsläppligheten och LTAR med perkolationsprov på denna sida.

I den tekniska rapporten EN 12566-2, avsnitt C.2.2 (SiS), framgår det att LTAR 50-150 kan fungera.

De sakkunniga vi varit i kontakt med inför detta infoblad menar dock att LTAR 30-75 kan vara ett lämpligt intervall och en god rekommendation för LTAR-värdet.

Höga LTAR-värden kan ge för hög genomsläpplighet och äventyra smittskyddet.

Du behöver alltid göra en egen bedömning och säkerställa att materialet är lämpligt utifrån kornstorleksanalys eller LTAR-värde. Ibland behövs både och.

Flera mätningar underlättar bedömningen av materialet

Det är lätt hänt att få olika LTAR-värden från samma parti av krossmaterial, till och med olika värden från samma prov.

Det verkar vara lite svårare att få säkra mätvärden från mätningar på krossmaterial och det finns en större risk för att finmaterialet sköljs av efter första testet vilket påverkar följande tester. Därför bör du mäta genomsläppligheten på flera prov av samma material samt mäta flera gånger i samma prov.

Anteckna LTAR-värdena för respektive prov så kan det fungera som underlag i till exempel tillståndsansökan och kontrollrapport.

Krossmaterial: ta fler än tre prov från materialet och genomför mätningen 3-5 gånger i samma prov.

Markbäddssand: ta minst tre prov från materialet och genomför mätningen minst 3 gånger i samma prov.

Läs mer om jordprover, siktanalys och LTAR:

• Undersöka platsen – mark och vatten

Läs mer om markbaserad rening: 

• Markbaserad rening – en förstudie för bedömning av kunskapsläge och utvecklingsbehov

Kort om avloppsledningar

Ledningarnas funktion är att leda bort avloppsvatten från installationerna inne i huset till förbehandling, behandlingsanläggning eller uppsamlingstank.

Ledningsnätet betjänar också ventilationen av avloppssystemet vilket är viktigt för att förhindra både luftfickor och dålig luft. Normalt bör fackman anlitas för installation av ledningar både inne i huset och i marken om det inte handlar om enklare installationer av exempelvis urinsorterande torrtoalett i sommarstuga.

Vinterisolering

För att avloppssystemet ska fungera även på vintern krävs det att ledningssystemet är isolerat. Ledningar kan isoleras naturligt om de läggs på frostfritt djup. Då skyddas de mot frostskador men också mot risken att gå sönder vid ev. tjällyftning. Vad som är frostfritt djup varierar beroende var i landet du är och på vilken typ av jord det är. Generellt krävs det ett större djup för frostfritt i en sandig jord än i en lerjord.

Vid förhållanden när det inte går att gräva ner till frostfritt djup och sprängning vill undvikas kan man använda isolerlådor och/eller en värmekabel. Isolerlådor kan läggas mycket ytligt eller till och med ovanpå marken vid behov.

Självfallsledningar

Ut från huset är självfallsledningar vanligast eftersom avloppsvattnet ska kunna ledas bort även vid strömavbrott. Det är också en fördel om avloppsvattnet leds med självfall till slamavskiljaren eftersom stötbelastningar kan försämra slamavskiljarens funktion. Pumpning av helt obehandlat avloppsvatten ställer dessutom högre krav på pumpen än pumpning av vatten där slammet redan är avskiljt.

Ledningar för blandat avloppsvatten

Naturvårdsverket rekommenderar att ledningar läggs med en lutning på minst 1 %, och i fastigheter med mycket låg belastning bör lutningen helst uppgå till 2 %. Naturvårdsverket rekommenderar också att tilloppsledningen (ledningen som leder avloppsvatten till exempelvis en slamavskiljare) görs minst 100 mm i diameter och att den läggs med en rak sträckning och jämn lutning mellan ev. brytpunkter för att minska risken för stopp. Om ledningen vinklas i sidled eller om den är längre än 60-80 m rekommenderas att en inspektionsbrunn installeras.

Ledningar för BDT-vatten

Dessa dimensioneras och installeras i allmänhet på samma sätt som ledningar för blandat avloppsvatten. Klenare dimensioner kan användas för BDT än för blandat avlopp men det finns då risk för igensättning med fetter. BDT-ledningar bör läggas så rakt som möjligt och inspektions- och spolmöjligheter ska finnas.

Ledningar för urin

Än så länge finns inga standarder vad gäller ledningsnät för urin, och de rekommendationer som finns bygger därför på erfarenheter av befintliga system för urinsortering som utvärderats av svenska forskare. Eftersom det är särskilt viktigt att undvika utspädning av utsorterad urin måste installation av systemet göras extra noggrant för att förhindra inläckage. Urinledningar kan också kräva något mer skötsel än ledningar för blandat avloppsvatten, då en beläggning, s.k. urinsten, kan bildas på insidan av ledningarna.

Ledningar med vakuumteknik

Det finns två olika typer av vakuumsystem, i det ena uppstår ett vakuum endast när det trycks på spolknappen på toaletten det kallas Vacuum on demand (VOD), och är anpassat för enskilda hushåll. Det andra systemet kallas Constant Vacuum System (CVS), som namnet antyder är det ett konstant vakuum i ledningarna, till detta system kan flera fastigheter kopplas in. När vakuumteknik används är ledningsdragningen mycket mer flexibel, till exempel kan ledningar dras rakt uppåt och då exempelvis ledas via vinden. För vakuumteknik krävs det en vakuumenhet som skapar undertrycket, den kan placeras inne i huset eller vid/ i slamavskiljare/sluten tank.

Pumpar och pumpbrunnar

När avloppsystemet inte kan byggas på självfall direkt från huset till reningsanläggningen kan en pump integreras antingen inomhus, i slamavskiljaren eller i en separat pumpbrunn, som pumpar vattnet dit det ska. Det finns ett stort utbud av pumpar som kan pumpa avloppsvatten. Beroende på vilken kapacitetet man väljer så kan avloppsvattnet lyftas ett tiotal meter och pumpas flera hundra meter. Vid val av pump är det också viktigt att anpassa pumpen efter vilken typ av avloppsvatten som ska pumpas.

Upphöjd markbädd med pumpning. Klicka på bilden för att se den i större format.

• Tänk på att pumpar behöver ses över och ibland servas ca en gång per år, och de bör förses med larm.

---

Film om slamavskiljare

Film om trekammarbrunn och markbädd

Film om pumpbrunn för enskilt avlopp