Ta hand om bad-, disk- och tvättavloppet

Om du sorterar hushållets avlopp behöver du ta hand om avloppet från bad, disk och tvätt. I Sverige förkortas bad-, disk- och tvättvatten ofta till BDT-avlopp eller BDT-vatten och syftar på allt avloppsvatten från hushållet utöver avloppet från toaletten. Ibland används direktöversättningen gråvatten från engelskans greywater.

Om huset har torrtoalett eller vattentoalett till sluten tank återstår det övriga BDT-avloppet och det behöver också tas omhand på ett lämpligt sätt. Alla fritidshus med torrtoa behöver alltså även en fungerande BDT-rening.

Anläggningen för BDT-avlopp innebär mindre risk för förorening och smittspridning jämfört med avlopp med vattentoalett påkopplad. BDT-avlopp måste ändå genomgå någon form av biologisk behandling.

Fungerande BDT-rening

Avloppsanläggningen ska ligga tillräckligt långt från din eller grannarnas dricksvattenbrunn och med tillräckligt skyddsavstånd till grundvattnet. Med skyddsavstånd till grundvattnet menas att man måste se till att avloppsanläggningen läggs där den inte riskerar att ligga för nära högsta grundvattennivån.

Risken för smittspridning med BDT-avlopp är lägre än för blandat avlopp (BDT+WC) eftersom det mesta av bakterier och förorenande ämnen finns i toalettavfallet. Det finns ändå en liten risk för att smittämnen och organiskt material kan förorena dricksvatten eller diken, åar och sjöar. Det är därför viktigt att ha koll på var din egen och grannens dricksvattenbrunn ligger.

Lämplig dimensionering och behandling

Eftersom det ofta kommer ganska mycket BDT-avlopp från ett hushåll är det viktigt att det går att leda bort vattnet. Är det en sandig jord på tomten kan vattnet ofta infiltreras i marken, det vill säga rinna igenom de naturliga jordlagren för att till slut nå grundvattnet. Är det mycket lera kan det vara svårt att infiltrera vattnet, då måste det gå att leda bort vattnet på något annat sätt. För att undvika igensättning och andra problem i framtiden är det viktigt att utreda vilken reningsanläggning som är mest lämplig innan anläggningen byggs.

Reningsanläggningen ska klara belastningen från det antal personer som vistas i huset. Kommunen bedömer den planerade anläggningen utifrån den möjliga och maximala belastningen från huset. Vanligtvis utgår man från att det bor 5 personer per hushåll. Det spelar därför ingen roll om huset bara används som sommarstuga några veckor per år, anläggningen måste ändå ha samma kapacitet som ett året-runt-boende. Undantag kan göras för enklare standard.

Varför rena bad-, disk- och tvättavlopp?

Större delen av de näringsämnen och föroreningar som kommer från hushållen finns i toalettavfallet medan den största volymen vatten består av BDT-avlopp.

BDT-avlopp innebär mindre risk för förorening och smittspridning än om WC är påkopplat, men rening behövs med hänsyn till miljön och människors hälsa.
Anläggningen behöver också kunna leda bort vatten.

Risker för miljön

Miljömässiga föroreningsrisker med BDT-avlopp kan delas in i tre grupper:

Näringsämnen – Här handlar det främst om fosfor och kväve. Från ett normalhushåll produceras ca 0,1 kg fosfor (P) per år från BDT-avlopp vilket ungefär motsvarar avrinningen från 0,25 hektar åkermark.

Tungmetaller – De största källorna till tungmetaller i BDT-avlopp är matavfall och tvättvatten från kläder och städning. Halten är ofta högre än i toalettavfall.

Organiska ämnen (BOD) – När organiskt material bryts ner går det åt syre. I vatten som innehåller mycket BOD kan det bli syrebrist. Främsta problemet med det organiska materialet är dock att det kan orsaka igensättning i BDT-anläggningen och därmed dålig lukt.

Om obehandlat eller otillräckligt renat BDT-avlopp når dricksvattentäkter kan det organiska materialet försämra dricksvattnets kvalitet.

Smittorisker

Källorna till smittämnena i BDT-avlopp är i regel dusch och tvätt. Det finns en viss risk för smittspridning från BDT-avlopp till en närliggande vattentäkt, exempelvis grannens brunn. Men risken för smitta via BDT-vattnet är väldigt mycket mindre än via personlig kontakt med grannen.

En fördröjning av avloppsvattnet som passerar genom anläggningen innebär ökad uppehållstid och därmed avdödning av smittämnen. Dessutom får man en utjämning av de toppar som eventuellt kan förekomma i samband med sjukdom.

Risk för dålig lukt och försumpning

Även om BDT-avlopp innehåller låga halter av smittämnen och ämnen som är skadliga för miljön behövs reningsanläggningen som skyddsbarriär för att förhindra dålig lukt och uppkomst av t.ex. skadedjur, försumpning med myggor och andra insekter som följd.

Det är troligt att anläggningar som inte klarar av att rena det organiska materialet (BOD7) kommer att få problem med dålig lukt. Om inte nedbrytningen av organiskt material fungerar kan man anta att reduktionen av smittämnen inte heller fungerar fullt ut.

Reningstekniker för BDT-avlopp

Slamavskiljaren är en förbehandling innan rening av avloppsvatten. För rening av BDT-avlopp räcker en tvåkammarbrunn. När WC är anslutet krävs trekammarbrunn. Läs mer om slamavskiljning.

Infiltrationsanläggning

En infiltrationsbädd är ett bra sätt att ta hand om BDT-avlopp men marken måste kunna släppa igenom, ta emot och leda bort vattnet. En infiltration som bara tar emot BDT-avlopp kan vara något mindre än en som även tar emot avfall från toaletten. Läs mer om infiltrationsanläggningar.

Markbädd

En markbädd fungerar som en infiltrationsanläggning men man lägger på sand, istället för att använda den naturliga jorden på platsen. Ofta anläggs markbäddar där den naturliga jorden inte kan släppa igenom vatten, exempelvis där det är mycket lera. Markbäddar har ett utloppsrör för det vatten som inte kan rinna nedåt, vissa anläggningar görs med helt tät botten. Vattnet från utloppsröret behöver ledas bort via till exempel ett dike. En markbädd kan vara något mindre om det bara är BDT-avlopp som ska behandlas. Läs mer om markbäddar.

Biomoduler

Modulerna kan liknas vid en konstgjord markbädd och läggs ofta ut på en bädd av sand eller ett spridningslager med bergkross. Läs mer om biomoduler.

BDT-filter

BDT-filter, även kallade gråvattenfilter eller filterboxar, är kompakta anläggningar för rening av det så kallade bad-, disk-, och tvättvattnet, dvs allt vatten från hushållet utom toalettvattnet. Flera av produkterna på marknaden är anpassade för fritidshus. Kapaciteten är lägre än för permanenthus, ofta bara 300-500 liter per dygn, och filtren är inte alltid vinteranpassade.

Gemensamt för olika BDT-filter på marknaden är det lilla formatet och att själva filtret är placerat i en behållare.

Några exempel på BDT-filter på marknaden. Flera av dem kan monteras av fritidshusägaren själv.

Installation

Det finns BDT-filter som grävs ned och sådana som placeras ovanpå marken. Till flera av filtren behövs det ingen slamavskiljare innan. Utgående vatten från filtret leds lämpligen bort via mark, t ex i en stenkista eller ett grusfyllt dike.

Miljö och kretslopp

BDT-avlopp är mindre förorenat än avloppsvatten som innehåller toalettvatten. Bara genom att samla upp och separera toalettvattnet från BDT-vattnet, istället för att ha ett blandat avlopp, får man en minskning av näringsämnen i avloppet med ca 85-90 % och risken för smittspridning försvinner nästan helt. Det uppsamlade toalettavfallet är en resurs som kan användas som gödning på åkermark.

Däremot innehåller BDT-vattnet syreförbrukande ämnen (BOD) samt kan innehålla metaller och rester av hushållskemikalier. Lämplig teknik för rening är markbaserad rening eller annan biologisk behandling som även fungerar som luktskydd och barriär mot skadliga utsläpp av föroreningar.

Få utvärderingar har gjorts på dessa BDT-filter, och därför finns liten kunskap om reduktionsgraden av olika föroreningar. BDT-filter omfattas inte av kravet på CE-märkning, som gäller för avloppsprodukter för rening av blandat avlopp.

Drift och skötsel

Precis som för alla avloppsanläggningar bör BDT-filtret inspekteras regelbundet, för att kontrollera att allt fungerar som det ska. Skötseln varierar mellan fabrikat, men kan bestå i att byta ut torv, eller att spola rent filter.

Att tänka på

• BDT-filter är ofta anpassade för en lägre vattenförbrukning än för permanentboende.
• BDT-filter har ofta ingen särskild rening av fosfor eller kväve, varför det t.ex. inte är lämpligt att leda urin till dem.
• Alla kommuner godkänner inte BDT-filter, inte ens för ett fritidshus.
• Det finns även andra lösningar för BDT, t ex markbädd eller infiltration.

Anmäla eller söka tillstånd

Ett enskilt avlopp för rening av både BDT- och WC-vatten kräver alltid tillstånd enligt lagen (d.v.s miljöbalken). Enligt miljöbalken krävs anmälan för BDT-anläggning men kommunen får bestämma att tillstånd behövs även för BDT-avlopp. Kolla med din kommun vad som gäller, se kontaktuppgifter till din kommun här.

Spillvattnet från BDT-avloppet (bad-, disk- och tvätt) och avloppet från toaletter har olika egenskaper. Det går att anpassa den markbaserade reningen till att rena BDT-avlopp. Anläggningarna kan då i regel göras lite mindre. Och det  finns minireningsverk och inneslutna filter för BDT-avlopp.

Här hittar du information om BDT-lösningar både för permanentboende och för hus med enklare standard. Om du inte har vatten indraget i huset utan bär in och ut vatten i hinkar, behövs normalt sett ingen avloppsanläggning.

Den största volymen avloppsvatten som kommer från ett hushåll är BDT-avlopp medan näringsämnen och föroreningar mest finns i toalettavfallet.

Vad innehåller BDT-avlopp?

Källor i hushållet:

• Diskbänken, diskhon.
• Diskmaskin.
• Handfat, dusch och badkar.
• Tvätt och tvättmaskin.
• Skur- och rengöringsvatten.

Det är stor skillnad på toalettavfallet och BDT-vattnet vad gäller växtnäringsämnen, smittämnen och vattenmängder. Se tabellen nedan för innehållet i procent.

Parameter	Toalettavfall	BDT-avfall
vatten	5-25%*	75-95%
näring (NPK)	85-90%	10-15%
smittämnen	99,99%	0,01%
BOD	30-40%	60-70%

*) Ca 5 % vatten i toalettavfall gäller vid användande av vakuumtoalett, ca 25 % vid snålspolande toalett. Om torrtoalett används blir fördelningen: 1 % vatten i toalettavfallet och 99 % i BDT-vattnet.(källa: Peter Ridderstolpe, WRS)

Förutom stor vattenmängd innehåller BDT-avlopp organiskt material, så kallade syreförbrukande ämnen som mäts i biokemisk syreförbrukning, BOD7. BDT-avlopp innehåller även små mängder metaller och smittämnen.

Parameter	Toalettavfall	BDT-avlopp	Totalt
Organiskt material (BOD)*	20	28	48
Totalfosfor*	1,5	0,15	1,6
Totalkväve*	12,5	1,4	14

Fosfater är förbjudna i tvättmedel i EU, ladda ner faktabladet Regler för tvätt- och rengöringsmedel

Vattenförbrukning utan vattentoalett

Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar, (HVMFS 2016:17) anger att ca 170 liter vatten produceras av en person per dygn om WC-avfallet är inräknat, och 120 liter per person och dygn för endast BDT-avlopp.

Rapporten Bad-, disk- och tvättvatten – hur farligt är det? anger något lägre tumregler för mängden vatten från bad, disk och tvätt i både äldre, ny och framtida bebyggelse. Värdena anges liter per person och dygn:

• Äldre bebyggelse ca 130 l/p,d
• Ny bebyggelse ca 110 l/p,d
• Framtida bebyggelse ca 90 l/p,d

Dimensioneringen för maxflöde blir 400–600 l per hushåll om 5 personekvivalenter (pe) och dygn. Måttet 5 pe används i regel som schablon för ett hushåll.

BDT-avlopp och resurshushållning

För BDT-vattnet handlar resurshushållningen om vatten och framförallt energi i form av värme. Det kostar mycket energi att värma upp vattnet och ibland även att rena vattnet. BDT-vattnet bär även med sig energi ut från huset. Man brukar säga att ungefär en tredjedel av den energi som värmer upp huset försvinner genom avloppen och det mesta av den värmen finns i BDT-vattnet.

Både vatten och energi kan sparas genom att minska vattenanvändningen. Ett sätt att minska vattenförbrukningen och skaffa kontroll över flödet är t.ex. snålspolande munstycken och vattenmätare.

Genom att separera WC-avloppsvatten från BDT-avlopp gynnas också möjligheten att återföra näringen i WC-vattnet till jordbruksproduktion.

Ladda ned rapporten Bad-, disk- och tvättvatten – hur farligt är det?